Claire Messud

Igår var det äntligen dags. Jag som längtat så länge. Den amerikanska författaren Claire Messud har kommit till Sverige och ”uppträdde” på kulturhusets internationella författarscen, som den här gången befann sig i Årsta. Jag föll pladask för hennes bok ”Kvinnan på övervåningen” när jag läste den för några år sedan. För bara några veckor sedan läste jag hennes senaste bok ”Den brinnande flickan”. Nu har även hennes mest erkända verk blivit översatt till svenska, en läsning som jag har att se fram emot.

Samtalet leddes av Linn Ullman. Det var som en fortsättning på ett samtal de höll i Stockholm för fem år sedan. Jag var inte med då men det gjorde inget. Tyvärr var Ullman inte så tydlig i sina frågor, även hennes analys av Messud texter var mycket intressant att ta del av. När Messud väl fick ordet var det intressant att lyssna till henne. Jag blir både imponerad och inspirerad.

Efter samtalet fanns möjlighet att köpa hennes böcker. Tyvärr var det inget lockpris. Det är lite förvånande eftersom de ofta erbjuds fina priser vid sådana här tillfället. Å andra sidan var kön till signeringen kort så jag köpte en bok, ”Kejsarens barn” som jag fick signerad. Ett kort men trevligt samtal hann jag också med.

Det här är en sådan kväll som betyder så mycket för mig och ger mig massor av energi. En kväll och ett samtal som kommer att vara ett varmt minne.

Shakespeare in love

I veckan såg jag genrepet till föreställningen ”Shakespeare in love” som spelas på stora scen på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Det var en jättehärlig upplevelse, rolig och varm. Det var helt underbart att få lämna den vanliga världen för en stund och sjunka in i Shakespeares kärleksfulla värld.

Det är kärlek och man blir nästan som förälskad i paret. Det är även musik, humor, härligt pösiga och färgsprakande kostymer och en stor ensemble. Även lite naket blir med också. Det händer mycket på scen och det är en fröjd att se. Manuset är en bearbetning av filmen som gjorde succé för många år sedan. Tyvärr har jag inte sett filmen men jag är jätteglad över att ha sett föreställningen. Det kommer jag bära med mig länge.

Goda samtal

Har besökt Stockholm Litteraturmässa under dagen. Det är en relativt liten mässa som hålls i Kulturhuset i Stockholm. Det ä lite rörigt men å andra sidan gratis vilket gör mässan tillgänglig för en bred allmänhet. Det är tredje året mässan hålls.

Jag lyssnade till några intressanta samtal och besökte även utställningshallen för flera förlag sålde böcker. Avstod dock från köp då jag lovat mig själv att inte köpa böcker det här året, heller låna samt läsa det jag redan äger. Men det är alltid kul att spana in utbudet. Det fanns flera intressanta böcker som jag gärna vill läsa. Om det hade haft signeringen, hade jag slagit till direkt.

Det var stor skillnad mellan samtalen. Någon moderator var i det närmaste proffs medan andra helt saknade röd tråd genom samtalet. En moderator tappade bort temat, vilket blir lite förvirrande. Å andra sidan ger det lite personlig stil åt tillställningen.

Besöket var givande och jag hoppas att mässan växer till sig och får ett mer proffsigt stuk.

Stockholms litteraturmässa

Idag blev det ett besök på Stockholms litteraturmässa som hålls på Kulturhuset i Stockholm. Det var invigning igår och idag var det programpunkter samt en sal fylld av bokbord. Många förlag som jag inte känner till såväl, gjorde besöket intressant.

Programpunkterna bestod i någon form av samtal / diskussion / dialog på lika teman. Jag tyckte att kvaliteten var varierande: några samtal var riktigt givande medan andra kändes mediokra. Det var gratis, så det är bra för jag hade inte velat betala för detta. Hoppas att de utvecklar kvaliteten till kommande mässor.

Kollade förlagens utbud och kom hem med några pocketböcker. Det går ju inte allt låta bli när de har fina erbjudanden. Nu har jag mycket bra läsning att se fram emot.

 

Dorian Grays porträtt

Dorian Grays porträtt är en roman av Oscar Wilde, som omarbetats till teaterpjäs och som spelats på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Igår spelades sista föreställning och jag satt i publiken.

I pjäsen finns fyra personer: Basil – konstnär, Dorian Gray – ung man som blir porträtterad, Lord Henry Wollen – en gallerist samt en betjänt. Dorian Gray är ung och vacker och vill gärna förbli så. Yttres skönhet är synnerligen viktigt för honom. Han ser hellre att porträttet åldras än han själv.

Stadsteaterns uppsättning är vacker. Scenografin är bra och ljussättningen helt fantastisk. Däremot är pjäsen svårgenomtränglig. Jag kom inte in i den och hade svårt att förstå alla undertoner. Och jag var inte ensam. I paus var det många som tisslade och tasslade om innehållet, frågade om det uppfattade rätt, frågade om någon mindes från att ha läst boken. Andra fokuserade på ljussättning – det var ju åtminstone bra. en man kallade uppsättning för ”mycket krävande”. Efteråt hörde jag flera som ville läsa om boken, för att förstå. Så skönt att jag inte var ensam i min vilsenhet.

Om jag läst på innan, hade jag nog fått ut mer av pjäsen. Men sådan är inte jag. Jag gillar att uppleva, förutsättningslös. Ibland är det svårt men oftast ger det en väldigt fin teaterupplevelse.

Maratondansen

Ikväll har jag sett Maratondansen på Stadsteatern här i Stockholm. En ganska glad föreställning. Delar av föreställningen var stämningen hög, riktigt imponerad att få med publiken i sång och dans en söndagskväll. Det var dessutom mycket interaktion med publiken vilket var kul.

Det finns även en mer allvarlig sida men jag tycker att den var lite svårare att nå. Jag förstod nog inte alla djup. En del dansnummer är lite väl långa och hela föreställningen tar 2 tim och 45 min med en paus. Det är lite segt en söndagskväll.

¨Mycket vackert att se och många glada skratt. Det är värt mycket.

För säkerhets skull

En fredagslunch på KulturhusetStadsteatern är något jag gärna vill ha mer av i mitt liv, men som sällan blir av. I fredags blev det av, soppteater, och jag var där tillsammans med sju kollegor. En riktigt fin lunch.

Pjäsen som spelades heter ”För säkerhets skull” och är skriven av Per Naroskin och i regi av Fredrik Meyer. Två kvinnor, som spelas av Annika Helin och Angelika Prick, går i terapi i förebyggande syfte. De är lyckliga och pratar om sina drömmar. Men frågan är om det verkligen är möjligt att terapi fungerar på det sättet.

Det är en kort pjäs, kanske lite för kort för att få den trovärdig. Men texten är bra och det är även gestaltningen. Jag gillar det. Men det allra mest intressanta är att några i sällskapet blev oerhört berörda med andra tyckte precis tvärtom. Och det här är det jag älskar med teater. Det kan betyda så mycket, så olika och det är just bara så. Olika. Varken rätt eller fel. Bara olika upplevelser.

Själv är jag väldigt nyfiken på de andra terapipjäserna som soppteatern sätter upp. Soppan de serverar är ju också alldeles underbar, nya soppor varje föreställning men aldrig en besvikelse. Här finns all anledning till återbesök.

Rädsla urholkar själen

Rädsla urholkar själen av Rainer Werner Fassbinder sätts nu upp på Klarascenen på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. En pjäs som gick rakt in i hjärtat. Och en pjäs som jag önskar att många går och ser.

Det utspelar sig i Tyskland, kanske tidigt 70-tal. En kvinna, något äldre, träffar en yngre man. Mannen är inte bara betydligt yngre, han är dessutom gästarbetare från Marocko. En varm kärlek uppstår men livet förändras på så många sätt.

Pjäsen och gestaltningen är riktigt bra och jag älskar dessutom den valda scenografin. En massa stolar i tydliga rader lyfter hela upplevelsen för mig. Svårt att förklara, jag tycker bara att det är så himla bra.

Det här är en pjäs som har kraft att tydliggöra attityder som vi behöver ifrågasätta och jag tror att den även har kraft att förändra. Därför hoppas jag att många går och ser pjäsen, och bjuder med sig en bekant. Det kan göra skillnad.

Kameliadamen

För en tid sedan såg jag ”Kameliadamen” på Stockholms stadsteater. Pjäsen är skriven av Alexandre Dumas d.y. och det var första gången jag såg denna pjäs. Jag har läst om den, så det var ändå inte helt obekant.

Kameliadamen, Marguerite, är en kurtisan med en kamelia i håret. Hon förför och underhåller i överklassens Paris och har ett hett leverne, dock inte så hälsosamt. En ung man, utan rikedom, blir kär i Marguerite och även om kärleken besvaras så är den inte helt okomplicerad.

Jag gillar storyn men har ändå svårt att ta till mig den i Stadsteaterns uppsättning. Det är valet av skådespelar som förvirrar mig, jag ser inte att de förstärker karaktärerna snarare försvårar för oss att ta till oss helheten i manuset. Jag upplevde även att de skojade bort en del av det viktiga och sköra i pjäsen.

Det mest utmärkande med stadsteaterns uppsättning är scenen. Den ger ett djup och ett perspektiv och eftersom den inte är ”rak”, tror jag att den upplevs olika beroende på var man sitter i salongen. Jag satt hyfsat långt fram och såg bra. Däremot hörde jag inte så bra. Det var några av skådespelarna som inte alls fick rösten att nå ut i hela salongen.

Jag ser gärna pjäsen igen men i en annan uppsättning än den Stadsteatern valt.

 

 

Sarah Bernhardt

Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm har pjäsen Sarah Bernhardt – Memoarer på repertoaren nu i vår. Uppsättningen på lilla scen har två skådespelare; Claire Wikholm och Åke Lundqvist. Pjäsen är skriven av John Murrell och i regi av Philip Zandén. Jag har sett och reflekterat.

Det är en pjäs om en kvinna, en storhet, en personlighet. Visste i stort sett ingenting om Sarah Bernhardt när jag satte mig i salongen och egentligen vet jag inte särskilt mycket mer efter denna föreställning. Fick uppleva mer om Sarah Bernhardts karaktär än liv. Men för mig blev det ändå en fin teaterupplevelse.

Scenen är vacker, som ett konstverk, och det var njutbart att se hur dygnets förändringar. Scenografin gav mig en ro som förstärkte upplevelsen. Och det behövde jag då jag uppfattade texten som ojämn; neutral, rolig, brilliant, intetsägande, tänkvärd. Det var en blandning som jag hade lite svårt att ta till mig.

Hela pjäsen höjdes av Claire Wikholm. Det är en fröjd att se henne på scen. Hon är unik och fantastisk och jag är tacksam för att få scen henne agera, leverera. Hon sprider värme och leenden. Något vi kan behöva en kall vårkväll.