Långsamma dagar

Efter hemkomsten från min vandringsresa, så börjar jag alltid med en dag för tvätt. En vandring genererar inte mycket tvätt men det luktar illa och behöver tas om hand direkt, tycker jag. Olika tvättråd gör att det blir flera maskiner och tar sin tid. Så det blev min onsdag. Ganska skönt att få vila en stund, läsa medan tvättmaskinen jobbar.

Mitt lunga tempo fortsatte även under torsdagen. Jag hade bokat tid för antikroppstest på Gamla KS och tog mig dit. Det gick fort och smidigt så nu väntar jag på svar. Nära KS ligger norra begravningsplatsen och denna soliga torsdag tog jag mig tid att gå in. Jag har länge tänkt mig att se Strindbergs grav och nu var det dags. Jag fick leta en del men det gör ju inget. En kyrkogård kan ju vara en både vacker och lugn plats.

Därför var steget inte långt att gå vidare till den kungliga begravningsplatsen som ligger vid Brunnsviken. Platsen är bara öppet två timmar i veckan under sommaren, så man får ha lite tur att ha tid en solig torsdagseftermiddag. Platsen är vacker och har gott om plats för fler kungligheter. Känns fint att ha varit där. Min torsdagspromenad fortsatte genom Hagaparken. Så vackert. Märkligt att jag inte är där oftare trots att det är relativt nära. Och jag förstår kronprinsessan och hennes familj som vill bo där.

Mitt långsamma tempo har fortsatt under fredagen. Jag satt alldeles för länge med att försöka boka roliga resor för resten av semestern. En snabb tur till bibblan, blev det för att hämta en reserverad bok och sedan vidare in till stan. Några ärende, lunch och sedan fotvård och allt var lika härligt. När jag bokade fotvården, innan min vandring, misstänkte jag att fötterna behövde omvårdnad efteråt. Nu blev det inga större skador på fötterna vilket gav mer tid för massage idag. Oj så skönt det var.

Jag är så tacksam för att jag kan unna mig så här lediga dagar där jag inte behöver göra mycket hela tiden.

 

Besvikelse, upptäcktsfärd och kaffe

Sov uselt i natt och vaknade urlakad. Satt och frustade framför datorn under morgontimmarna. Det var hög tid att slutföra en rapport, ett grupparbete och den här senaste veckan har två av tre gruppmedlemmar lyst med sin frånvaro. Jag och en tjej har fått dela upparbetet mellan oss. Jag blir så besviken på de andra som inte ens kan inte kan göra det pyttelilla de lovat att göra. Känns inte schysst att lämna allt ansvar till någon annan. Det är visserligen inte första gången det händer, men det hindrar inte besvikelsen att välla fram.

Satte punkt eftersom det var dags för dagens utflykt: Karolinska sjukhuset. Det var tid för mammografi. Jag gör vad jag kan för att undvika både sjukhus och läkare men just mammografi har jag valt att göra. Tog bussen dit och lyckades orientera mig fram till rätt plats. Hade först tänkt mig en kaffe men fikat i den gamla delen av sjukhuset kan göra vem som helt deprimerad så jag gick direkt till provtagningen. Blev snabbt uppropad och blev ganska förvånad när en äldre dam försökte ”ta min plats” och hävda mitt namn. Hon tyckte att hon väntat tillräckligt länge men sköterskan var uppmärksam och sa ifrån. Misstänker att den gamla damen skulle till en helt annan undersökning. Hursomhelst så kom jag in, blev undersökt och kunde kliva ut i friheten igen.

Eftersom jag läst så mycket om Nya Karoliska, mest skandaler, så ville jag passa på att se det nya. Hade lite svårt att orientera mig på området, det är ganska stort med många byggnader och svårt att få överblick. Jag var inte ensam om problemet då fler personer gick med karta i handen för att hitta rätt. Jag gick på känsla och hittade snart de nya byggnaderna och till slut även entrén. Det är stort, ser fint ut men egentligen kan jag ju inte bedöma funktionaliteten. Jag hittade i alla fall ett trevligt café och fick njuta mitt eftermiddagskaffe i lugn och ro.

Min strategi är att hålla mig frisk så att jag slipper nyttja sjukhuset resurser. När jag satt där med kaffekoppen var jag helt övertygad om att jag ska fortsätta enligt den strategin. Min massiva huvudvärk är visserligen påfrestande men inte mycket att klaga över jämfört med många andras krämpor. Det är en stort lycka och frihet att själv kunna välja att ta bussen hem från sjukhuset igen, och är långtifrån alla som har den möjligheten.