Ledig dag

Lördagen blev en riktigt härlig dag. Morgonkaffe förstås och sedan en tur in till stan. Mitt första mål var moderna museet för att lämna in en spegel. En konstnär ska göra ett verk med speglar och den som vill får bidra med en spegel. Jag attraherades av idéen och tänkte att min spegel skulle får vara med, som en kul grej. Som tack fick man ett litet konstverk. Den stora utmaningen är att komma ihåg att hämta hem spegeln igen. Det sker under fyra dagar i september. Jag ska göra mitt bästa för att inte boka annat dessa dagar men är förstås beredd på att jag kanske sett min spegel för sista gången. Om jag inte besöker utställningen förstås.

Förstås blev det fika på museet och sedan promenad tillbaka mot stan. Gjorde snabbesök hos Nationalmuseets lilla shop. Generellt sett tycker jag att museums shopar ofta har riktigt bra presenter, både till andra och till sig själv.

Lite fönstershopping på stan innan det var dags för pedikyr. Så skönt att bli omhändertagen under en timma, att någon pysslar om en. Jag mår så gott.

En snabb titt på facebook gav hinten att jag borde gå in i Kungsträdgården. Jag hade passerat tre gånger och sett folkhavet men förstås ska man ju gå in i allén och njuta av körsbärsblom. Så härligt men väldigt trångt bland alla fotograferande människor.

Fortsatte mitt strosande och hamnade på Kulturhuset. Jag valde att lyssna till ett samtal mellan Marie Lundström, från Lundströms bokradio i P1, och Marie Göranzon. De pratade om Marie Göranzons liv och blandade med en del texter. Så fint. Den timmen gick galet fort. Jag hade gärna lyssnat längre.

Mer än så orkade jag inte av kulturnatten. Eller rättare sagt, jag gjorde ett val. Jag ville behålla upplevelsen och minnet av det fina samtalet, istället för att låta det blandas ut med annat.

Så glad och tacksam för min lördag där jag kunde blanda både välmående och kultur på bästa sätt. Och samtidigt få lite cityliv.

Missade vårtecken

Den senaste veckan har jag varit inne i Stockholm City, åtminstone fyra gånger. Ändå har jag glömt att jag ska gå via Kungsträdgården, inte ta en omväg runt den som jag gjort. Att besöka Kungsan när körsbärsträden blommar är i det närmaste obligatoriskt här, och därtill ska man ta en selfie och publicera i sociala medier. Det har jag missat.

Nu är det inte selfien som jag grämer mig över, utan att jag missar de få vårtecken som erbjuds. Jag vill ju gärna vara en person som tar vara på naturens skönhet och uppskattar det lilla. Ändå är jag på väg att missa denna stund på året. Jag skäms.