Valdag

Så kom då äntligen dagen som jag sett fram emot, sista dagen för att rösta. Jag har rätt att rösta i valet till Riksdagen, landstinget och kommunfullmäktige, något som jag ser som en fin rättighet och även medborglig skyldighet.

Promenaden till vallokalen tog bara ca 2 minuter. När jag kom var det ingen kö utomhus, däremot inne i lokalen. Det var trångt och det var valsedelbordet som var den trånga sektorn. Många tog mycket god tid på sig. Dessutom var det ont om valsedlar och partirepresentanter hade svårt att nå fram för att fylla på. Det var betydligt mer rörigt än det brukar vara. Det gjorde att det tog 20 minuter att komma fram till valurnan. När jag kom ut hade kön växt sig lång, ca 4 gånger så lång som när jag kom. Det här blir något att lära av till nästa gång. Det är ju ganska enkla åtgärder.

Stämningen var god i kön, vi fick ju gott om tid att prata med varandra. Det var dock några pensionärer som har svårt att komma fram med rullatorer i trängseln och som inte orkade vänta så länge. Jag tror dock på ett högt valdeltagande och det ser jag som mycket positivt.

 

Tröttsamt tutande

Gårdagen var lugn och det var härligt att sitta på balkonge och läsa. Förvisso hett när solen låg på men ljuvligt under kvällen. Jag sitter skyddat och få märker att jag sitter där. Däremot märker jag vad som händer utanför.

Igår kom en plötslig och märkbar förändring. Höga röster och helt utan förvarning var det fullt med folk i området. Det brukar betyda strul med pendeltågen, eftersom jag bor nära en station, och så var fallet i går. Det märkes så tydlig att stämningen var dålig. Många var irriterade, ringde i telefoner och stampade med fötterna. Efter ett tag börjar bilar komma. Alldeles för många bilar för att få plats på de smala gatorna i området. Det är dessutom svårt att hitta och många körde fel. Oj så alla tutade på varandra. Det är tydligt svårt med hänsyn i trafiken. Det var inte bara en bil som tutade. Det var ett mer eller mindre ihållande tutande i över tre timmar. Det tolkar jag som att väldigt många var irriterade. Det hjälpte inte mycket med de ersättningsbussar som till slut kom. Alldeles för få kom med.

Från min balkong var det tydligt att folk var frustrerade och irriterade. När tågen inte går, finns få alternativ. Idag har jag läst i tidningen att det till och med var slagsmål vid stationen. Jag såg att polisen fanns i området, men fattade inte att det var så illa. Samtidigt kan jag förstå frustrationen. Inga tåg, ingen information och inga alternativ. Det känns ju som att vi borde kommit längre i vårt utvecklade samhälle.

Promenadfunderingar

Det blev en långpromenad i Stockholm idag. Inte så strukturerad, snarare hit och dit, fram och tillbaka men det blir en promenad där med. Jag njöt av solen och studerade hur vårt samhälle ser ut idag och här är några reflektioner.

Att solen påverkar oss är tydligt. Folket på stan var mindre stressade, strosade fram och tog sig tid att sitta ner och fika. Det var överfullt på alla caféer idag. Och några satt ute. Visserligen inte särskilt många plusgrader men vårkänslan fanns där. Och med en filt så blir det en skön stund i solen för den tålige.

Solen får oss även att längta efter solglasögon. Var bla inne på Åhlens och studerade kön till solglasögonkassan. Wow, tänk att vi orkar köa på detta sätt. Det är imponerande.

På Södermalm fanns påtagliga många äldre män med halsduk. Randiga halsdukar för att vara mer exakt. Och jag förstod att det har med en bandyfinal att göra. Vet inget om bandy och vilka lag det rör sig om och jag bryr mig inte heller. Däremot undrar jag över bandypubliken. Anar jag en hyfsat hög medelålder?

En annan påtaglig förändring under den senaste veckan är att tiggarna sitter och viftar med några videkvistar. Känns inte som att de får mer pengar för dem, det ser snarare än mer tragiskt ut, mer desperat.

Slutligen konstaterar jag att Måns Z ligger bra till i kväll. På pendeltåget var det många som skulle till Solna, stationen vid Friends Arena och ordet ”Måns” dominerade i både i sorlet och på de hemmagjorda skyltarna. Det tycks åtminstone gäller genrepspubliken, för det var nog dem jag studerade.

Nu sitter jag med trötta ben och smälter mina reflektioner. Saknar den där fikan jag aldrig fick pga långa caféköer. Men det är väl en solig dag i morgon också. Hoppas jag.