Nu vill jag ut

Satt uppe halva natten med ett grupparbete. Vi har deadline idag. Men solen skiner och det är försommartemperatur ute. Så snart vi är klara, så vill jag ut. Ut i solskenet och naturen. Solglasögon på.

Det är torsdag och därmed har jag chansen att gå till Stortorget i Gamla Stan i kväll och visa Svenska Akademin vad jag tycker. Det är en knytblusmanifestation kl 17. Har inte bestämt mig än. Jag stödjer ämnet men är inte så förtjust i stora folkmängder på trånga platser.  Dagen och känslan får bestämma.

Knytblus

I tidiga tonåren beslutade jag mig för en grundläggande livsprincip – att aldrig bära knytblus. Det var ett viktigt livslöfte och jag har hållit mitt löfte sedan dess. Det handlar uppskattningsvis om 35 år.

I torsdagskväll upphävdes beslutet, med omedelbar verkan, av uppenbara skäl. Jag anser att det är viktigt att både ha förmåga att inse och kunna genomföra förändringar, kunna slopa gamla principer och driva på utvecklingen framåt. Det förväntar jag mig av andra och förstås även mig själv. Det är så himla lätt att se fel och brister hos andra, att se vad andra borde förändra. Jag tänker att lite eftertänksamhet och självinsikt också är på sin plats.

Glädjade nog har knytblusen förändrats under de här 35 åren. Numera finns många modeller med rosetter i varierande storklek. Den blus som numera ägare har en blygsam knytning, jag tar ett steg i taget. Steg för steg leder också till utveckling.