Stökigt

Kanske att det beror på det fina vädret, löningshelg eller liknande, men det har i alla fall känns stökigt i dag.

Redan på förmiddagen begav jag mig till en favoritbutik för att fynda några sommarklänningar. Det var mycket folk som var ute i samma ärende, inga lediga provrum, massor av kläder utanför provrummet och långa köer. Lyckades i alla fall hitta vad jag skulle och kunde lämna oredan bakom mig. På vägen genom stan blev jag lite osäker på var jag skulle byta fil för att komma rätt men ville inte byta i onödan då den andra filen kändes ryckig och oroligt. Känslan var helt rätt för jag hann knapp tänka tanken innan jag såg tre bilar i en krock. Hade två bilar framför mig så jag klarade mig fint.

Var inne i ett köpcentrum och i en HM-butik. När jag letade mig fram till provrummet, låg det två kamphundar vid ingången. Jag har viss respekt för hundar och kollade noga om de såg pålitliga ut innan jag vågade passera. En annan kund blev betydligt argare och sa sin mening utan att tänka igenom ordval. Hon var, till en början, inte arg utan mest irriterad på mannen med hundarna och undrade om han verkligen tyckte att det var lämpligt med två kamphundar som blockerade ingången. Mannen blev sur, menade att hon bara kunnat honom flytta på sig utan att vara otrevlig. Mannen gick och kvinnan fortsatte, allt mer upprörd, att framföra sina synpunkter till biträdet vid disken. Kvinnan tyckte att butikspersonalen måste värna sina kunder och säga ifrån när opålitliga kamphundar ligger i vägen i butiken. Expediten förklarade att köpcentrum som helhet tillåter hundar och att de inte kan förbjuda det, speciellt inte enbart vissa hundar.

I en annan del av butiken fanns två skrikande barn. Här pratar vi inte vanligt skrik utan gallskrik på en nivå jag aldrig varit med om tidigare. Det lät riktigt läskigt. Det var två barn som skrek i takt. Jag vet inte vad som hänt men jag vet att inget hände. Var fanns föräldrar/vårdnadshavare/vuxen? Jag tänkte på kvinnan och kamphundarna. Kan man vara så modig och gå fram och be den vuxna lämna butiken med barnet eftersom det skrämmer andra kunder. Eller kanske be den vuxne ta hand om sitt barn? Jag gjorde ingetdera utan lämnade butiken utan att köpa det jag skulle.

Fick lugna mig själv med en fika. Jag hade ju sparat veckas osunda och sett fram emot något riktigt smaskigt. När jag kom fram till caféet var jag så hungrig att det fick bli en leverpastejsmacka. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Faktum är att det kändes som en ovanligt stökig dag, både i trafik och butik.

Downton Abbey

På lördagskvällarna visar min tv ”Downton Abbey”. Jag har kommit att bli en trogen tittare denna säsong. Men jag vet inte vad det handlar om, vet inte vad någon av karaktärerna heter eller vad de har för relation till varandra.

Ändå sitter jag och tittar – på hattar och kläder. Och drömmer om kvalitet och välsydda kläder. Det är så läckert!

Små, små bekymmer

Har ägnat kvällen åt att prova klänningar. Som inte passar. De sitter inte snyggt. Ändå kan jag inte göra mig av med dem. Jag älskar många av mina klänningar. Jag vill ha dem. Så därför provar jag dem trots att jag vet att de inte passar. Det är inte alls logiskt. Å andra sidan hittade jag flera om passar men som jag inte längre gillar. Jag måste få den rätta känslan och den vill inte infinna sig i kväll.

Det är som att både jag, smaken och modet har ändrats. I olika riktningar.

Jag älskar mina pyttesmå bekymmer lika mycket som jag älskar mina stora klänningar.