Shopping, sushi och schlager

Otroligt skönt med sovmorgon en grå lördag. Efter en slö förmiddag åkte jag in till stan. Kollade lite i affärer, fikade, köpte en klänning men inte så mycket mer. Köpte med mig sushi hem och åt framför tv:n. Bra sushi är verkligen gott och oftast köper jag med mig från ett ställe som ligger väldigt nära mitt hem. De gör väldigt god sushi och jag vill ha dem kvar, då måste jag ju prioritera att handla hos dem.

Har även hunnit läsa lite vilket jag längtat efter. Jag har alltid med mig en pocketbok och läser på tåget, på caféet när jag fikar och kväll han jag ta mig en lässtund på soffan.

Nu laddar jag upp inför ännu en melodifestivalkväll. Saften är spädd och jag har köpt ostbågar – det känns syndigt och gott. När jag ser startfältet så anar jag schlagers. Ska bli spännande att se hur de kan leverera.

En ganska tam lördag, kan man konstatera.

När en god vana blir en ovana

Någon gång har jag fått lära mig att det kan vara bra med en tydlig gräns mellan arbetsliv och fritid för att ha balans i livet. Ett sätt som kan vara effektivt är att byta om dvs ha arbetskläder och fritidskläder. Detta kan vara särskilt viktigt när man jobbar hemma då arbete och fritid lätt glider ihop. Jag har i stort sett aldrig jeans på en arbetsplats, däremot brukar jag dra på mig ett par slitna jeans när jag skriver. Brallorna markerar skrivtid. Sedan en tid tillbaka har jag en mjuk klänning som jag drar på mig på kvällen, när jag är klar med arbetssökande och intervjuer. När den goa klänningen åker på, får jag vara ledig.

Nu har jag noterat en nackdel med klänningen. När jag väl satt på mig den, orkar jag inte byta igen. Det innebär att det inte blir några sena kvällspromenader eller liknade. Träning måste bli gjort innan jag tar på mig klänningen, annars blir den inte av. Det är som att klänningen blivit ett svepskäl för att inte behöva gå ut mer den dagen.

Det är märkligt hur hjärnan fungerar och att man kan göra saker för att hjälpa sig själv men även för att lura sig själv. Min goda vana för balans kan enkelt blir en ovana för lathet. Man, dvs jag, måste verkligen vara uppmärksam på mig själv för att säkerställa att syftet med mina handlingar blir som det är tänkt. Jag vill ju ha fler goda vanor.

Klänningyra

En trend som jag sett de senaste åren är att allt fler kvinnor, nästan alla åldrar, bär upp vackra sommarklänningar. Även kvinnor som mycket sällan har klänning eller kjol vintertid, tycks trivas vi lätta klänningar. Det är jättefint, tycker jag.

Men nu anar jag att klänningarna som bärs är allt dyrare. De är inte så sommarlätta längre, utan mer avancerade. Sitter bland annat och tittar på fotbollsvärdarna i tv och det ser ut som att de ska gå på fest. Snyggt javisst, men det är ju fotboll de snackar om. Det ska inte gå på cocktailparty. Själv gillar jag Svt:s skidstudie där sportjournalister sitter i kofta eller stickad tröja.

Jag vill gärna ha kvar modet och toleransen där en enkel klänning är klädsam. Jag vill inte att klänningen ska blir något som enbart vissa kan ha. Jag älskar klänningar och värnar om dem. Låt alla kvinnor som vill, få känna sig bekväm i en härlig klänning.

Små, små bekymmer

Har ägnat kvällen åt att prova klänningar. Som inte passar. De sitter inte snyggt. Ändå kan jag inte göra mig av med dem. Jag älskar många av mina klänningar. Jag vill ha dem. Så därför provar jag dem trots att jag vet att de inte passar. Det är inte alls logiskt. Å andra sidan hittade jag flera om passar men som jag inte längre gillar. Jag måste få den rätta känslan och den vill inte infinna sig i kväll.

Det är som att både jag, smaken och modet har ändrats. I olika riktningar.

Jag älskar mina pyttesmå bekymmer lika mycket som jag älskar mina stora klänningar.

En kvinnas dilemma

Idag köpte jag en ny kavaj och en ny klänning. Båda till 70% rabatt så priset blev bra. Men att köpa kläder innebär ett löfte att rensa ut lika många plagg ur garderoben som jag kommer hem med.

Nu har jag stått och tittat in i garderoben och kan inte bestämma mig. Vem ska bort och vem ska få vara kvar? Ett dilemma som kräver sin kvinna att hantera.