Om hösten

Om hösten av Karl-Ove Knausgård är den första i serien av fyra årstidsböcker. Här finns brev till hans ofödda dotter och små nedslag i tillvaron. Det är små händelser i hans liv, betraktelser som säger väldigt mycket. Det ger en väldigt mysig läsning. Och vacker eftersom den innehåller bilder av konstverk av Vanessa Baird.

Jag har tidigare läst ”Om våren”, vilket betyder att jag börjat i fel ordning. Jag ska absolut läsa de två ytterligare böckerna, helst i ordning. Och allra helst vill jag försöka få tag i de inbundna böcker eftersom jag gärna vill ha dem i mitt bibliotek. Det här är böcker jag vill läsa om.

För övrigt trissar texten upp min längtan att bo på Österlen. Det vore något att sitta där och skriva.

Om våren

Om våren av Karl Ove Knausgård är en roman som är som ett långt brev från en far till ett litet barn. Genom texten, som den lilla flickan någon gång kan komma att läsa, får hon en tydlig inblick i familjens liv. Allt är beskrivet detaljrikt och med en värme, även de mest svåra händelser som behöver hanteras.

Jag har inte läst något av Knausgård tidigare, visste inte vad jag skulle förvänta mig men eftersom berättelsen nu går som radioföljetong på P1, så passade jag på att ta chansen till lyssning. Först var jag tveksam, det var med beskrivning än en berättelse som förde sig framåt, men efter ett tag var jag helt inne i vardagslivet. Det är väldigt bra skrivet och det fängslar.

Boken ”Om våren” är tydligen den tredje delen i en svit så förr eller senare behöver jag ta mig an övriga delar. Om jag förstått det rätt innehåller de inbundna böckerna i årstidsserien, illustrationer av kända konstnärer och de väcker min nyfikenhet. De vill jag gärna se.

Min kamp

Min kamp spelas  nu på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Det är Karl Ove Knausgårds verk som blivit teater. Ole Anders Tandberg står för dramatisering och regi.

Vet inte om det är positivt eller negativt att jag inte har läst Knausgårds verk. Eftersom Knausgård skrivit sex tjocka volymer så förstår jag att allt inte kan finnas med i denna pjäs. Men det jag ser i pjäsen är väldigt bra. Det håller ihop på ett mycket bra sätt och jag gillar det jag ser. Det är tidvis roligt, fartfyllt och tidvis mer djup och berörande.

I rollerna – både som jaget Knausgård och alla andra som förekommer – ser vi Sven Ahlström, Gerhard Hoberstorfer, Ann-Sofie Rase och Jessica Liedberg. Det blir inte alls rörigt utan känns helt naturligt med de fyra på scen. Sedan tidigare gillar jag Hoberstorfer och Rase och det förstärks av denna pjäs.

Visst är jag nyfiken på vad som står i hela romansviten. Men det lär ju dröja innan jag tar mig an ett sådant projekt.