Sen for jag hem

Sen for jag hem av Karin Smirnoff är den avslutande delen i trilogin om janakippo. I den här delen drar kippo söder ut, till Stockholm för att delta i en utställning och det ger anledning till ytterligare resa. Precis som i de andra delarna finns här en hel del tragedi men även förklaring och hopp.

Det är ju något i dessa böcker som gör att man inte kan sluta läsa. Det är så mycket jag har svårt för men ändå vill jag bara fortsätta. Samtidigt känner jag mig klar med kippo nu. Det känns som en bra avslutning. Min enda önskan är att jag läst denna tidigare. Jag tror på att läsa denna serie nära på varandra, det underlättar.

Det två tidigare böckerna är: ”Jag for ner till bror” och ”Vi for upp med mor”.

Sockerormen

Bild från förlaget Polaris

Sockerormen” av Karin Smirnoff är en mörk roman om tre barn som växer upp på 80-talet i Södertälje. De har något som för dem samman och det behöver varandra. De lever i utsatthet och även falsk trygghet och får uppleva mycket som barn inte ska behöva vara med om.

Det är bra skrivet men det är ändå ingen minnesvärd läsning för mig. Jag kan sakna ett vuxet perspektiv och jag tycker inte att alla delar är väl förankrade vare sig i karaktärerna eller verkligheten. Men, det måste sägas, jag har nyligen läst ”Obehaget om kvällarna” som är ett mästerverk i att beskriva från ett barns perspektiv. Jag misstänker att jag omedvetet jämför med den. Det gör att ”Sockerormen” är betydligt mer lättläst och går inte alls ner i känslorna på samma sätt.

”Sockerormen” är en helt annan stil än Smirnoffs romaner om jana kippo. Och det påminner mig om jag har sista delen kvar. ”Sen for jag hem” måste jag se till att läsa i sommar. För övrigt känns det som en evighet sedan jag på Bokmåndag lyssnade till ett författarsamtal med Karin Smirnoff. Det var som i en annan tid och jag hoppas att vi snart är där igen där vi kan uppleva kultur live.

Bokmåndag

Under eftermiddagen fick jag se till att sluta i tid eftersom jag skulle ta mig till Vällingby som ligger en bit bort. Det var dags för Bokmåndag där det bjuds in till författarsamtal. Ikväll var det Karin Smirnoff och det var utsålt sedan länge. Men igår dök en biljett upp och knep den direkt. Jag tyckte att jag hade väldigt gott om tid för att hinna äta innan. Den tiden gick tyvärr åt till att sitta i bilkö. Jag hann men någon mat fick jag inte.

För mig är det inspirerande att höra författare berätta om sina böcker, sina karaktärer och sin skrivprocess. Ikväll var det även intressant att höra om det speciella språket Smirnoff använder i de tre böckerna om Jana Kippo. Det blev en trevlig kväll.

När jag körde hem, körde jag vilse. Sådant händer och jag kom förstås hem tillslut. Jag fick se halva västerort i kolmörker. Kändes i alla fall bättre att köra bil än att åka buss.

Och nästa måndag är det dags igen. Då är det Tone Schunnesson som står i centrum och jag har köpt en biljett. Då ska jag se till att åka in ännu mer god tid och se till att köra hem samma väg som jag kom. Hela livet är ett lärande!

Vi for upp med mor

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff är den andra delen i bokserien om Jana Kippo. Den börjar där den första boken ”Jag for ner till bror” slutar och där Jana och hennes bror åker norrut för att begrava sin mor, enligt moderns anvisningar. Men det blir så mycket mer än en begravning och det kommer till att stanna längre än planerat.

I byn de kommer till finns flera släktingar. Byn präglas av en församling, som man kan se som en sekt. Det leder till den ena utmaningen efter den andra som Jana tar sig igenom på sitt egna sätt.

Som tidigare bok, har Smirnoff ett alldeles unikt sätt att skriva med ett säreget språk. Det är kargt, hårt och direkt. Berättelsen är fylld av tragedier, både i nutid och genom historien, vilket format människorna.

Till att börja med hade jag svårt att lägga ifrån mig boken. Jag läste och läste. Men sedan kom jag till en gräns där det blev lite för mycket, tycker jag. Det blev för många konstigheter på för kort tid. I mitt tycke var den första boken bättre. Samtidigt ser jag verkligen fram emot en tredje bok, som jag anar lär komma.

Jag for ner till bror

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff är en otäckt bra roman. Här finns en nutid i ett mindre samhälle som är starkt präglat av historien och där många känner till, agerar eller låter blir att agera. Det finns smärta och råhet och jag vill blunda för vissa beskrivningar. Men samtidigt finns något mer och jag kan inte sluta läsa. Nu när jag har läst, vill jag slänga mig över fortsättningen.

I berättelsen centrum står en kvinna som lämnar sitt eget hem och far tillbaka till sitt barndomshem där tvillingbrodern bor. Han lider av alkolism, hon bestämmer sig för att stanna och får jobb inom äldreomsorgen. Många i det lilla samhället lever kvar, alla känner alla och alla känner till händelser i dåtiden som starkt präglat livet idag. Kvinna är i mitt stycke stark, vet vad hon vill och gör vad hon känner för. Romanen växer för varje sida.

Här finns många trådar, många bottnar och de tycks bli fler och fler. Det är en säregen ton som passar så bra i den karga, råa berättelsen. I vanliga fall brukar jag inte gilla för många ”teman” men här fungerar det utmärkt bra. Jag har full förståelse för all fin kritik boken fått. Nu vill jag läsa fortsättningen ”Vi for upp till mor”.