Surt sa räven om rabarberna

Surt sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist är en varm och smårolig roman om nästan ingenting alls. Hela handlingen utspelar sig på Österlen och det ger extra värme till läsningen.

I centrum av berättelsen finns två pensionärspar. De bor grannar i lägenheter i Simrishamn och är även grannar vi i kolonistugeområdet. Det mesta av berättelsen rör kolonilotten och det är i koloniföreningen som små händelser utvecklar sig. Paren är rara och det har en väldigt fin vänskap som de vårdar ömt.

Om jag ska vara helt ärlig händer nästan ingenting. Det som händer är så fånigt att jag blir imponerad av hur det kan bli en hel roman. Det här är igen bok som attraherar mig särskilt mycket men de senaste dagarna har jag behövt något extra lättsamt och i det syftet passar just denna bok. Dessutom längtar jag till Österlen och kan tänka mig att resa dit i sommar. Nu är jag än mer inspirerad.

Annonser

Potensgivarna

Karin Brunk Holmqvist:s humoristiska roman ”Potensgivarna” handlar om två systrar på Österlen. De närmar sig 80-årsåldern, lever spartanskt och lyckligt tillsammans. En ny granne ger sällskap och även inspiration till att skaffa vattentoalett inomhus. Det sätter fart på skaparandan.

Då min längtan till Österlen just nu är trånande och stark, bestämde jag mig för att leta i bokhögen efter läsning med Skåne-anknytning. Jag fann denna berättelse som främst utspelar sig i Borrby med några turer in till Simrishamn. Det är lättsamt och lättläst och ger underhållning för stunden. Något större intryck ger den inte och inte heller blev min längtan förändrad på något sätt. Men visst bjöd den på några fniss.

Kranvridarna

Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist är en lite små mysig roman och folket i den lilla byn Spjutstorp på Österlen. Jag har sett Brunk Holmqvist:s böcker i mataffärer och på bokreor. Häromdagen hittade jag till min stora förvåning denna pocket i min egen bokhög och tog chansen att undersöka författarskapet.

Det handlar om en by som tunnar ut och när butiken stänger så blir det öde. Byborna tar saken i egna händer och försöker få liv i byn igen. Det är fina beskrivningar av de olika karaktärerna i byn. Det är lite mysigt, lite småkul men det händer inte så himla mycket i boken. Enligt mig håller inte storyn. Boken är fylld av meningar och stycken som kanske kan vara lite roliga men som inte tillför berättelsen något, och har därför en tendens att bli lite fånigt. Men visst, det är lättsamt och det är skånska vindar genom hela boken.

Själv funderar jag på om någon annan av författarens bok kan vara bättre dvs med en starkare handling. Kanske valde jag fel bok. Eller valde och valde – jag vet fortfarande inte hur den hamnat hos mig. Men vad gör väl det!