Inte riktigt min dag

I morse vaknade jag medan det fortfarande var förmiddag och det känns ju som ett steg i rätt riktning. Jag kände att det här bli en bra dag. Men riktigt så har det kanske inte blivit.

• Har beställt en pump till ett liggunderlag men det visar sig vara slut. Det verkar som att de har slutat tillverkat pumpen. Utan pump, ingen luft i liggunderlag = helt obrukbart. Surt.
• Har på tredje försöket lyckats komma åt den postförsändelse som väntat på mig på kontoret. Eftersom det inte lades i mitt postfack, trodde jag att det var ett paket eller myndighetsförsändelse – därav mina extraturer till kontoret – men det var ett julkort. En helt onödig resa (eller rättare sagt tre resor).
• Fyller jämt i februari och har sedan länge ställt in större kalas men hade hoppas på att kunna göra något trevligt den dagen. Men alla de restauranger jag tänkt besöka alt beställa mat ifrån är stängda. Det finns hotell men det blir svårt med mat när restauranger stänger vid 20.00. Jag hittar inget roligt att göra den dagen, hur kreativ jag än är. Surt.
• Gjorde ett ärende och blev oerhört illa bemött av delar av personalen, eller rättare sagt chefen. Det är sällan jag bara lämnar ett ställe med tårar i ögonen men så var det idag.

Jag var så trött när jag kom hem, efter alla motgångar. Jag somnade på soffan och därmed har jag sovit bort den tid jag vann i morse. Men det är kanske en sådan dag idag.

Lite sliten

Sitter i soffan och känner mig trött. Har tillbringat hela helgen i Örebrotrakten hos mina föräldrar. De behövde hjälp med att flytta undan en del trädgårdsmöbler, handla, fixa på kyrkogårdar mm. Det gör jag gärna, dock blir det ofta intensiva helger när jag är där och jag behöver sova ut efteråt.

Idag erbjöds dock ingen vila. Uppe i ottan för att hinna med göromål innan det var dags att resa till Eskilstuna. Jag var där på en jobbintervju och det passade utmärkt eftersom min bror, som bor i Eskilstuna, fyller år idag. Så efter intervjun var det bara att traska iväg till brorsan och ikväll har det varit kalas. Vanligen tar jag bil till brorsan, men idag tog jag tåget. Det betydde att jag fick lämna mitt i kalaset eftersom tågen inte går så ofta på kvällen. Turligt nog fick jag skjuts till stationen av en annan gäst. Dels gick det snabbare, dels så kom regnet så jag var mycket tacksam.

Skulle helst vilja lägga huvudet på kudden men jag behöver förbereda morgondagens möten. Ännu en tidig morgon väntar och en sen kväll med samkväm. Under morgondagen är jag dessutom dubbelbokad, så även det måste jag lösa innan läggdags. Det är således hög tid att sluta blogga och börja slutföra dagens att-göra-lista.

Alltid liten flicka

På något sätt är man alltid liten flicka för sina föräldrar. Har tillbringat sex dagar hos mina föräldrar för att hjälpa dem, bland annat med deras kalas. Vi har fejat, möblerat om, dukat, handlat, lagat mat mm. Å ena sidan får jag ta kommandot för att saker ska bli gjorda, å andra sidan blir jag omhändertagen som om jag vore liten.

Det här med åldrande föräldrar är verkligen inte lätt. Och jag har en känsla av att det är något vi alla får gå igenom. Det går liksom inte att lära av andras erfarenheter. Visst kan jag lyssna till goda råd men för vissa saker behöver jag komma på lösningen själv.

Jag är oerhört trött efter dessa dagar men samtidigt väldigt glad att föräldrarna fick sin efterlängtade fest trots att de inte riktigt orkade med det.

Hemma bäst

Efter sex dagars bortavaro så är jag så glad att vara hemma igen. Min dator, min fåtölj och snart väntar min egen säng. Jag har visserligen inte varit längre bort än hos mina föräldrar men det räcker för mig. Jag behöver min frihet och är mätt på att umgås med andra dygnet runt.

Det har varit föreberedelse för 140 års kalas, dvs för att fina mina föräldrars respektive 70 år-dag. Det var visserligen två år sedan pappa fyllde men han har varit för sjuk för att ha en riktig fest. Nu blev den av. Och jag var den flitiga slaven som fick allt att fungera.

Har även hunnit med ett konfirmationsfika hos en väninna och ett 70-årsfirande på mammas födelsedage. Inte så konstigt att jag är trött idag. Tur att det snart är helg!

Känslofylld helg

Lite försenad, kom jag fram till Karlskoga på fredagseftermiddagen. Dagen innebar ett överraskningskalas för en nära släktning som mycket riktigt blev rejält överraskad. Och omtumlad. Själv var jag ganska orolig. Födelsedagsbarnet ville inte bli firad, jag visste att det skulle bli mycket känslor och jag var inte säker på hur överraskningen skulle tas emot. Bakgrunden är att livet är väldigt oroligt och jobbigt just nu och egentligen inte läge för att fira födelsedag. Men vi gjorde ett försök.

Det började med att födelsedagsbarnet och delar av sällskapet fick köra racerbil på en motorbana. Själv var jag hejaklack och det var kul. Vi var ett stort gäng vänner som planerat för denna dag och vi ville ju att den skulle bli så bra som möjligt. Det var inte helt lätt att får dit jubilaren men väl där kändes allt okey. Vi fick en väldigt fin höstdag i solskenet och alla hade riktigt kul.

Sedan åkte vi till Örebro, tog in på hotell och hade fest på hotellet. Det hela blev mycket lyckat men många gamla och ny vänner som slöt upp i firandet. Vi hade bildspel, god mat, roliga tal och sedan bar och dans. En avslappnad och härlig stämning. Det var verkligen härligt att prata med alla och vi tillsammans blev ett så glatt gäng.

Vi försökte på alla sätt att glömma allt det jobbiga i livet och bara fokusera på det positiva. Men det är inte så lätt. Tårar bröt igenom, ganska många gånger under kvällen men vi lät det vara så. Skönt att kunna vara så öppen och ärlig.

Natten blev lång och vi nog alla ganska trötta när vi åt hotellfrukost tillsammans. Födelsedagsbarnet hade accepterat att vi firade hen, mot hens ursprungliga vilja, och vi tror att det uppskattades mycket. Vi fick alla en fantastiskt kväll och många vackra minnen att ta med oss in i framtiden.

Fina frysen en frusen lördag

Natt avfrostning av frysen gav fint resultat. Nu är frysen isfri och fin och även rensad från arkeologisk fynd. Det finns mest handplockade blåbär och lingon i min frys. Sparris med bäst-före-datum 2004 fick inte bo kvar längre. Aktiviteten tog dock lite för mycket av min välbehövliga sömn så lördagen har känt aningen energilös.

Skotta fram bilen och sedan köra 13 mil i bil. Att fira min brorson som fyllt år var dagens höjdpunkt. Pojken är svårt handikappad och han betyder mycket för mig. Självklart fick han flera fina paket av mig och det hoppas jag att han uppskattar. Trafiken var lugn men vädret lite trist och på hemvägen var väglaget inte så kul. Det tog sin tid att ta sig hem.

Kanske var det väglaget som gjorde att jag glömde att stanna och handla på vägen hem. Den efterlängtade lördagsmiddagen blev därför pyttipanna med ägg. Kanske inte så festligt som jag tänkt mig, men det är ju i alla fall mat. Ska blir riktigt skönt att krypa upp i soffan och dra filten över mig. En frusen lördag kräver mys och värme. Och kanske en bra bok.