Vilodagen

En regnig söndag är ju som gjort för vila. Det är ju en vilodag. Men egentligen har jag nog inte slitit ut mig denna vecka, även om den började hårt.

Söndagen började med tidig morgon eftersom jag bokat tid för lymfmassage. Jag satsar ju på kroppen och ett av mina bekymmer är att jag samlar vatten och att få fart på lymfflödet är en lösning. Det var en bra massör så jag kände mig tillfreds, om än lite frusen, när jag lämnade massagebänken.

fikaFrusenheten gick att råda bot på med en sen frukost. Kaffe och macka på ett av Stockholms bästa kaffebarer, Orion. Det är ett ganska litet ställe men jag hade tur och det hade en sittplats till mig och min bok.

Efter ett antal ärenden på stan, i regn och rusk, så landade jag hemma vid datorn igen. Den korvstroganoff jag gjorde i fredags räcker än men nu är jag ganska trött på den. Snart dags att lära mig en ny rätt.

Efter lite pluggande ska jag nu återgå till att läsa mer lättsmält litteratur. Det är bokcirkel  veckan så jag måste blir klar. Alltid denna stress….

Alla erfarenheter är bra

För mig var förra veckan turbulent där känslor rusade och brusade på många olika sätt. Jag försökte verkligen att hantera alla känsloyttringar som fanns runt omkring mig, ta dem med ro och använda min trygghet i mig själv. Men visst påverkas även jag av andras känslor. Det blev extra tydligt vid några enstaka tillfällen där jag inte bara fick ta emot oro, utan även frän kritik och personliga påhopp från personer som jag känner mycket väl och som inte brukar bete sig på det sättet.

Turligt nog har jag flera bra knep för avkoppling. I fredagskväll blev det teater och i lördags massage.

Massagen var till en början lite trevande. Jag var spänd i hela kroppen, hade svårt att slappna av och det försvårade för massören att göra ett bra jobb. När massören kom upp till axlar och nacke med sina starka händer, var smärtan nästan lite mer än jag klarade av. Det var som att jag burit hela världens tyngd på mina axlar och att massören nu försökte bända loss det. En form av förlossning som gjorde ont men samtidigt gott. Efteråt kändes allt lättare.

Frusen, lite ruggig, flanerade jag runt efteråt innan jag tillslut hamnade på kafé Orion. Med riktigt gott kaffe och en mumsig smörgås, kunde jag slappna av och förstå.

De hårda ord som jag fått ta emot under veckan, handlar mer om avsändarna än om mig. Att de tog ut sina bekymmer, sin oro, över mig kan bero på att vi faktiskt står varandra hyfsat nära. De skulle aldrig uttrycka sig så tufft mot andra. Jag hade verkligen tagit åt mig av orden men när jag satt med kaffekoppen kom insikten det är det är avsändarna som har en del att ta tag i, att det är avsändarna som måste ta hand om sina inre och hitta tryggheten i sig själva.

Lärdomen satt långt inne, krävde sin tid att komma fram och jag är tacksam för min eftertänksamhet och att jag på detta sätt lära av mina erfarenheter.

Min slutsats blev:
” Alla erfarenheter är bra. Får man ingen nytta av dem i verkliga livet, så kan de alltid bli en bra novell”