Julen är hanterad

God fortsättning på julen! Julaftonen är över men än är det inte riktigt vardag, även om jag jobbar idag. Min julhelg har varit relativt lugn och det var skönt. Det har varit kallt och ganska halt för bilkörning och då vill jag kunna ta det lugnt.

Julafton startade jag med fullpackad bil, for västerut med första stopp hos brorsan. Där hade jag tänkt att bara lämna paket men råkade hamna i värsta kalaset. Massor av vuxna, några barn och fyra hundar. För mig som inte är van varken vid barn eller hundar, numera knappt ens folk, så blir det rörigt. Jag tog mig en mugg med kaffe och satte mig med vovvarna, det kändes bäst. När kaffet var uppdrucket for jag vidare.

Julen firades hos mina föräldrar. Trots att jag tyckte att bilen var välpackade, så hade jag glömt paket hemma. Någon fick färre klappar i år. Det blev i alla fall lite mat och julklappsutdelning, så var dagen över. Juldagen blev nästan lika lugn, med ett besök av en farbror. Och vips så försvann även annandagen och jag kunde köra hem igen.

Ganska så nöjd med att sitta vid jobbdatorn igen. Det går lite segt idag men får i alla fall lite gjort. Nu ska jag ta en lunchpromenad för att köpa kaffe och mjölk. Utan det är det svårt att leva.

Lördagskaffe

Lördagsmorgonens kaffe har övergått till förmiddagsfika och lunch. Jag har inte riktigt full energi och går mest och pular. Fixar lite här och där men det blir inte så mycket gjort. Sitter med kaffekoppen och en saffransmunk och mår gott. När jag hittar saftigt saffransbröd, tycker jag att det är jättegott och jag har några hovleverantörer. Torra lussekatter lockar inte alls.

Idag ska jag dra mig västerut. Min bror har haft som tradition i väldigt många år att ha rimstuga inför julen. Det är extremt sällan vi rimmar men vi träffas och har det bra. När en familjemedlem blev sjuk blev rimstugan inställd och har varit så i ett antal år nu. Därför känns det väldigt kul att tradition återupptas, som att livet är tillbaka igen efter några tuffa år.

Det är tretton mil till kalaset och jag är glad för plusgrader, det är mycket bättre än is och halka. Det känns tryggare när man kör hem på natten.

Om jag får upp farten, kan jag kanske hinna med några julklappar på vägen. Om…

Inställd hotellnatt

I natt vaknade jag vid tretiden. Insåg att jag låg och sov på soffan. Jag måste ha somnat när jag lyssnade på en julbok. Fy så jobbigt att behöva vakna, byta om och sedan smyga upp på övervåningen och ta sig till sovrummet. Ville inte vakna för mycket. Det blir så svårt att somna om. Men det gjorde jag och vaknade några timmar senare men inte särskilt utsövd.

Har jobbat hemifrån idag eftersom jag hade planerat att sluta tidigt för att unna mig en hotellvistelse. Men det var möten hela dagen, utan paus så jag ställde in min resa när jag insåg att det skulle bli alldeles för stressigt. Trist men jag orkar verkligen inte stressa.

Tanken var att ta mig till en butik på kvällen som hade en vara till halva priset idag, en perfekt julklapp. Eftersom jag var så stressad, kollade jag att varan fanns i butiken innan jag for iväg. Och den var slut. Varan fanns i Uppsala och om jag åkte direkt kanske jag skulle hinna. Slängde mig iväg men kom bara fram till E4:an. Insåg att det var krypkörning och jag hade aldrig hunnit. Det blev ett extra varv i rondellens så åkte jag hem igen.

Jag har alltså både missat min hotellvistelse och att köpa julklappar. Men det är ju en dag i morgon också.

Lördagstankar

Morgonkaffet smakar gott och jag njuter av min lördagsmorgon. Ingen snö utanför fönstret och lagom varmt och gott inomhus. Det har varit en hängig vecka och desto större glädje att må bra igen.

Det har förstås inte varit tid för nöjen den här vecka, enbart fokus på att låta kroppen ta hand om sig och försöka bli av med infektionen i njurarna. Jag kan inte göra med än att vara snäll mot kroppen och det försöker jag vara; vila, dricka mycket vatten, äta nyttigt och lyssna på kroppen. Och försöka att inte tänka på allt som borde ha blivit gjort.

Julklapparna är ju inte heller inhandlade. Böcker är förstås beställda men det mesta står kvar på listan att inhandla. Och jag vet inte när men det lär väl ordna sig. Julkorten behöver jag fixa i helgen, tänker jag.

Ikväll blir det i alla fall nöje. Jag har en teaterbiljett. Det känns helt ok och jag har bestämt mig för att gå. Jag var ju på teater förra helgen teaterbesökarna var skötsamma, många trippelvaccinerade och det var lätt att hålla avstånd och undvika mingel. Själv får jag vänta på tredje dosen.

Däremot är jag nöjd över att jobbet ställt in både luciafirande och julkalas. Där hade vi inte kunnat hålla avstånd. Vi är så många som längtar efter att ses att kramar är omöjliga att stå emot. Nu slipper vi det dilemmat.

Idag har jag insett att jag nog ska unna mig att byta mobiltelefon-abonnemang. Med en gammal telefon var det lättare att hålla nere dataförbrukning. Nu är det svårt och jag tänker att det är värt några extra kronor för att få vara mer fri. Jag har ju råd, så varför snåla? Det är väl en fin julklapp till mig själv.

Å andra sidan är jag bra på presenter till mig själv. Har precis bokat en extra hotellnatt nästa helg, åtminstone en av böckerna jag beställt är till mig själv och jag har bestämt mig för att en ny handväska i present till mig själv. Eller så avstår jag.

Lördagstankarna virvlar och snart borde jag själv virvla in i duschen och sedan åka till jobbet. Verkligheten väntar på mig.

Det närmar sig

Tid för vaccinering kommer allt närmare. Möjligheten är nära. Det dags att börja köa men jag har inte ens lyckats ladda ner appen. Vet att det är många som försöker samtidigt men det kan även vara min telefon. Nåja, det kanske kan blir torsdagens sysselsättning, att fixa app och vaccinationstid. Något ska man ju göra när det är helg.

Prokrastinera

Det blev lite sent igår kväll. De senaste dagarna har svt sänt bra filmer. I torsdags, tror jag, var det filmen om Edith Piaf och igår satt fast framför ”The Wife”. Jag har läst boken, Hustrun, men filmen var väldigt bra, tycker jag. När filmen var slut visades ”Ciderhusreglerna” vilken jag gärna ville se men det orkade jag inte. Jag är inte i form för nattliga äventyr.

Det blev lite segt att gå upp i morse och jag valde att mjukstarta med lite julklappsshopping. Jag kom verkligen igång igår och nu ville jag fixa några klappar som jag visste var det de fanns. Jag borde, men hade ingen lust att jobba idag så jag fortsatte min prokrastinering. Jag har lyssnat på ett radioprogram, sett en adventsgudstjänst livesändas via Facebook och sett alla (hittills) avsnitt av julkalender på svt. Det är så mycket viktigt man måste göra när man inte vill jobba.

Nedräkning

I mitt hem pågår en märklig blandning av pluggande, paketinslagning och förhandling om examensarbete. Har fått en bra kontakt på ett favorit-företag som jag haft mejlkonversation med idag om exjobb. Vi fortsätter dialogen efter nyår men det känns i alla fall jättebra.

En inlämningsuppgift med deadline igår, kom svaret på redan idag. Hurra för att vi blev godkända och därmed är en kurs klar för denna termin. Bara tre kurser återstår! Jag har en deadline ikväll kl. 23.00 och mina sk. kompisar i grupparbetet håller fortfarande på. Det gör mig lite nervös och stämningen är usel. Finns inget annat att göra att bita ihop och hoppas på det bästa. När inlämning är klar ska jag fira stort. Kursen är dock inte slut än eftersom opponeringar kvarstår att göra.

Jag ska i alla fall ta ledigt några dagar i jul. Mina föräldrar behöver hjälp och hjälp ska de få. Och en del julklappar också. Idag har jag även varit ute och handlat det ”godaste” dvs allt sådant jag vill ha på julbordet, så att jag ska vara säker på att mamma inte missar något. Lär dock bli en del turer till affären till mamma.

 

Små kliv mot jul

Högmod går före fall. Det är känt och det har jag skrivit om tidigare. Och det borde jag ha tänkt på i tisdags när jag var så nöjd med min dag. Onsdagen började ganska bra, jag hann både plugga och ute för att köpa några julklappar. Det var förfärligt att vara ute och köra i trafiken, julstressen syns i körbeteende, även en del ovana trafikanter.

Underkvällen tog grupparbetena vid. Ena gruppen fungerar även om det tidvis är lite rörigt. I den andra gruppen valde en person att vräka ur sig anklagelser vilket drog ner stämningen. Mitt i denna röra började min mage krångla. Pust och stön.

Magproblemen gjorde mig totalt utslagen för några timmar. Jag tror alltså inte att det är maginfluensa utan snarare att jag ätit något som jag var bra för mig. Dessa magproblem har kommit allt oftare under året vilket får mig att börja misstänka att det finns något jag inte tål. Min tanke, just nu, är att det efter julhelgen vore bra med en fasta eller liknade för att rensa kroppen och ge magen lugn. Sedan kan  man börja äta lite i taget och se vad som fungerar och inte.

Torsdagen har varit lite matt efter magbesvären men jag har i alla fall både hunnit plugga och köpa några julklappar. Jag har även skrivit en lista för morgondagens inköp så att jag har koll på läget.

Nu väntar en maskin tvätt, lite packning, paketinslagning och därefter nya bataljer med grupparbeten. Med små kliv tar jag mig allt närmare jul, bara ett berg att bestiga (eller är det ett träsk) innan jag är där.

Lång dag, igen

Ännu en lång dag framför datorn. Det börjar gå mot slutet av terminen och det är mycket som ska blir klart. I kväll hade vi gruppmöte, igen. Ytterligare ett möte väntar i morgon. Min mamma ringer och undrar när jag kommer. Mina föräldrar vill att jag ska komma till dem snart och stanna länge. Kan dock inte åka än, dels pga av skolan, dels eftersom jag inte köpt julklappar än. Känner att jag inte riktigt räcker till för att leva upp till alla andras förväntningar.

Har försökt sätta mig in i statsbudgeten men det är inte helt lätt. Svårt att få en tydlig bild, se vilka frågor som med lätthet ändras vid nästa budgetändring och vilka områden som innebär större skillnad. Som jag förstår det arbetar utskotten med frågorna nu. Jag får väl hålla mig till tåls. Att lyssna på debatten är svårt, då det är många hård ord och hårdförd retorik som döljer fakta.

Blev irriterad när jag såg nyhetsinslag om att tiggeriförbud kommer att blir möjliga tack vare ett domslut i högsta förvaltningsdomstolen. En kvinna som representerade kommunen, vet ej i vilken roll, var oerhört glad. Osunt glad enligt min mening. Jag har full förståelse för argumenten både för- och emot ett förbud. Jag har också full förståelse för att en kommun vill göra vad de anser bäst för sina kommuninvånare. Men jag har ingen förståelse för den enorma lyckan att få införa ett förbud. Tiggeri är i grunden allvarligt och tragiskt. Att vi måste göra något är förståeligt, även om det är tungt. Men att visa en sådan stor lycka när det handlar om så tragiska omständigheter, tycker jag är osmakligt.

Likt en milstolpe i livet

Det har varit uselt väder idag. Jag har kört bil i Mälardalsområdet och bitvis såg jag knappt vägen pga dis och dimma på vägen dit och på hemvägen har regnet varit ihållande. När man är bjuden på julfika hos sin brorsdotter, måste man ju trotsa vädret.

De senaste veckorna har jag försökt få någon form av besked från min bror om när han vill ses i kring juletid. Det har inte varit lätt, men till slut bestämde vi att torsdag efter jul passade bäst. Igår fick jag meddelande från min brorsdotter att jag var välkommen till henne på fika. Min brorsdotter har hunnit bli 26 år. För två år sedan flyttade hon hemifrån till en liten etta, när hennes mamma dog var hon ofta tillbaka i föräldrahemmet till dess att en pojkvän drog henne tillbaka till den egna lyan igen. I höstas köpte de en gemensam lägenhet och flyttade in i en liten tvåa. Och idag fick jag ta med julklappar och komma på besök.

För mig känns det som betydligt mer än en julfika. Det känns så otroligt tryggt och glädjefullt att se att hon mår bra. Tjejen var 4 år när jag fick lära känna henne men det dröjde några år innan hon började kalla mig faster (eftersom hon har en annan biologisk faster). Hennes liv har varit påverkat av sin lillebror handikapp och under några år även av sin mammas sjukdom. Hon stod sin mamma mycket nära och självklart blev saknaden stor när mamman dog. Livet blev inte lättare när hennes lillebror dog. Det har varit många tuffa år.

Därför blev jag så lättad när jag ser att hon har det bra. Den svåraste tiden är över, hon ser en framtid och hon har det fint i sitt lilla hem med sambo och vovven. Jag hade med mig flera paket med IKEA-presentkort eftersom brorsdottern och hennes sambo sett några bokhyllor där som de önskat sig. Jag tror att de blev glada. Jag fick också julklappar: kaffe, bok; skumtomtar och ullsockor, vilket var precis vad jag önskade mig. Men mest av allt är jag glad över att hon har det så bra.

Det kändes som att vi passerat en ny milstolpe i livet. När jag åkte hem, stannade jag vid graven där min svägerska och brorsson ligger. Det var inte planerat. På något sätt vill jag så gärna förmedla till min svägerska – att hennes dotter har det bra. Att tända ett ljus på hennes grav, fick bli mitt sätt att skicka en hälsning.