Prokrastinera

Det blev lite sent igår kväll. De senaste dagarna har svt sänt bra filmer. I torsdags, tror jag, var det filmen om Edith Piaf och igår satt fast framför ”The Wife”. Jag har läst boken, Hustrun, men filmen var väldigt bra, tycker jag. När filmen var slut visades ”Ciderhusreglerna” vilken jag gärna ville se men det orkade jag inte. Jag är inte i form för nattliga äventyr.

Det blev lite segt att gå upp i morse och jag valde att mjukstarta med lite julklappsshopping. Jag kom verkligen igång igår och nu ville jag fixa några klappar som jag visste var det de fanns. Jag borde, men hade ingen lust att jobba idag så jag fortsatte min prokrastinering. Jag har lyssnat på ett radioprogram, sett en adventsgudstjänst livesändas via Facebook och sett alla (hittills) avsnitt av julkalender på svt. Det är så mycket viktigt man måste göra när man inte vill jobba.

Nedräkning

I mitt hem pågår en märklig blandning av pluggande, paketinslagning och förhandling om examensarbete. Har fått en bra kontakt på ett favorit-företag som jag haft mejlkonversation med idag om exjobb. Vi fortsätter dialogen efter nyår men det känns i alla fall jättebra.

En inlämningsuppgift med deadline igår, kom svaret på redan idag. Hurra för att vi blev godkända och därmed är en kurs klar för denna termin. Bara tre kurser återstår! Jag har en deadline ikväll kl. 23.00 och mina sk. kompisar i grupparbetet håller fortfarande på. Det gör mig lite nervös och stämningen är usel. Finns inget annat att göra att bita ihop och hoppas på det bästa. När inlämning är klar ska jag fira stort. Kursen är dock inte slut än eftersom opponeringar kvarstår att göra.

Jag ska i alla fall ta ledigt några dagar i jul. Mina föräldrar behöver hjälp och hjälp ska de få. Och en del julklappar också. Idag har jag även varit ute och handlat det ”godaste” dvs allt sådant jag vill ha på julbordet, så att jag ska vara säker på att mamma inte missar något. Lär dock bli en del turer till affären till mamma.

 

Små kliv mot jul

Högmod går före fall. Det är känt och det har jag skrivit om tidigare. Och det borde jag ha tänkt på i tisdags när jag var så nöjd med min dag. Onsdagen började ganska bra, jag hann både plugga och ute för att köpa några julklappar. Det var förfärligt att vara ute och köra i trafiken, julstressen syns i körbeteende, även en del ovana trafikanter.

Underkvällen tog grupparbetena vid. Ena gruppen fungerar även om det tidvis är lite rörigt. I den andra gruppen valde en person att vräka ur sig anklagelser vilket drog ner stämningen. Mitt i denna röra började min mage krångla. Pust och stön.

Magproblemen gjorde mig totalt utslagen för några timmar. Jag tror alltså inte att det är maginfluensa utan snarare att jag ätit något som jag var bra för mig. Dessa magproblem har kommit allt oftare under året vilket får mig att börja misstänka att det finns något jag inte tål. Min tanke, just nu, är att det efter julhelgen vore bra med en fasta eller liknade för att rensa kroppen och ge magen lugn. Sedan kan  man börja äta lite i taget och se vad som fungerar och inte.

Torsdagen har varit lite matt efter magbesvären men jag har i alla fall både hunnit plugga och köpa några julklappar. Jag har även skrivit en lista för morgondagens inköp så att jag har koll på läget.

Nu väntar en maskin tvätt, lite packning, paketinslagning och därefter nya bataljer med grupparbeten. Med små kliv tar jag mig allt närmare jul, bara ett berg att bestiga (eller är det ett träsk) innan jag är där.

Lång dag, igen

Ännu en lång dag framför datorn. Det börjar gå mot slutet av terminen och det är mycket som ska blir klart. I kväll hade vi gruppmöte, igen. Ytterligare ett möte väntar i morgon. Min mamma ringer och undrar när jag kommer. Mina föräldrar vill att jag ska komma till dem snart och stanna länge. Kan dock inte åka än, dels pga av skolan, dels eftersom jag inte köpt julklappar än. Känner att jag inte riktigt räcker till för att leva upp till alla andras förväntningar.

Har försökt sätta mig in i statsbudgeten men det är inte helt lätt. Svårt att få en tydlig bild, se vilka frågor som med lätthet ändras vid nästa budgetändring och vilka områden som innebär större skillnad. Som jag förstår det arbetar utskotten med frågorna nu. Jag får väl hålla mig till tåls. Att lyssna på debatten är svårt, då det är många hård ord och hårdförd retorik som döljer fakta.

Blev irriterad när jag såg nyhetsinslag om att tiggeriförbud kommer att blir möjliga tack vare ett domslut i högsta förvaltningsdomstolen. En kvinna som representerade kommunen, vet ej i vilken roll, var oerhört glad. Osunt glad enligt min mening. Jag har full förståelse för argumenten både för- och emot ett förbud. Jag har också full förståelse för att en kommun vill göra vad de anser bäst för sina kommuninvånare. Men jag har ingen förståelse för den enorma lyckan att få införa ett förbud. Tiggeri är i grunden allvarligt och tragiskt. Att vi måste göra något är förståeligt, även om det är tungt. Men att visa en sådan stor lycka när det handlar om så tragiska omständigheter, tycker jag är osmakligt.

Likt en milstolpe i livet

Det har varit uselt väder idag. Jag har kört bil i Mälardalsområdet och bitvis såg jag knappt vägen pga dis och dimma på vägen dit och på hemvägen har regnet varit ihållande. När man är bjuden på julfika hos sin brorsdotter, måste man ju trotsa vädret.

De senaste veckorna har jag försökt få någon form av besked från min bror om när han vill ses i kring juletid. Det har inte varit lätt, men till slut bestämde vi att torsdag efter jul passade bäst. Igår fick jag meddelande från min brorsdotter att jag var välkommen till henne på fika. Min brorsdotter har hunnit bli 26 år. För två år sedan flyttade hon hemifrån till en liten etta, när hennes mamma dog var hon ofta tillbaka i föräldrahemmet till dess att en pojkvän drog henne tillbaka till den egna lyan igen. I höstas köpte de en gemensam lägenhet och flyttade in i en liten tvåa. Och idag fick jag ta med julklappar och komma på besök.

För mig känns det som betydligt mer än en julfika. Det känns så otroligt tryggt och glädjefullt att se att hon mår bra. Tjejen var 4 år när jag fick lära känna henne men det dröjde några år innan hon började kalla mig faster (eftersom hon har en annan biologisk faster). Hennes liv har varit påverkat av sin lillebror handikapp och under några år även av sin mammas sjukdom. Hon stod sin mamma mycket nära och självklart blev saknaden stor när mamman dog. Livet blev inte lättare när hennes lillebror dog. Det har varit många tuffa år.

Därför blev jag så lättad när jag ser att hon har det bra. Den svåraste tiden är över, hon ser en framtid och hon har det fint i sitt lilla hem med sambo och vovven. Jag hade med mig flera paket med IKEA-presentkort eftersom brorsdottern och hennes sambo sett några bokhyllor där som de önskat sig. Jag tror att de blev glada. Jag fick också julklappar: kaffe, bok; skumtomtar och ullsockor, vilket var precis vad jag önskade mig. Men mest av allt är jag glad över att hon har det så bra.

Det kändes som att vi passerat en ny milstolpe i livet. När jag åkte hem, stannade jag vid graven där min svägerska och brorsson ligger. Det var inte planerat. På något sätt vill jag så gärna förmedla till min svägerska – att hennes dotter har det bra. Att tända ett ljus på hennes grav, fick bli mitt sätt att skicka en hälsning.

Julen 2017

Dagen före julafton packade jag bilen full med klappar och begav mig österut för att fira jul hos mina förändrar. Besökte min ögonstens grav på vägen dit, vilket var fint men jobbigt. Det är numera en del av julen. Hos mina föräldrar var mycket förberett men inte allt, så det blev en lång dag.

Jag har försökt att få dem att göra julen så enkel som möjligt eftersom de är sjuka och saknar kraft. Mamman hade faktiskt uteslutit en hel del onödiga rätter från julbordet och julklapparna var begränsade. Mitt försök att strunta i julgran misslyckades dock. Pappa var envis och vill ha gran, trots att han inte orkade. Vid midnatt var det jag som stod ute i garaget och sågade till granen i rätt längd och försökte få granen att stå rakt i foten. Och på julaftons morgon fick jag underkänt på mitt sätt att sätta i ljusen, pappa pekade och domderade och jag fick göra om. Sedan tog mamma över pyntandet, till det var jag tydligen inte betrodd.

Planen var att jag skulle åka till fyra olika kyrkogårdar för att tända ljus på julaftons förmiddag men helt plötsligt ville min farbror följa med och han kunde bara senare på dagen. Jag skrev om planeringen och till Kalle Anka kände jag julfriden sjunka in i mig. Därefter blev det både god julmat och julklappsutdelning. På kvällen när jag skulle ta med mig min farbror till kyrkogårdarna, var han så stor, stel och orörlig att jag inte fick in honom i min lilla bil. Jisses vilken katastrof. Jag fick tvinga upp min pappa från hans ”efter-maten-vila” så att vi kunde ta hans bil och skjutsa hem min farbror. Det var ett enormt svårt projekt men till slut fick jag i alla fall in alla i bilen. Det fick bli ljuständning på en kyrkogård och övriga tre fick besök under juldagen. Avslutade julafton med ännu mer paketöppning och sedan en stund framför tv:n.

Juldagen blev regnig och lugn. Alla kyrkogårdsbesök hanns med och jag och pappa hann även med att fixa med lite grejer hemma, bland annat att justera in en toalettdörr.

Julen ser verkligen helt annorlunda ut nu för tiden jämfört med när jag var yngre. Att fira med gamla och sjuka föräldrar är något annat än att fira med barn. Vi gör det bästa av situationen och det räcker väldigt gott.

Segar mig fram emot jul

Julen hägrar vid horisonten och jag pysslar med mina julklappar. Jag älskar att fixa med julklappar och har i år infört en begränsning för att de inte ska bli för många. Max fem paket per person. Det jag inte tänkte på var volymen. Av någon anledning har jag fixat enorma paket i år. Mina föräldrar ska bland annat få kuddar till sängen, sittdynor och handdukar. Varken tunga eller exklusiva presenter men otympliga att slå in. Därtill har jag köpt en tvättkorg, som jag inte vet hur jag ska paketera. Vet inte riktigt hur jag ska få plats med allt i bilen, heller. Få nog snåla med annan packning. Brorsdottern är enklare eftersom hon önskar sig presentkort. Det tycker jag egentligen är trist men idag ser jag vissa fördelar.

I år har jag gjort tankearbetet hemma, kollat upp via webben och sedan varit ute under tisdag respektive torsdag, dagtid. Lite lugnare i affärerna när merparten jobbar och jag har hittat det mesta. En enda klapp återstår att införskaffa och det känns skönt. Det får bli en tur in till stan idag och då ska jag även kolla in julskyltning på NK. Försökter ta ut det gottaste av julstämning.

Julklappar

img_6289För mig kommer årets jul bli annorlunda, inte alls lika andra jular. Men trots allt som hänt, eller kanske på grund av, så vill jag göra julen så meningsfull som det bara går. Ett sätt är att ge klappar till utsatta barn. Det finns ju många som behöver omtanke och det kan jag bidra med. På något märkligt sätt så känns det som att klappar som jag inte kan ge min brorson, kan göra nytta på annat håll och att det är ett sätt att hedra hans minne, att vi tillsammans gör julen bättre för andra barn. Det ger i alla fall en mening för mig.

Idag lämnade jag ett gäng paket. När jag la dem under granen, så kände inte högen så imponerande, så jag tror att jag ska fortsätta min klappinslagning. Jag har mer att ge!

img_6293

Jag lämnar mina klappar på Nordic Choice Hotels och de skänker även pengar till UNICEF-projektet Sweet Dreams, för varje klapp man lämnar.

Packning

Lyckades hitta många fina julklappar när jag gick hem från jobbet idag. Med väskor och dignande påsar, närmade jag mig centralen. Mötte några hjälparbetare som tog hand om flyktingar. Konstaterade snabbt att jag hade betydligt mer packning än killen på flykt. Hans lilla ryggsäck var mindre än min jobbväska.

Nej, livet är inte rättvist. Verkligen inte.

Julhandel

Har ägnat eftermiddagen och kväll åt julhandel. Det innebär att jag strosar runt i affärer och letar inspiration och perfekta julklappar till familjen. Och mig själv. Mer än hälften av alla inköp blir till mig själv. Det tycket jag är bra.

Under mina besök i olika affärer och gallerier, så studerar jag människor. Många är glada och förväntansfulla, andra är effektiva men det finns en hel del som jag inte förstår. Det finns kvinnor som har med sig både syster, mamma och svärmor på shoppingturen. Men ändå är det ingen som tar hand om barnen. Jag får kryssa mig fram bland vilda barn som någon borde ta hand om. Jag förstår inte riktigt hur någon kan tycka att det är kul.

Ett annat exempel som jag studerade var en familj; mamma, pappa och två döttrar på IKEA. Det lilla tjejen pekade på nästan allt och sa ”Pappa, pappa – en sådan önskar jag mig”. Pappan svarade inte. Det var liksom omöjligt eftersom frun höll en evighetslång monolog där hon klagade på mannen. Den äldre dottern hade hörlurar i öronen. Helt orimligt hur de kan stå ut men denna situation. Jag begriper inte att de fixar en sådan shoppingtur.

Nu ska jag packa upp alla mina fynd och börja slå in julklappar.