Julosten

I julas köpte jag en stor cheddarost. Jag skulle ha med mig lite julmat till föräldrarna och hos dem är oståtgången stor. Av någon anledning glömdes osten kvar här hemma vilket lett till att jag sedan mellan dagarna har jag ätit av osten.

Det är som om den aldrig tar slut. Jag äter inte så mycket bröd men nu har jag ätit mer, med samma ost som pålägg. Den passar inte heller särskilt bra till annat, inte som ”rivost” i mat. Jag är så trött på den. Kommer troligen aldrig mer köpa cheddarost.

Men visst verkar det som att vissa delar av julen kan vara ända till påska.

God fortsättning på julen

God fortsättning på julen. Har läst en del bloggar idag och ser att många har haft en fin helg och nu är i färd att avsluta året. Det känns bra. Det här är ett år jag gärna lägger bakom mig och jag känner en längtan till det nya.

Idag vaknade jag inte förrän klockan var två så det blev inte många ljusa timmar för min del. Har varit trött och mest lyssnat ikapp radioprogram: Spanarna i P1, På minuten och Vinterpratarna. Det var lagom aktivitet för mig idag.

Igår och idag har det blåst mycket hos mig. Det var väldigt mycket grenar och bråte på vägen hem igår och jag misstänker att något fastnat tillfälligt under bilen och orsakade de märkliga ljuden som sedan försvann. Har inte hunnit titta idag så det blir att göra i morgon. Om jag har mer energi då. För just nu är det högsta prioritet att koppla av, återhämta mig och kunna fylla på ny energi.

Julhelg

Det är söndagskväll och jag är hemkommen från ett julfirande i föräldrahemmet. Åkte redan i onsdags för att hinna lämna paket hos brorsan. Vi bestämde oss för en snabb utomhusfika och när jag fort dit frågade min brorsdotter om hon och hennes bebis fick komma. Jodå, utomhus med rejält avstånd så går det bra men det var gräsligt svårt att avstå att gulla och hålla i lillparveln. Då känns 2 meter gräsligt långt. Jag lyckades. Men när vovven kom så kunde jag inte låta bli att klappa den. Det var gott att värma fingrarna i hans päls.

När jag kom fram till föräldrarna fick jag skjutsa mamma. Hon hjälper en vän som behövt flytta till ett sjukhem. Nu var det inte så bra med vännen så mamma behövde dit, utifall det var sista gången. På julaftons morgon väcktes vi av telefonen och vännen var sämre. Och på juldagen väcktes vi återigen av telefonen med beskedet att vännen gått bort. Fick skjutsa mamma till sjukhemmet igen för att hon skulle ta avsked och sedan han hon fixat med begravningsbyrå, ringt bekanta mm. Det har förstås påverkar helgen även om jag inte kände mannen.

I år fick jag i alla fall julmat och det är gott. Någon julklapp fick jag också men jag har gett betydligt fler. Har även hunnit med att fixa med gravar. Valde att besöka min ögonstens grav på hemvägen, eftersom jag tycker att det är så svårt och där försökte jag tända ljus stormbyar. Hopplöst. Dessutom började min bil låta konstigt och jag fick stanna flera gånger på vägen hem.

Nu ska jag vila upp mig några dagar.

Ännu ingen julstämning

Ser i kalendern att julen närmar sig. Jag hade tänkt mig att jobba två dagar och vara ledig två dagar innan jul. Tills idag då jag inser att det bara är tre arbetsdagar kvar. Jag har varit så inställd på att julafton är på fredag och nu fattas en dag. Puh.

Jag försöker på olika sätt få ihop alla julklappar. Det krävs både list och kreativitet och kanske att jag måste sänka förväntningarna på mig själv. Jag vill mycket med mina paket, det ska vara sådant som folk verkligen vill ha utan att de vet om det. Det är ganska svårt och ännu svårare i år.

En annan utmaning som jag tagit mig än är att läsa Sara Lidmans ”Tjärdalen”. Den är delvis skriven på dialekt och det är inte alltid lätt. Den boken jag läser är tryckt 1953 och eftersom jag lånat den på biblioteket undrar jag om den inte varit utlånad eftersom den håller än. Å andra sidan ser jag flera olika handstilar som med blyerts skrivit frågetecken, översättningar och annat. Kul, tycke jag.

Idag har jag varit ute en tur med bilen. Hade några ärenden att göra. Dessutom är det trevligt att köra på kvällen och titta på jul-ljusiga hus. Det är väldigt många som gjort sina hus och trädgårdar väldigt fina i år. Dock höll det på att sluta illa. Fick möte av en bil som kom rakt emot mig, i min fil dvs hen körde i fel fil. Fanns ingenstans för mig att ta vägen (ett massivt bullplank var inte så attraktivt) men turligt nog insåg personen att den låg i fel fil och väjde i sista sekund. Jag hade ingen hög hastighet då jag precis kört igenom en rondell men en frontalkrock är inte trevligt. Så jag är glad och tacksam att allt gick bra.

Stormsteg mot lugnare tider

Det känns som att denna vecka är slutspurt. Många är lediga nästa vecka så detta är sista veckan som är fylld av möten. Alla försöker hinna klart så mycket som möjligt, även jag. Förutom vanligt jobb så har vi en hel del julavslutningar att fixa med och de är ju svåra att skjuta på framtiden.

När alla möten var avklarade idag, satte jag mig i bilen för att åka runt och plocka upp paket som jag beställt. Av någon anledning kommer de till olika utlämningsställen. Ganska opraktiskt med det är ändå mycket bättre än att handla i fysiska butiker.

Nu ska jag ske till att skapa någon fin julklädsel till morgondagen. Tänkte att det borde gå att göra ett halsband eller liknande av julkulor. Jag vill ju inte bege mig ut för att köpa en jultröja eller tomteluva så jag hoppas att min kreativitet räcker.

Annorlunda jul i år igen

Hemma igen efter ännu en annorlunda jul. Intressant att jular kan te sig så olika från år till år där förutsättningarna ändras med tiden. Det är del av livet.

For iväg redan på söndagen innan jul och passade på att besöka några gravar och min bror på vägen västerut. Min brorsdotter är gravid, det går inte så bra med stora risker för hennes och barnets hälsa. Hon blev inlagd på sjukhus några dagar före jul så jag fick inte chans att träffa henne. Jag lämnade i alla fall julklappar som hon fick öppna när hon var hemma över julafton och juldagen.

Dagen före julafton försökte min pappa och jag hitta en julgran. Vi genomsökte hela Örebrotrakten utan framgång. På eftermiddagen försökte jag såga ner olika buskar och grenar i trädgården men fick inte godkänt på några av mina kreativa julträd.

Julafton började segt. Min mamma fick ett epilepsianfall och var helt utslagen. Försökte övertala mina föräldrar att ringa återbud till min farbror som skulle komma på besök men de vägrade. Istället fick jag genomföra en turbostädning av hela huset, allt min mamma sagt ”det ordnar jag innan jul” men som hon inte orkat med. Hittade en kruka med en talltopp i, som jag norpade och klädde med fyra julkulor (de enda jag hittade). Det fick bli årets julträd. Övertygade i alla fall mina föräldrar om att inte laga julmat utan enbart en julmacka till vår gäst. Mer hann jag inte med när båda mamma och pappa var sängliggande. Fick i alla fall upp dem till Kalle Anka började på tv. Då vidtog nästa drama. Pappa fick kramper i bröstet och började må dåligt. Jag vet egentligen inte hur allvarligt det var (misstänkt liten hjärtinfarkt), men jag fick ägna det mesta av kvällen till att titta till mina krassliga föräldrar och göra regelbundna bedömningar om det var dags för ambulans eller ej. Jag har gjort bedömningen att inget sjukhusbesök skulle göra någon skillnad, enbart vila, och jag hoppas att jag har rätt.

På juldagen dröjde det ändå till klockan två innan jag fick upp mina föräldrar igen. På kvällen åt vid sill, lax och Janssons frestelse, en del av det tänka julbordet. På annandag jul tog vi nästa del dvs korvar och köttbullar. Det är inte så stor idé att laga julbord när föräldrarna är så krassliga.

Under annan dag jul tog jag med mig min mamma till en kyrka för att sjunga julsånger. Det var fint men antagligen ett misstag eftersom hon blev ännu sjukare och har legat i 40-grader feber sedan dess. Även min pappa har varit krasslig och jag har mest suttit och läst böcker. Har även haft lite sms-kontakt med min brorsdotter som blev inlagd på sjukhus igen och kommer att få vara där till dess bebisen vill komma ut. Det är två månader kvar till beräknad nedkomst och eftersom bebisen är väldigt liten är varje dag i magen värdefull. Håller tummarna för att allt går bra.

Tänker att numera är jag inne i en period då jag får vara glad och tacksam om alla mina nära överlever jul och att jag får med mig dem in i det nya året. Visst hade det varit gott med julmat, knäck och kola men jag värdesätter min familj högre så jag är känner tacksamhet även för denna annorlunda jul.

Några reflektioner i julträngseln

Igår och idag har jag försökt fixa julklappar till mina nära. Igår var jag inne i Stockholm City på dagen och Ica Maxi på kvällen. Idag har jag varit i ett köpcentrum. Här är några reflektioner som jag gjort.

  • Det blir mycket roligare med fika i magen. Utan näring och energi blir jag sur.
  • Jag saknar julmusik. Väldigt många affärer och butiker har ingen bakgrundsmusik och det är jättetrist. Det blir en helt annan stämning med julmusik.
  • När det finns julmusik är det många som nynnar med vilket är mysigt.
  • Många varor som är slutsålda. Jag hade en fin lista med vad jag skulle ha och var jag skulle köpa det. Lätt, trodde jag men det var mycket jag inte fick tag i.
  • Det är trångt i vissa parkeringshus och parkeringar eftersom moderna bilar är så breda. Det finns inget utrymme att hjälpa varandra att få upp dörrar lätt. Det finns få rymliga platser.

Jo, det mesta är som det brukar förutom det här med julmusiken. Den är verkligen saknad i år.

 

 

Julen

Såväl jul- som nyårsfirande har passerat och jag har gått in i 2019 med glatt humör. Startar året lite lugnt för att inte slita för mycket på det nya.

Min jul började redan på lördagen innan julafton då jag reste till mina föräldrar. Första stoppet var dock min brorsons grav (och hans mammas grav). I år bestämde jag mig att ta besöket innan jul, även om det är jobbigt. Till jul och födelsedag tycker jag att det är i tungt att besöka graven, man vill ju att jul ska vara en tid för glada barn och det känns så fel att stå vid en gravsten och önska god jul. Det blev en fin stund och sedan kunde jag åka vidare för julfirande.

Mina föräldrar bor 20 mil bort och de bor kvar i det hus som jag är uppväxt i. Det var min farfar som köpte huset på 50-talet och pappa köpte de på 60-talet. Det finns mycket att göra och mina föräldrar är ganska skruttiga och behöver mycket hjälp.

Julaftonen blev en lugn tillställning och det är skönt. Jag försöker få ner mina föräldrars förväntningar till en nivå som de orkar med. Ändå blir det mycket mat och många julklappar. Lördagen efter jul hade vi även ett större kaffekalas för släkt. Av 34 inbjudna var det 17 som tackade ja och 14 som kom. Skönt tycker jag men jag tror att mamma blev lite besviken, särskilt för de som inte ens hörde av sig.

Efter en dryg vecka i föräldrahemmet var jag min hemlängtan enorm och det var så otroligt skönt att få komma hem till min egen vrå. Jag behöver min egen tid och jag gillar mina egna vanor. Jul och föräldrabesök är treligt – i lagom dos.

Likt en milstolpe i livet

Det har varit uselt väder idag. Jag har kört bil i Mälardalsområdet och bitvis såg jag knappt vägen pga dis och dimma på vägen dit och på hemvägen har regnet varit ihållande. När man är bjuden på julfika hos sin brorsdotter, måste man ju trotsa vädret.

De senaste veckorna har jag försökt få någon form av besked från min bror om när han vill ses i kring juletid. Det har inte varit lätt, men till slut bestämde vi att torsdag efter jul passade bäst. Igår fick jag meddelande från min brorsdotter att jag var välkommen till henne på fika. Min brorsdotter har hunnit bli 26 år. För två år sedan flyttade hon hemifrån till en liten etta, när hennes mamma dog var hon ofta tillbaka i föräldrahemmet till dess att en pojkvän drog henne tillbaka till den egna lyan igen. I höstas köpte de en gemensam lägenhet och flyttade in i en liten tvåa. Och idag fick jag ta med julklappar och komma på besök.

För mig känns det som betydligt mer än en julfika. Det känns så otroligt tryggt och glädjefullt att se att hon mår bra. Tjejen var 4 år när jag fick lära känna henne men det dröjde några år innan hon började kalla mig faster (eftersom hon har en annan biologisk faster). Hennes liv har varit påverkat av sin lillebror handikapp och under några år även av sin mammas sjukdom. Hon stod sin mamma mycket nära och självklart blev saknaden stor när mamman dog. Livet blev inte lättare när hennes lillebror dog. Det har varit många tuffa år.

Därför blev jag så lättad när jag ser att hon har det bra. Den svåraste tiden är över, hon ser en framtid och hon har det fint i sitt lilla hem med sambo och vovven. Jag hade med mig flera paket med IKEA-presentkort eftersom brorsdottern och hennes sambo sett några bokhyllor där som de önskat sig. Jag tror att de blev glada. Jag fick också julklappar: kaffe, bok; skumtomtar och ullsockor, vilket var precis vad jag önskade mig. Men mest av allt är jag glad över att hon har det så bra.

Det kändes som att vi passerat en ny milstolpe i livet. När jag åkte hem, stannade jag vid graven där min svägerska och brorsson ligger. Det var inte planerat. På något sätt vill jag så gärna förmedla till min svägerska – att hennes dotter har det bra. Att tända ett ljus på hennes grav, fick bli mitt sätt att skicka en hälsning.