Ensam i Paris och andra historier

Ensam i Paris och andra historier av Jojo Moyes är en bok med två kortromaren och ett flertal noveller. Flera av berättelser är i sann feelgood-anda men det finns även andra inslag.

Min upplevelse är att det är en ovanlig komposition av boken. Den börjar med den längsta berättelsen, vilken ger mersmak för resten av boken. De längre berättelserna har tydligt kärlekstema och man anar direkt att man kan känna sig trygg i att det slutar lyckligt. De korta novellerna har mer av oväntade vändningar och överraskande slut. Det blir en kul, men udda, blandning av berättelser.

I mitt tycke är novellerna lite väl korta. De känns lite ”nakna” dvs jag upplever att de skulle må gott av att bygga upp mer, kanske något mer av beskrivande miljö och karaktärer.

Flera av berättelserna är som tonårsdrömmar, dvs sådant man drömde om som ung – då man trodde livet som vuxen skulle vara lätta och flyta på. Det är kanske inte vad jag har mest utbyte av att läsa men det är otroligt avkopplande med sådan läsning i semestertid. Dessutom, jag gillar ju noveller och det är härligt att de ges ut i denna form.

Toner i natten

Toner i natten av Jojo Moyes är en feelgood-roman med de vanliga ingredienserna såsom intriger, utmärkande karaktärer och vackra miljöer. Jag uppskattar Moyes sätt att skriva men jag anser att denna bok inte riktigt håller samma klass som andra av hennes böcker.

Det handlar om en kvinna vars liv rasar samman då mannen dör. På märkliga, och overkliga, vägar hamnar hon i något som liknar en rivningsfastighet på landet. Här finns gott om intriger och rivaler som gör det till en lagom spännande historia. Och lite kärlek finns också med.

Jämfört med andra böcker att Moyes, upplever jag att denna saknar djupet och är på gränsen till farsartad. Det finns ingen gräns för hur naiv kvinnan är, vilket stör mig. Jag blir inte riktigt klok på berättarrösten som jag upplever hoppar runt och på några ställen undrar jag om det saknas styckeindelning. En annan aspekt är att jag har läst många böcker på om hus, husrenoveringar, ärvda hus mm och tycker att de är ganska lika. Kanske är det så att mina förväntningar var alldeles för höga. Den här boken har inte berört mig.

Sista brevet från din älskade

Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes har hållit mig fängslad de senaste dagarna. Det är en kärlekshistoria av ovanliga mått och när man väl börjat läsa är det svårt att slita sig.

Berättelsen spelar sig främst i London i början av 60-talet. En kvinna vaknar upp på sjukhus efter en olycka om minns ingenting. Det tar tid att lära sig vem hon är och hon känner sig som en främling i sitt eget liv. Mycket förändras när hon hittar ett passionerat brev, undertecknat B, som ber henne att lämna sin man. Ca 40 år senare hittar en kvinnlig journalist samma gåtfulla brev i arkivet på tidningen där hon arbetar. Hon fångas helt av historien och vill veta mer.

Det är en stark beskrivning av kärlek, både lycklig och olycklig. Det är även en mycket stark beskrivning av kvinnans situation och möjligheter under 60-talet och hur det har ändrats med tiden. Och vad som inte har ändrats. Hela berättelsen är mycket välskriven och välkomponerad och det är svårt att lägga den ifrån sig. Även om vissa delar känns banala, och kan ifrågasättas, så vill man ändå fortsätta läsa.

Etthundra mil

img_6556Etthundra mil av Jojo Moyes är en minst sagt händelserik berättelse. Genom olika berättarröster får vi följa en unga kvinna och hennes barn och en hund på en resa där även en man finns med. Kvinnan har det inte lätt. Hon har det mycket svårt ekonomiskt sett och problemen haglar över henne. Samtidigt är hon varmhjärtad, optimistisk och handlingskraftig. Mannen har det inte heller så lätt men med problem av helt andra slag, dessutom är han både rik och snygg.

Det kommer sig så att de beger sig ut på en bilresa. Det blir en resa med många bottnar. De reser genom Storbritannien, de reser genom samhällsklasser och det gör personliga resor. Och som sagt, det händer saker hela tiden.

Efter att ha läst andra böcker av Jojo Moyes så vet jag att hon skriver bra och medryckande. Det gäller även denna bok. Jag tänkte flera gånger, att jag har läst liknade berättelser tidigare där resor och relationer står i centrum, ändå måste jag läsa vidare. Den är svår att lägga ifrån sig.

Det är en underhållande bok, med otroligt många händelser på kort tid. Det är ingen bok som fastnar i hjärtat och minnet men det är välskrivet och inte alls dåligt. Ibland behöver man ju även denna typ av berättelser.

Sophies historia

IMG_3357(2)Sophies historia av Jojo Moyes har fått mig att sitta still i solskenet de senaste dagarna. Två, var för sig väldigt intressanta historier vävs samman till en och det blir verkligt bra.

Det handlar om två kvinnor. Den ena utspelar sig vid tiden för första världskriget då en fransyska, Sophie, lever under tysk ockupation. Ett porträtt av kvinnan, målat av hennes man, har en central roll i livet och utvecklingen. Den andra historien handlar om en kvinna, Liv, i nutid (2006) i London. Hon har bundna tillgångar men dåligt med kontanta medel och en av hennes kära ägodelar är en tavla, Sophie. Men det ifrågasätts om hon har rätt till tavla. På så sätt får vi följa Sophies öde och dilemman 2016-2017 från hennes eget perspektiv men även Livs öde och dilemman 2006 och även om de inte är lika så finns likheter i grubblerierna.

Nej, jag ska inte trassla in mig i beskrivningen, ni ska läsa den här boken. Den är välskriven, välkomponerad, fylld av oro och mycket värme och ger ett historiskt perspektiv på levnadsförhållanden och personliga dilemman. Kärlek och girighet finns det också och väldigt mycket medmänsklighet. Det är svårt att lägga ifrån sig boken och jag är tacksam för att jag har många böcker av Jojo Moyes att se fram emot.

Livet efter dig

P1010568Livet efter dig av Jojo Moyes har hängt med mig de senaste dagarna. Jag har hört så mycket gott om boken, den har legat här hemma och väntat på att bli läst och nu är de gjort. Och jag gillar verkligen den här boken.

Här finns en 29-årig tjej som blir arbetslös men lyckas få ett jobb som hjälp till en totalförlamad 35-årig man. De har verkligen inte mycket gemensamt. Med tiden utvecklas inte bara deras vänskap, utan även de själva och synen på livet. De närmar sig varandra och berättelsen djupnar.

Det är en välskriven bok och det är, på sätt och vis, med lätthet som jag tar mig igenom de 398 sidorna i min pocketvariant. Jag läser och vill inte riktigt lägga ifrån mig boken. Men mot slutet är jag väldigt starkt berörd och det gör nästan ont att ta sig igenom vissa sidor. Så bra är boken. Helt i min smak!