Korta rundan med fart

Har gått och dragit på beslutet att ge mig ut och jogga idag. Det tog ända till sena eftermiddagen innan skorna kom på. Men sedan blev det fart på benen. Valde en kort runda för att försöka springa lite fortare än jag brukar göra. Det var ett bra val. Det blev en bra tur. Jag kände mig pigg och studsig med lätta ben. Och det var riktigt kul. Kanske lite för kort. Jag hade mycket mer att ge när jag stod utanför porten igen men jag gladdes åt nytt tidsrekord på rundan. Det här ger hopp inför framtiden!

Tjejmilen

Idag har jag sprungit Tjejmilen. Och jag vågar nästan påstå att jag sprang, med undantag för 125 m. Det är ett långsamt tempo men jag klarade den tid jag insåg var rimlig. Och jag sprang i mål, helt urladdad.

Egentligen vet jag inte var idén kom ifrån, varför jag anmälde mig. Det är en vacker bana men det är alldeles för mycket folk vilket gör löpupplevelsen ryckig. Jag har inte haft Tjejmilen som ett mål men jag tycker att det är en bra avstämning. Eftersom jag sprungit tidigare kan jag jämföra känslan, som en årlig koll av kondition och hälsa.

I år känner jag mig nästan nöjd. I 8,5 km kändes det bra, mycket bra. Det kändes lätt, tempot var högre än det brukar vara och jag tyckte att jag passerade km-skyltarna i rasande fart. Men där mellan 8 och 9 km tog energin slut. Tvärt. Jag började må illa och frysa. Jag kände att farten var extremt långsam och jag gick några steg, kanske 50 m innan jag kom började springa igen. Det var tungt. Vid sista vätskekontrollen gick jag några steg igen, och de blev så många att jag bedömer att det blev 75 m. Sedan sprang jag koncentrerar in i mål. Så egentligen klarade jag inte att springa 1 mil men jag tycker att detta är inom felmarginalen så att jag kan känna mig nöjd ändå. Nästan nöjd.

Efter mål gång fanns verkligen ingen energi kvar. I sakta mak hämtade jag väskan, drack vatten och kaffe och begav mig sedan hem. Orkade inte med festligheterna i målområdet. Hade ont i magen och på pendeltåget hem, kom dagens matintag upp igen. Väl hemma har jag legat i frossa men nu börjar orken och färgen i ansiktet komma tillbaka igen.

En riktigt urladdning, men jag är nästan nöjd ändå. Det är gjort och det gick betydligt bättre än förra året. Jag är i bättre form och mår generellt sett bättre än tidigare. Det är glad för. Så glad att jag har bestämt att jag ska få en belöning. Vad det blir vet jag inte än, men jag ska unna mig rejält.

Känner mig som en drottning

Med en stor, svalkande smoothie sitter jag på balkongen och pustar. En 70-minutersrunda jogging är avklarad och jag är värd varje vitamin som smoothien bjuder på. Rundan överträffande mina förväntningar, eller mer korrekt- jag överträffade mina egna förväntningar på mig själv. Jag känner mig som en drottning.

Joggingen går sakta men stabilt. Kvällen kändes hyfsat sval och det är en fröjd att lunka fram i sommargrönskan. Törsten var största utmaningen. Jag svettades värre än någonsin och det kommer att krävas en del vatten för att fylla på kroppen igen. Men det kan jag lära av. Senare. Nu ska jag bara sitta här på balkongen, dricka vatten och smoothie och bara njuta. Och känna mig som en drottning.

Matt och mör

Tisdagen blev en tuff dag för min stackars kropp. Det är inte jobbet eller värmen som sliter, det är jag själv.

Chockade kroppen genom att gå upp redan före sju, för att jogga. Det är en mycket vanlig händelse. Jag gillar inte att träna på morgonen, det passar inte mig. Jag är trött, kommer inte upp i puls, och kan inte hålla koll på farten. Men den svala tisdagsmorgonen fungerade utmärkt för jogging och jag satte nytt tidsrekord på min lilla runda. Visserligen en usel tid, men mindre usel än jag tidigare har presterat.

Joggingen fick upp kroppsvärmen och jag kände mig pigg och varm hela dagen. Och törstig. Det blev ett antal turer för att fylla på vattenglaset som jag har på skrivbordet.

Kände mig väl förunnad att få massage under kvällen. Jag hade bokat tid hos en ny massör nära min arbetsplats och såg fram emot att få en riktigt djupgående massage. Och det fick jag. En smärtsam sådan. Massören var stark och fick ta i för att mjuka upp mina stela muskler. Efteråt kände jag mig mör. Och orkeslös. En perfekt kväll för att bara sitta på balkongen.

Idag, dagen efter massagen, är jag fortfarande öm över hela kroppen. Ingen får röra mig och det gör ont om jag stöter emot någonstans. Hoppas verkligen att denna massage har andra goda egenskaper, för behagligt är det inte. Kanske att kroppen försöker säga något. Men jag är alldeles för matt och mör för att höra.

 

Jogga i Visby

En vecka i Visby i jobbsammanhang innebär att jag haft lite mindre tid än vanligt för mina intressen. Att motionera behöver jag dock alltid göra, oavsett var jag är, så joggingkläder och skor var givna i packningen.

124Det började inte särskilt då jag anlände till ett Visby i ösregn. Det lockade inte till att utforska staden. Sedan satte alla aktiviteter i gång med full fart. Jag har gått upp ovanligt tidigt hela veckan och kommit i säng ovanligt sent. Jag har varit på massor av seminarier runt om i Visby, vilket inneburit att jag har gått väldigt mycket. Och då Visby innebär nivåskillnad och kullersten, har ben och fötter fått jobba hårt. Så när joggingturerna väl blev av, var det inga sköna upplevelser. Benen var tunga och slitna och det var ingen energi i joggingen.

Dagen för hemresan gick jag upp ännu tidigare, trots att det var lördag, för att hinna med en joggingtur som jag längtat efter. Rundan går både i skog och längs havet och är alldeles underbar. Jag har promenerat där tidigare. Tyvärr bodde jag på andra sidan av ringmuren så det var ett par kilometer innan jag ens om fram till starten. En skön powerwalk som uppvärmning, tänkte jag. Sedan började jag jogga. Det var tungt att komma igång men sedan blev det lättare. Det var härligt. Jag hade inte tänkt att ta hela runda men nu råkade det bli så i alla fall. Jag hade ingen riktigt koll på var jag borde vända och när jag väl gjorde det hade jag varit ut i mer än en timme, vilket förstås innebar att det var lika långt hem. Aj, aj, det var ju inte min mening att rundan skulle bli mer än en mil. Och för att hinna tillbaka var jag tvungen att jogga lite längre eftersom det trots allt går fortare än att gå. Nästa två timmar tog rundan. Och vackert var det!

111118125

 

 

 

 

 

Inspirationen på topp

Dagens planerade aktivitet, förutom att storhandla, var en joggingtur. Ville utmana mig själv och testa min 5 km-runda. Nu har jag klarat den utmaningen och är nöjd och lyckligt som ett barn.

Det var inga problem att jogga dessa kilometrar, även om det inte går fort. Men jag tycker nog att stilen har gått från lufsande till stillsam jogging och det är ett framsteg. Nu när jag känner mig trygg i att klara distansen, känns det lättare att börja träna teknik och fart. Det ska bli kul. Redan nu har jag sett ut ett utegym som jag ska testa. 3,5 km dit och lika långt hem, ger mig en bra löprunda att ha som nästa utmaning.

För att fortsätta att peppa mig, skulle jag nog behöva musik i öronen under joggingturen samt en klocka så att jag kan hålla koll på tiden. Men just idag behövs inte denna pepp. Jag kontrollmätt min runda och den är minst 5,6 km istället för de 5,0 km som jag trodde och då blev ju tiden genast lite bättre (med betoning på lite). Jag är i alla fall mycket nöjd med dagens runda. Ytterligare ett steg framåt!

Blytunga ben

Men gårdagens inspiration färskt i minnet, gav jag mig ut på en lite kvälljogg för att testa om foten klarar av det. Konstaterar att jogging gör mindre ont än Indoor Walking men det gör fortfarande ont. Men det problemet var inte det dominerande ikväll. Till och med konditionen kändes bra men däremot kändes benen blytunga. Oj så slitsamt det blev.

Men det räckte med att två killar som sprang ikapp mig, hejade och gav mig glada tillrop. Plötsligt var energin tillbaka och det kändes rätt ok.

Nu gäller för mig att skaffa mig en längre runda och bra musik att lyssna på. Det skulle kunna bli en riktigt bra joggingsommar.

Kan mer

Det har varit en hel del träning på sistone. Både i bloggen och i verkliga livet. Träningen går bra, det är kul och det går framåt. I söndags genomförde jag årets första joggingtur utomhus. Det gav mersmak. Måndagen blev visserligen en ofrivillig vilodag men igår blev det både promenad, löpband och simning. Trots att jag är på ett spahotell för att må gott. Inser att träningen är en del av mitt liv. Idag blev det löpband, styrketräning i gymmet, bra stretching och lite simning. Kändes gott.

Efter dagens träning kändes det extra gott att njuta av bubbelpool och bastu. Att dessutom sitta i en utomhusjacuzzi, som sluten av varmt vatten och ha huvudet i +2 grader kändes som något jag var väl värd.

Men belöning är inte det jag tänker på, det är inte det som motiverar mig. Jag vet att jag kan mer. Om jag bara vågar. Jag testade att öka farten på löpbandet. Det går. Jag orkar mer än jag tror. Jag testade att lägga på mer vikt i gymmets maskiner. Det går. Om jag vågar. När jag vågar. Jag kan och det vill kunna ännu mer. Det motiverar mig.

Det krävs dock mer av mig. Jag måste äta klokare, sova lagom och få i mig tillräckligt med vatten. Mer balans. Det här vet jag. Jag har skrivit detta tidigare. Men så är livet ibland. Man måste påminna sig om sanningen. Och erkänna den.

Minnet av en fin dag

Söndagen var en fin dag på många sätt. Vackert väder, inspiration att fixa balkongen och gott om tid att njuta av att bara sitta på balkongen. Jag läste, drack kaffe och njöt.  Och det finaste var nog att jag sedan vågade mig ut för att jogga. Första utejoggen i år. Jag har visserligen övat lite på löpband, men att ge sig ut på gatorna i kvällssolen är ju något alldeles speciellt.

Jag lufsar fram, sakta men det går framåt och jag lyckades lufsa min 3,5 km-rutt på en betydligt bättre tid än förra årets premiär. Tyvärr har jag ingen mer statistik att jämföra med, men detta gjorde mig stolt. Jag är På Gång!

Söndagen var en fin dag och det känns gott ta ha en sådan dag i minnet. Särskilt dagar som denna, då träningsvärken skriker och vill ta all uppmärksamhet.

 

 

Morgonträning

Morgontrötthet är en del av mig. Det tar tid för min kropp att vakna, att fungera. Det här är något jag vet om, lär mig hantera och försöker gå runt på olika sätt. Jag vet men måste ändå testa lite då och då , om det går att komma igång snabbt.

I morse gick jag upp otrevligt tidigt för att åka till Friskis &Svettis. Jag hade bestämt mig för att försöka träna före jobbet och det var löpbandet som gällde. Det är väldigt mycket folk i gymmet så tidigt, vilket överraskar mig. Men jag ställde mig i alla fall på bandet och började jogga. Det var tungt, tråkigt och mitt ena skavsår som nästan var läkt, slets upp igen. Jag blev visserligen svettig men jag kan verkligen inte ta ut mig, träna effektivt och få bra puls så tidigt. Kroppen är bara seg och svarar inte.

All genomförd träning är bra men för mig är det mer effektivt att träna på kvällen. Nu vet jag det, igen. Och samtidigt njuter jag av en ledig kväll. Det är också skönt!