Identitet

En människa kan ha en tydlig identitet och jag tänker att man jag identifiera sig med många olika saker. Jag kan exempelvis se mig som en gammelfaster, vän, chef, medarbetare, coach, bokslukare, vandrare och kaffeälskare. Däremot har jag aldrig identifiera mig som joggare. Jag har joggingskor, jag har haft ambitioner och jag har lagt ner massor av tid på jogging. Men det känns avlägset.

Då är det kul i dessa tider då Facebook på minner om minnen och det dyker upp massor av medaljer. Så här års har jag sprungit/joggat Tjejmilen ganska många gånger. Jag är faktiskt ganska förvånad att det bara är två år sedan senast. Jag måste ju tagit mig runt på något sätt. Men någon inbiten joggare har jag nog aldrig varit även om jag drömt om det. Det har var mer tvångsbetonat än lustfyllt.

Spännande och intressant att tänka på vad som gör att man identifierar sig med vissa saker. Och än mer intressant att höra hur andra ser mig. Det är ju långt ifrån säkert att det är detsamma. Det är ju inte helt ovanligt att andra ser saker som man själv missat, och om man vågar att ta till sig kan man upptäcka mycket.

Topplopp

Någon gång i våras såg jag till att få en plats till Topploppet. Det kändes som en bra idé och jag tänkte mig en lång och fin träningssommar. Så har det dock inte blivit av många olika skäl och nummerlappen föll i glömska. Jag anmälde mig exempelvis till en målarkurs utan att tänka på det skulle krocka tidsmässigt.

Men mot slutet av sommaren började det hända saker. Jag har tagit reda på att värken i benet inte är farlig, tvärtom det går att stretcha bort. I lördags hejade jag på alla som sprang ett halvmaraton i Stockholm vilket verkligen inspirerade mig. Springlängtan började växa samtidigt som luftrören började värka och rossla. I början på veckan fick jag besked att kursen var inställd.

Jag vet att jag inte borde försöka jogga när luftrören rosslar. Men i morse fick jag ett infall att leta fram nummerlappen och bege mig till Hagaparken. Jag hade ju tänkt mig loppet som en morot, ett delmål men nu kom tanken att det kan vara starten på något. Sämre än så här kan det inte blir, jag är ju på botten och vill upp. Ett lopp kan vara inspiration att se till att bli bättre. Jag behöver verkligen komma igång.

Jag vet inte om det kommer att fungera. Loppet var trist och min egen insats var urusel. Ska dock testa att hänga upp medaljen som en påminnelse om nödvändigheten i att träna. Förkylningen i lungor och luftrör är ju inte enda orsaken till mitt usla resultat. Jag har en lång träning framför mig för komma i högform. Men jag har i alla fall startat. Jag är På Gång. Igen.

 

Distanstankar

Det går väldigt långsamt när jag är ute och lufsar. Jag joggar på i samma tempo, oavsett om det är en kort distans eller längre. Jag kan inte få upp farten. Jag har inte alls gett upp än, men det lossnar inte. Jag har inte fattat knepet.

Dagens distans, 10 km, känns inte längre långt. Tvärtom, det är en väldigt bra distans. Jag gillar ju att vara ute länge. Återigen kommer tanken att det vore kul att testa ännu längre distanser. Men då måste jag verkligen få upp farten. Kul tanke, i alla fall.