Tuffa intervaller

Lite avvaktande och spänd steg jag upp på Walkern inför kvällens Indoor Walking-pass hos Friskis&Svettis. Det var ett intervall pass som jag vill minnas som ett riktigt tufft pass, ett pass som är en riktig utmaning och ett pass där jag tar ut mig totalt.

Det jag inte mindes, var att det är otroligt kul. Musiken få fart på mig och jag kan ta i ännu mer när jag vet att det bara är för en viss stund. Och jag kan njuta av allt. Ikväll kände jag mig stark. Och glad. Ledaren är min hjälte som peppar så bra.

En del av glädjen kom även från två av mina medmotionärer. Normalt sett ser jag dem inte, jag är fullt koncentrerad på min egen träning. Men ikväll kunde jag inte låta blir att snegla på två herrar. De ene körde oerhört långsamt, oavsett takt i musiken. Man kan tro att han ska somna när som helst och lyser upp först när passet är slut. Då är han jätteglad! Den andre herrn var nybörjare. Han var tuff, självsäker men hade ingen koll på sin Walker. Takten pendlande från jättesnabbt till tvärstopp, balansen fanns inte alls, han tog i så att han nästan ramlade baklänges. Det påminde om en tur genom Lustiga huset, som på Gröna Lund alltså. Allt var helt okontrollerat och jag kunde inte få bort leendet från min läppar. En tapper kämpe som inte var lika kaxig efter passet.

Nu ska det erkännas att inte heller jag var särskild kaxig efteråt. Benen är svajiga och nu behöver de vila. Det behöver hela jag och det är jag värd.

Ljuvaste lördag

Vilken fantastisk lördag! Solen har strålat, gett energi och en och annan vårkänsla. En ledig dag med massor av innehåll och upplevelser. Ljuvlig lördag, helt enkelt.

Inledde dagen med sovmorgon och en lugn förmiddag då jag fick rå om mig själv, sitta och filosofera lite. Första aktiviteten var efter lunch då ett Indoor Walking-pass hos Friskis & Svettis lockade mig. Det var ett extra-insatt pass med schagertema. Kul, tycker jag och jag vill dessutom visa min uppskattning, när en ledare ansträngt sig för att ge lite extra.

Under passet kände jag mig både gammal och stark, en oväntad kombination just denna vackra lördag. Det var ett kort pass och relativt lugnt, så det kändes lite för lätt rakt igenom passet. Jag borde ha lagt på mer motstånd, tagit i mer från början, men det är ju inte lätt att veta innan. Nåväl, all träning som blir genomförd är bra träning, så jag är tacksam för den motion jag fick. Schlagertemat blev en överraskning. Jag kände inte igen alla låtar, kände inte takten, famlade, hamnade fel men det fanns inte två i salen som höll samma takt, därav ingen vägledning. Några var dock välkända; Sean Banan och förra årets vinnarlåtar. Det känns kul att vi kan se så lika på ordet schlager. Här representerades Robin och Anton Ewald men varken Abba, Carola, Herreys eller något annat som är äldre än tio år. Ingen nostalgi – bara bra träning!

Bara några steg från träningslokalen, ligger Akademibokhandeln där det var författarsamtal, denna gång med Gudrun Schyman. Tyvärr missade jag mer är hälften. Jag tycker att Schyman är en god retoriker och det är kul att lyssna på henne, avsett var man står politiskt sett. En kämpande kvinna att lyssna på när det är internationella kvinnodagen.

Stegade vidare till en annan färgstark kvinna i form av Gudrun Sjödéns butik i centrala Stockholm. Här förgylldes kvinnodagen med en operasångerska som sjöng i butiken. En annorlunda shoppingupplevelse. Jag hade tänkt mig en duk eller ett par kuddar men tyvärr gick jag tomhänt där ifrån. Men med ett glatt humör!

Slutdestinationen denna eftermiddag, blev Stadsteatern för en känsloladdad eftermiddagsföreställning. Den förtjänar ett alldeles eget inlägg som finns att läsa här.

Middagen och sedan sitta klistrad framför tv:n och finalen på Melodifestivalen. Jag hade flera favoriter; Sanna Nielsen och Ellen Benediktsson men jag uppskattade även Ace Wilder. Jag är mycket glad över Sannas seger. Så proffsig, begåvad och med en sådan utstrålning. En fin vinnare och förebild och det känns tryggt att Sanna representerar Sverige.

Tärande träning

Det är måndag och jag klev iväg till samma träningspass som jag besökt de senaste två måndagarna och som jag skrivit om här och här. Det är Indoor Walking hos Friskis&Svettis, som jag lärt mig älska. Tre precis likadana pass och tre helt olika upplevelser.

2Kvällens pass var tungt. Lite ont i magen ställde till det och det kändes redan under uppvärmningen. Blev snabbt varm och svajig. Det var svårt med balansen. Jag tog i men hade svårt att avgöra rätt belastning. Jag kämpade vidare. La på tuffare belastning och mådde lite illa. Tog det lugnare och ökade igen. Kände hur lungorna sved. Den var ren vilja som gjorde att jag fullföljde passet och när jag klev av Walkern kändes det ovanligt skönt. Jag fixade det.

Min kropp är unik och det agerar utifrån sina förutsättningar. Ibland ger jag den bra förutsättningar: god sömn, bra mat, lite stress och mycket vatten. Ibland ger jag det motsatta. Ibland sliter jag på kroppen, utan att låta den vila. Ibland är jag omtänksam. Inte så konstigt att den reagerar så olika. Inte så konstigt att den känns starkare vissa dagar men mer trög andra.

Medvetenheten om detta ger mig utveckling och hälsa. Ju mer jag tänker efter, känner efter, desto bättre kan jag må. Jag ger mig själv bättre förutsättningar, både genom att träna och genom att tänka efter att mat och sömn också har sin betydelse. Jag låter medvetenheten mogna. Så får vi se vad det leder till.

 

 

Tacksam för träningsvärk

När träningsvärken sitter på rätt ställe, då har jag anledning att känna mig nöjd. Träning ger resultat och jag är tacksam både för den värk som finns och den som inte finns.

Det blev ett lite för långt uppehåll och i torsdags var det lite nervöst att ställa sig på Indoor Walking-maskinen igen. Jag har visserligen en bra grund i vardagsmotionen men jag trodde inte att jag skulle fixa ett helt pass. Men det gick galant. Walking-maskinen har ju ett reglerbart motstånd och jag ökade allteftersom det kändes bra.

Under fredagseftermiddagen kom träningsvärken, runt bålen och i vissa ryggmuskler. Som jag väljer att se det, har jag inte tappat så mycket benstyrka, tack vare alla promenader, därav att benen känns pigga och utan värk. Däremot ger IW mycket för bål och rygg då man faktiskt tänker på hållning hela passet och dessutom övar balans då man inte håller i sig. Här är det många så muskler som behöver mer träning. Det känns rejält idag.

Egentligen ser jag Indoor Walking som konditionsträning men resultaten är så mycket mer; piggare, gladare, starkare. Det här vill jag ha mer av!

 

Färskvara

Ibland orkar jag inte lyssna på de som så förnumstigt påpekar att kondition är en färskvara. Jag vet det´, jag känner det och just när jag känner det behöver ingen trycka in det djupare. Men det är klokt sagt. Och så sant.

Efter ett några veckor av stress, förkylningar och magsjuka var jag i torsdags tillbaka till Friskis & Svettis igen. Det kändes bra att sätta fart, upp på Indoor Walking maskinen och börja trampa. Jag var så ivrig att jag började långt innan passet satte igång. Favoritledaren hade förnyat sitt pass och därmed blev både spänning och förväntan hög. Skulle jag orka när jag inte tränat på flera veckor?

En av fördelarna med Indoor Walking är att man själv ställer in motståndet men försöker hänga med i takten. Kanske att jag fegade lite, men det gick ju alledeles utmärkt att anpassa motståndet så att mina stumnande ben orkade hänga med. Det var som att kroppen ändå kom ihåg glädjen i att röra sig till musiken. Och passet vara kul, det nya upplägget och musiken var både uppmuntrade och överraskade. Det var tufft men jag har ändå inte tappat så mycket av konditionen som jag befarat. Jag orkade!

Det här innebär att min vardagsmotion iform av promenader trots allt håller igång mig. Det ger något, det betyder något att gå alla steg, alla extra turer och promenader. Utan dem hade det antagligen varit en tuffare att köra IW-passet. Promenaderna gör gott och det underhåller konditionen. Det känns betryggande.

Träningsvärken som dominerar denna lördag känns okey, som en påminnelse om att boka in dem kommande veckans träningspass. Träningenvärken som får mig att förnumstigt säga till mig själv ”Konditionen är en färskvara”.

Torsdagsträning igen

Efter gårdagens vilokväll begav jag mig ikväll till Friskis & Svettis. Indoor Walking på torsdagskvällarna är numera rutin, det trivs jag bra med. Jag har ett pass som jag inte vill missa. Den känslan är skön. Jag vet hur passet känns. Ledaren peppar och får mig att kämpa ännu mer. Jag känner att jag gör framsteg. Jag känner mig nöjd.

Inser även att nu måste jag hålla ordning på mina träningskläder, ha flera uppsättningar och jag måste tvätt oftare. Jag har även fixat med duschtvål, schampo och balsam så att det alltid finns en bra uppsättning i väskan. Att alltid ha en träningsväska packad är god vana.

Trots många goda vanor och rutiner finns flera att skaffa. Jag får inte glömma utsidan av kroppen, smörja in kropp och fötter mer regelbundet. Jag måste framförallt äta bättre och mer regelbundet. Det får nog bli nästa utmaning.

IW på olika sätt

Började veckan med ett av vårens favoritpass, ett Indoor Walking bas-pass med en ledare som betytt mycket för mig. Nu var det länge sedan jag besökte hennes pass så det kändes som viktigt i flera bemärkelser med träningen. Jag fick träna vilket är kul och bra. Jag fick känna att träningen har gett stort resultat, det här var busenkelt jämfört med hur det kändes i vintras. Jag fick även ge av min energi till ledaren som efteråt sa att hon kände sig stärkt av att se stammisar i motionsgruppen. Träningen betyder så mycket, på så många olika sätt.

Idag var jag på ett annat Indoor Walking-pass, intervallträning. På detta pass måste jag ge allt jag har och lite till. Jag vet inte riktigt hur det går till men det fungerar. Just i kväll hade jag fel kläder och fel skor, vilket tog lite för mycket av min uppmärksamhet. På något sätt kändes det som att jag stod lite snett och gled av fotplattan och det var inte så bekvämt. Men det blir träning ändå och den är effektiv.

Samma form av träning, men ändå så väldigt olika. Och ledaren är mycket central i detta. Ledarens upplägg av passet, musiken och peppandet är det som får mig att kämpa, att ta i och att överträffa mig själv. Varje ledare är unik och jag är tacksam över att ha så många favorit-ledare.

Tisdagsträning

Igår var det tisdag och jag kände mig modig nog att träna Indoor Walking Intervall på Friskis&Svettis Annexet på Kungsholmen i Stockholm. Jag har testat det passet en gång tidigare och det tog alla, verkligen alla mina krafter. Efter det passet satt jag och darrade i omklädningsrummet och undrade hur jag skulle ta mig hem. Men glädjande nog har i stort sett all träning sedan dess känt lättare.

Med bara fem medmotionärer och en ledare så ser vi varandra i gruppen. Och jag kan lova att vi fick kämpa under passet. Alla tog i för kung och fosterland. Det var fem tomteröda och grimaserande ansikten som försökte se peppade ut medan svetten rann längs våra ryggar. Ingen var oberörd. Handdukarna var blöta och vattenflaskorna tömdes. Ett och annat stön hördes med de flesta bet ihop. En oerhörd lättnad spred sig när passet var slut. Och så snart vi orkade prata igen, undrade vi när vi får chansen att träna igen.

Detta är ännu ett steg i rätt riktning. Träningen ger resultat, jag vågar ta i mer. Och jag tycker att det är kul!

Mental insikt

2Flera av mina senaste inlägg har handlat om träning, och hur jag behöver förändra den. Jag tänker alla dessa tankar, analyserar och drar logiska slutsatser men ändå är det som att jag inte inser att jag själv har förändrats. Insikten, känslan, det tycks ta tid för den att sjunka in. Det tar tid att förstå. Att våga se att jag själv har åstadkommit förändringen.

Vid senaste IW-passet ställde jag mig i bakre raden, som vanligt. Vill inte stå i vägen för proffsen. Men jag är inte längre den mest ovana. Jag har hyfsad kondis och orkar ett helt pass, jag orkar ta i, orkar kämpa. Jag är en i gänget av okända medmotionärer. Vi tränar tillsammans utifrån våra egna förutsättningar och mina förutsättningar är inte mer olik någon annans.

Det är en kul känsla men jag måste låta känslan ta tid att sjunka in, bli en del av mig. Från kunskap till insikt och förståelse finns en viss tidsrymd. Jag är på gång.

Torsdags IW

Fyra motionärer och en ledare känns lite lyxigt när det gäller att träna Indoor Walking hos Friskis&Svettis en torsdagskväll. Och lite ödsligt. Det finns ingen att gömma sig bakom och det finns för få för att kunna ge och ta energi till varandra. Men det blir trots allt en bra träning. Träningen var på medelnivå vilket kändes rent av behagligt efter tisdagskvällens intervallträning. Och just det är veckans lärdom – att våga testa nytt, utmana sig själv, se att man klarar mer än man tror. Det tar jag med mig in höstträningen. Det kommer att bli en bra höst!
IW2