Dags för IW

För några år sedan var jag flitig besöker på Friskis & Svettis Indoor Walking-pass. IW (Indoor Walking) är ett träningspass på maskin liknande crosstrainer. Man kan ställa in motstånd och anpassa efter egen förmåga. Ibland använder man armarna. Ibland håller man bara i sig och ibland ska man kunna springa utan att hålla i sig. Det går således att variera mycket.

En stort fördel som IW ger, förutom kondition, är styrka och balans. Att springa utan att hålla i handtagen kräver bålstyrka och den tränas upp på ett bra sätt med IW. Minns så väl hur mycket stabilare och smidigare jag var när jag tränade IW regelbundet. Om jag tex halkade på en isfläck, kunde jag parera utan att fall, vilket är mycket bra vintertid.

Att jag saknar detta är något jag tänkt mycket på under sommarens vandringar. Att vandra på ojämnt underlag, gå i branta stup och klättra över staket kräver en del av den styrka, smidighet och stabilitet som IW-träningen ger. Nu har även vandringen stärkt mig och det är jag glad för. Med vetskapen att jag inte kan vandra varje dag, så är det kanske dags att återuppta IW-träningen. Det är något jag ska fundera på denna vecka, nu när det är dags att planera för höstens träning.

Varierade träning

Som så många andra måndagskvällar, var jag i går hos Friskis & Svettis för kämpa mig igenom ett pass med Indoor Walking. Jag gillar fortfarande den träningen och det är skön känsla att ta i riktigt ordentligt, känna att jag orkar mycket och känna att benen blir allt snabbare. Kroppen kändes hel och stabil. Jag kände mig glad.

Idag var den känslan avlägsen. Jag var åter hos Friskis & Svettis men denna kväll var det yoga som blev mitt val. Det är mindre svettigt men ack så utmanande för kroppen. Jag kände mig både vinglig och svajig och flera av mina svaga punkter gjorde sig påminda. Framförallt mina vrister. Jag har gått i kängor och rejäla skor hela sommaren och jag har glömt hur sköra mina fossingar är när jag är barfota. De känns svaga och ömtåliga och det känns inte alls bra. Jag behöver verkligen stärka dem.

För mig är det fortfarande svårt att inse att det är yogan som är mest utmanande för min kropp. Det är i yogan som skaderisken är störst. Kan jag dra några slutsatser av det? Kanske, men det gör jag inte. Jag följer min lust och tränar det jag tycker är kul. Det mår jag bra av.

 

Vardagsrutiner

1_HimmelDet känns gott att vara inne i vardagsrutinen igen. Jag jobbar, tränar, både äter och skriver regelbundet. Det verkar lovande inför en lång och intensiv höst. Jag kommer att behöva goda och stabila vanor.

Måndagskvällar är träningskvällar och ikväll blev det Indoor Walking hos Friskis&Svettis. Jag kände mig stark. Jag orkar mer än i våras och jag tar i mer. Och jag svettas mer. Jag känner att träningen ger resultat. Dessutom tycker jag att det är kul.

Nu ska jag nöta in rutinen att gå och lägga mig i tid. God sömn är också en viktig vana men för mig är den just nu den sköraste. Jag slavar med sömnen och det ska jag sluta med. Ingen anledning att vänta – jag börjar direkt!

Dojorna för IW

Det kändes som ett mycket kärt återseende att kliva in hos Friskis&Svettis City ikväll. Jag är ju ett rätt trogen besökare men nu är det säkert en månad sedan jag var där. Indoor Walking Intervall stod på schemat och jag var laddad.

Överraskande många medmotionärer denna soliga kväll. Kanske skulle vi må gott av att vara ute men samtidigt får träningen oss att må bra. Passets upplägg och ledarens tillrop gör något med mig. Jag tar i. Dagens ledare är jag inte van vid, så passet var nytt för mig. Och svettigt. Det var varmt och jag har tydligt lärt min kropp att börja svettas direkt. Viktigast av allt är att det kändes bra. Jag behöver inte vara orolig längre för att jag inte ska orka. Konditionen är inte längre usel. Jag vågar ta i mer.

De nya skorna fungerade alldeles utmärkt. De är lite stort för att få plats för både tjockare stumpor och svullna fötter och det är bra under IW-passen. Det är lätt hänt att fötterna domnar eller pirrar. Med dessa skor kommer jag att kunna träna hårt, det känns, det är stabila och ger stöd. Och de är dessutom väldigt sköna.

P1010702(1)

Ny inspiration

Maj månad tillhör kategorin ”urusel träningsmånad”. Första halvan av maj uteblev träningen pga av magsjuka och valsande feber. Några promenader och ett IW-pass och sedan försvann resten av träningsmånaden i en stukad fot. De avslutande dagarna av maj har jag försökt mig på länge promenader och idag var det dags för Indoor Walking hos Friskis & Svettis igen.

Nej, skönt för foten var det inte men det gick. Känns tyvärr som att jag borde överväga andra träningsformer än just IW. Det var svårt att få foten att hamna i bekväm vinkel och jag hamnade alldeles för ofta i lägen som gjorde ont. Vet inte om det är skadligt men det känns inte direkt läkande.

Efter träningen var det dags att ge sig ut i Stockholm för att se på maraton. Överraskades av ett regn men ganska snart sprack solen upp och jag skyndade mig till Sturegatan som är ”min” maratonplats. Maratonlöparna som jag följt idag är hjältar i mina ögon. Jag beundrar dem och de ger massor av inspiration till att träning lönar sig. Det ser både lätt och roligt ut och någon gång vill jag också uppnå ett så tufft mål som ett maraton.

Maratonlöparnas energi tar jag med mig in i juni, som ska bli en riktigt bra träningsmånad. Jag tar även med mig den utmaning som var tänkt för maj. Jag ger inte upp.

Träningsglädje

De senaste veckorna har varit både krassliga och trassliga och träningen har i stort sett uteblivit. Idag lyckades jag ta mig till Friskis&Svettis igen. Ett lugnt ställe, visade det sig, och det var inga problem att hitta skåp i omklädningsrummet. Det visade sig även att vi bara var fyra motionärer som ville köra Indoor Walking och det kändes lyxigt att en ledare ställer upp för oss få.

Tyvärr blir det inte samma energi i rummet med så få deltagare men vi kämpade på. Men jag får nog erkänna att jag fegade lite. Det fick bli en mjukstart efter träningsuppehållet. Vågade inte satsa full. Men nästa gång… Efteråt kändes det lite ödsligt att vara alldeles ensam i dusch- och omklädningsrum. Och det fanns inga roliga samtal att tjyvlyssna på.

Nästa gång, bör bli ganska snart. Att ha något att se fram emot, känns bra. Träningen var kul och jag känner lusten. Det är en bra känsla.

 

Veckans träning

Den här veckan liknar många andra träningsveckor. Måndag och torsdag har jag kört hårt med Indoor Walking. Jag vågar mer för varje pass och det känns bra. Däremot blev tisdagens och onsdagens planerade träning inställd. Det är jag tacksam för. Benen behövde vila och torsdagens IW-pass kändes som en skön dröm, tack vare pigga ben. Det var ljuvligt. Tänk vad lite vila kan göra!

Eftersom det är påsk med familj och resor, blir det promenader som träning resten av veckan. Och det passar alldeles utmärkt!. Det får mig att må gott.

Benvila

Ikväll vilar jag benen. Sitter i fåtöljen med fötterna högt. Benen förtjänar lite ledighet.

I måndagskväll var jag planenligt hos Friskis & Svettis och genomförde ett Indoor Walking-intervall-pass. Jag utmanade mig själv ordentligt och pressade på mer motstånd än vad som är behagligt. Men det gick bra även om benen kändes som spagetti efteråt. Det tog en bra stund innan rödfärgen försvann från ansiktet och vätskebalansen var återställd.

Tisdagskvällen tillbringades i precis samma lokal, samma ledare men passet var denna gång ett medelpass med betydligt mer distansträning. Tanken var egentligen inte att träna nästan samma sak två dagar i rad men min träningskompis hade rekommenderat ett pass och det ville jag inte missa. Nu uteblev det passet men vi hade väldigt kul ändå. Vi skrattade och fnissade och mina trötta ben pinnade på av ren glädje.

Slutsatsen är att en trevlig träningskompis är toppen att ha. Har man kul så både orkar och vågar man mer. Det är en riktigt bra lärdomar att reflektera över när jag benen känns lite trötta.

På starka ben

Ibland känns det som att man sitter igenom livet. Sitter på tåget, sitter vid skrivbordet, sitter på caféer och i biografer och sitter vid datorn. Men det går ju att ändra på. Igår bestämde jag mig att stå hela dagen. Mitt skrivbord på jobbet är höj- och sänkbart med ett enkelt knapptryck och det är en funktion jag sällan använt. Tills nu.

Ganska snart insåg jag att det krävs en viss ansträngning att stå. Särskilt när jag ska stå rakt och stabilt. Det var lätt att börja hänga vid bordet, stå snett eller stå och trampa. Framåt eftermiddagen bestämde jag att jag skulle få sitta vid eftermiddagskaffet. Så otroligt skönt det var! Och mot slutet av dagen satte jag en stopptid vilket gjorde att jag fick sitta ner sista halvtimmen av arbetsdagen.

1Den halvtimmen var välbehövlig eftersom ett Indoor Walking väntade. Hoppsan så det kändes i benen. Men det gick bra. Största skillnaden mot andra pass är att jag började svettas direkt. Det var som att kroppen redan var uppvärmd, redo för att dra igång. Jag var rejält blöt efter passet. Det tog resten av kvällen att fylla på med vatten igen.

Nu har jag bestämt mig för att variera min arbetsställning mer. Jag kan varva mellan att stå och sitta, åtminstone till dess att jag är mer van att stå. På starka ben mot våren!

 

 

 

Ju mer motstånd desto bättre

Det är sällan som jag ser så positivt på tungt motstånd, men i går på Indoor Walking-maskinen var det ett faktum. Ju mer motstånd jag klarade av desto bättre. Jag utmanade mig själv, tog i mer än jag brukar och fick bita ihop för att lyckas. Med inställning och vilja överträffade jag smärta och bekvämlighet. Så lycklig jag var när jag klarat av passet. Och trött. Men jag kände mig både stark och stolt.

Den inställningen skulle jag vilja ha lite oftare när jag möte andra motstånd i livet. Våga utmana, medvetet våga ta mer motstånd än jag tror att jag klarar. Våga övervinna smärta och bekvämlighet. Och lita på att få känna lyckan efteråt, vila i känslan att känna sig stark och stolt.

Nästa gång det känns tungt vill jag tänka ”Ju mer motstånd desto bättre”.