Isig promenad

Idag var det dags för andra turen på min 5-km-runda, den som ska ta mig mot min dröm att bli en joggare. Det blev en halkig promenad. Hu, så halt det var. När jag tittade ut, såg jag snö men det visade sig att gångvägarna är plogade och skrapade och har nu en tunna hinna is över sig. Jag gjorde misstaget att inte ta mina icebugs-kängor med dubbar, vilket förstås var dumt. Efter ett tag fick jag även ta av gummitassarna på stavarna. Tyvärr blev det inte så stor hjälp, då istäcket är tunt men halt. Jag fick inget grepp.

Promenaden gick i vackert vintersolsken, därmed slapp jag lösa reflexproblemet. Å andra sidan är det så vackert att jag ibland glömmer tiden. Ibland kan jag inte låta blir att stanna och njuta av vyer och utsikter, eller att jag ser en fågel som jag måste fotografera. Det är en del av njutning men för konditionens skull vore det bättre om jag satte fart.

Halka och distraktioner till trots, så blev den en skön promenad. Den tog tyvärr 5 minuter längre tid än i söndag, vilket främst beror på halkan. Jag prioriterade att komma hem hel.

Kvällshalka

Stressade runt på mörka gator i jakt på julklapparna när jag plötsligt insåg att något var på väg att hända. En kille snubblade till och bara några steg längre fram for en dam rakt ner i backen. Med ens blev vi alla medvetna om att halkan var ett faktum. Det gick så fort och få var förberedda. Men halt blev det.

Det är en lömsk halka. Det syns knappt. Men jag vill mena att vi även är onödigt oförberedda. Det är många som har ganska usla sulor för halt underlag. Det är ju förstås upp till var och en men självklart önskar jag att vi alla är rädda om oss själva och varandra. Det är även många arbeten på vägar och trottoarer med tillfälliga lösningar i exempelvis trä och metall som blir extra hala. Det känns inte så genomtänkt. Vi utsätter oss för onödiga risker.

Låt oss slippa onödiga olyckor. Ta det lugnt i halkan. Var rädd om dig själv. Och hjälp en medmänniska som kan behöva lite extra stöd i halkan.