Väder med makt

Med 3 plusgrader och regn, får naturen ett grått uttryck. Molnen hänger lågt. Titt som tätt hörs brak då snö- och isflak rasar ner från taket. Man får var rädd om sig själv och sina ägodelar när man befinner sig i bebyggelse. Har tyvärr sett en del skador men åtminstone bara materiella.

Dagens promenad tarvade egentligen både broddar och galoscher, vilket jag förstås saknade. Vissa partier var barmark, andra snö, snöslask, issörja och rena isgator. Det var översvämningar där vattnet inte har någonstans att ta vägen. Den snabba smälttakten gjorde att underlaget var i förändring. Jag fick helt enkelt anpassa tempot. Största delen av promenaden gick bra. En sträcka, bara några hundra meter, blev en utmaning. Det var tjock, slät is med massor av vatten ovanpå. Med en bergvägg på ena sidan och tät biltrafik på andra sidan om gångbanan, fanns inte så många alternativ – vända eller fortsätta framåt. Jag kom i alla fall fram hel, utan skador och med insikten att välja en annan väg.

Naturkrafterna är mäktiga. Det krävs eftertanke när man bygger upp samhällen, kunskap att underhålla gator och det krävs förstås ett eget förstånd när man är ute. Själv har jag fått ställa undan favoritkängorna. Det är varma, sköna och fungerar i snö men inte på is. Sulorna fäster inte på isen, jag glider fram på ett obehagligt sätt. Vem trodde det om vinterkängor? Nu får de vila och jag tar fram grovkängorna. Det är vädret som bestämmer, inte jag.

Halka fram genom dagen

I morse vaknade jag när mobiltelefonen signalerade väckning och jag kände mig redo för en ny dag. Nåddes snabbt av massor av varning om isgator. Det var ogynnsamma väderförhållanden under gårdagskvällen och natten och sand- och saltarna hann inte med. Jag valde att se det som en anledning att hålla mig inomhus och tog chansen att koppla av med en bra bok (Vänner emellan av Amos Oz).

Tydligt var jag inte helt utvilad eftersom jag råkade somna en stund under läsningen. Det skäms jag inte för utan känner enbart tacksamhet att jag hade den möjligheten i dag. Framåt eftermiddagen begav jag mig ut för att handla. Och alla ord om halka stämde. Nu hade sandningen kommit igång men jag hade absolut inte klarat mig utan mina Icebugs dvs kängor med dubbar. Jag, och alla andra, stapplade fram och fick vara försiktiga med var vi satt ner fötterna.

Till dagens glada nyheter hör att jag fick återkoppling på en skoluppgift. Det gäller ett grupparbete (med den destruktiva gruppen) och vi blev godkända. Det är en stor lättnad. Jag hade nog inte fixat att återuppta arbete med den gruppen. Tyvärr fick jag även veta att en person i gruppen fick meddelandet redan förra veckan men tydligen valt att inte informera oss andra. Sådant gör mig ledsen men jag har bestämt mig för att lämna det bakom mig snabbt.

Nu står jag inför det svåra valet att välja nästa bok att läsa. Det finns så många bra böcker som väntar på mig, så det är väl bara att sätta igång.

Tantigt men tryggt

Det tog emot länge. Jag har sagt att jag inte tänker ha dubbar. Nu har det dock hänt. Jag har köpt mig ett par Icebugs-kängor. Det är supersköna att gå i och greppet är underbart. Jag har ett enastående driv när jag är ute och promenerar på snöiga och isiga stigar. Det tar förstås emot men jag behöver erkänna för mig själv att det var en riktigt bra investering. Nu finns inga hinder för vinterpromenader.

Jo, jag känner mig lite tantig, men väldigt trygg.