Internationell författarscen med Roy Jacobsen

Onsdagskvällen tillbringade jag i Årsta där KulturhusetStadsteatern har lånat lokaler nu när Kulturhuset renoveras. De har något som de kallar Internationell författarscen som innebär ett samtal mellan en författare och någon som leder samtalet och ställer frågor. Denna gång var det den norske författaren Roy Jacobsen som stod i centrum. Ida Linde försökte föra samtalet framåt.

Det visade sig mycket snabbt att Jacobsen inte bara skriver bra utan även är en fantastisk muntlig berättare. Han höll långa, intressanta och jätteroliga utläggningar medan Linde knappt fick svar på sina frågor. Timmen gick i rasande fart med många skratt.

Jacobsen kan stoltsera med en lång författarkarriär men allt är nog inte översatt till svenska. Det är främst hans tre senaste böcker som väckt stor uppmärksamhet i Sverige. Jag ar läst ”De osynliga”, ”Vitt hav” och ”Fartygets ögon” och fick betydligt fler dimensioner och tankar efter gårdagens samtal. För min del berikade författarsamtalet min läsupplevelse och jag värderar böckerna på ett annat sätt.

Det blev en riktigt inspirerande kväll, rolig och minnesvärd.

Författarsamtal med Emelie Pine

Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm har sedan många år tillbaka något som de kallar för Internationell författarscen. Ett antal gånger per termin bjuder de in intressanta författare till ett samtal som vi i publiken får lyssna till. Tyvärr finns ingen chans att ställa frågor men oftast finns chans till bokköp och signering efteråt och därmed en chans att byta några ord. I onsdags var det Emelie Pine som stod i centrum. Pine har skrivit en bok, en essäsamling som heter ”Allt jag inte kan säga”. När jag läste boken tyckte jag om vissa essäer, andra hade jag svårare för och tyckte att det kunde vara intressant att få lyssna författarens tankar.

Pine tar upp ämnen som alkolism, barnlöshet, anorexia och vårdtäkt. Essäformen innebär att det är hennes upplevelser och inte fiktion. Essäerna kommer inte i kronologisk ordning, så man läser dem var och en för sig. Under samtalet berättade Pine mycket och öppet, men självklart stod mycket redan i boken. Å andra sidan fanns avsnitt hon inte orkade tala om alls, det blev för känsligt.

För mig är Pine fortfarande en mystisk person. Det finns frågor, som jag tycker är självklara men som varken finns med i bok eller samtal. Jag uppfattar som att säger att hon talar om allt men ändå utelämnar en del svårigheter. Vidare upplever jag henne som en öppen och ärlig person som tänkt mycket på känslor samtidigt som hon beskriver sig själv som att inte kunna känna empati. Å andra sidan kan hon bli förvånad när vissa av hennes nära inte känner empati för henne. Samtidigt uppfattar jag att hon tycker att det är naturligt att hennes bok väcker empati. Det här får jag inte att gå ihop.

Denna gång var det Jessika Gedin som ledde samtalet vilket var mycket proffsigt. Det kändes personligt och relevant. Det här är inte en självklarhet när det gäller författarsamtal ,tyvärr. Numera väljer jag de författarsamtal som jag vill besök, både beroende av författare och samtalsledare. Gedins sätt att ställa intressanta frågor, lyfte kvällen.

Det blev en trevlig kväll men kanske inte den mest missesvärda upplevelser jag varit med om.

Claire Messud

Igår var det äntligen dags. Jag som längtat så länge. Den amerikanska författaren Claire Messud har kommit till Sverige och ”uppträdde” på kulturhusets internationella författarscen, som den här gången befann sig i Årsta. Jag föll pladask för hennes bok ”Kvinnan på övervåningen” när jag läste den för några år sedan. För bara några veckor sedan läste jag hennes senaste bok ”Den brinnande flickan”. Nu har även hennes mest erkända verk blivit översatt till svenska, en läsning som jag har att se fram emot.

Samtalet leddes av Linn Ullman. Det var som en fortsättning på ett samtal de höll i Stockholm för fem år sedan. Jag var inte med då men det gjorde inget. Tyvärr var Ullman inte så tydlig i sina frågor, även hennes analys av Messud texter var mycket intressant att ta del av. När Messud väl fick ordet var det intressant att lyssna till henne. Jag blir både imponerad och inspirerad.

Efter samtalet fanns möjlighet att köpa hennes böcker. Tyvärr var det inget lockpris. Det är lite förvånande eftersom de ofta erbjuds fina priser vid sådana här tillfället. Å andra sidan var kön till signeringen kort så jag köpte en bok, ”Kejsarens barn” som jag fick signerad. Ett kort men trevligt samtal hann jag också med.

Det här är en sådan kväll som betyder så mycket för mig och ger mig massor av energi. En kväll och ett samtal som kommer att vara ett varmt minne.