Kvällspromenad

Ett bra sätt att markera arbetsdagens slut är att stänga av jobbdatorn och bege sig ut på promenad. Man får rusta sig med många reflexer för det är mörkt om kvällarna. Igår eftermiddag var det fullt med folk ute, ikväll mötte jag endast två cyklister utan lyse och en hund utan koppel. Men det var skönt att få strosa och kolla belysningar på balkonger och i trädgårdar. En lägenhet på markplan hade lyktor med levande ljus på sin uteplats. Det såg verkligen fint ut, en vacker förlängning på lägenheten.

Många hus har väldigt stora fönster men väldigt stor insyn. Det gör att man ser hur väldigt stora tv-apparater de som bor där har. Teven kan uppta en hel vägg. Inte så att jag tjuvkikar men det är svårt att inte låta blicken vila mot varm ljus när man är ute och går i mörkret.

Riktigt skönt att komma in igen. Promenaden gör mig piggare.

Fasadklättraren

En natt på hotellrummet I Göteborg var fylld av oro. Jag var helt utmattad och febrig. Tyvärr hade jag glömt att dra för gardinerna för fönstret. Det var egentligen ingen risk för insyn då jag bodde högt upp i huset.

Så började jag fundera på fasadklättrare. Tänk om någon ser att mitt fönster saknar fördragna gardiner och att denne någon börjar klättra på fasaden. Vilken skräck det skulle vara om någon titta in, medan jag sov. Det ville jag ju inte vara med om. Samtidigt var jag alldeles för orkeslös för att ta mig ur sängen för att dra för gardinen. Hu.

Då slår det mig: Stackars fasadklättrare. Tänk att klättra så högt upp på ett hus, för att få se mig. Vilken besvikelse. Ett svettigt elände under ett täcke, men än så kan man knappast få se om man tittade in genom fönstret. Ingen rolig syn.

Med den vissheten kunde jag somna tryggt.

Och det är den fåniga fantasin, förmågan att skrämma mig själv, som många gånger förgyller mitt skrivande. Det är fantasin som sätter igång historier. Förmågan att se en situation från flera perspektiv, hjälper mig att utveckla en berättelse. Allt blir dock inte text. Ibland blir det en sömnlösnatt, eller en gott skratt.

När man ser saker underifrån

Allt fler män hittar till yogan. Åtminstone på de pass där jag deltar. Och ikväll blev de uppenbart för mig på ett lite annorlunda sätt.

Vi var många som var tidiga, satt eller låg på våra mattor och mjukade upp. Jag låg på rygg och gjorde olika stretchövningar. Jag låg ganska nära ett skåp med filtar och många passerade därför mig när de hämtade sin filt. De flesta passera runt mig, några klev över, andra stod still aningen för länge för att det skulle känns avkopplade.

Några av männen hade vida shorts. Och när man ligger på golvet ser man mest håriga ben. Men när mannen kliver över mig, ser man ju rakt in i de vida byxbenen (om man inte hinner blunda). Lite mer än vad jag velat se. När den andra stod bredbent, precis vid mitt huvud, blev det lite för mycket för lilla mig som genast stängde ögonen.

Nu tycker jag inte att man ska kommentera andra kläder. Man ska visa hänsyn, vara hyfsad fräsch (träning innebär svett som är ok men gammal svettlukt behöver ingen bjuda på) men vi behöver ingen dresscode. Och jag sa inget. Jag tror inte att det var mening att jag skulle titta in just där. Därför nöjer jag mig med att konstatera att jag ser till att min egen klädsel är passade. Även om man råkar ser mig i en ovanlig vinkel.