På starka ben

Ibland känns det som att man sitter igenom livet. Sitter på tåget, sitter vid skrivbordet, sitter på caféer och i biografer och sitter vid datorn. Men det går ju att ändra på. Igår bestämde jag mig att stå hela dagen. Mitt skrivbord på jobbet är höj- och sänkbart med ett enkelt knapptryck och det är en funktion jag sällan använt. Tills nu.

Ganska snart insåg jag att det krävs en viss ansträngning att stå. Särskilt när jag ska stå rakt och stabilt. Det var lätt att börja hänga vid bordet, stå snett eller stå och trampa. Framåt eftermiddagen bestämde jag att jag skulle få sitta vid eftermiddagskaffet. Så otroligt skönt det var! Och mot slutet av dagen satte jag en stopptid vilket gjorde att jag fick sitta ner sista halvtimmen av arbetsdagen.

1Den halvtimmen var välbehövlig eftersom ett Indoor Walking väntade. Hoppsan så det kändes i benen. Men det gick bra. Största skillnaden mot andra pass är att jag började svettas direkt. Det var som att kroppen redan var uppvärmd, redo för att dra igång. Jag var rejält blöt efter passet. Det tog resten av kvällen att fylla på med vatten igen.

Nu har jag bestämt mig för att variera min arbetsställning mer. Jag kan varva mellan att stå och sitta, åtminstone till dess att jag är mer van att stå. På starka ben mot våren!

 

 

 

Ju mer motstånd desto bättre

Det är sällan som jag ser så positivt på tungt motstånd, men i går på Indoor Walking-maskinen var det ett faktum. Ju mer motstånd jag klarade av desto bättre. Jag utmanade mig själv, tog i mer än jag brukar och fick bita ihop för att lyckas. Med inställning och vilja överträffade jag smärta och bekvämlighet. Så lycklig jag var när jag klarat av passet. Och trött. Men jag kände mig både stark och stolt.

Den inställningen skulle jag vilja ha lite oftare när jag möte andra motstånd i livet. Våga utmana, medvetet våga ta mer motstånd än jag tror att jag klarar. Våga övervinna smärta och bekvämlighet. Och lita på att få känna lyckan efteråt, vila i känslan att känna sig stark och stolt.

Nästa gång det känns tungt vill jag tänka ”Ju mer motstånd desto bättre”.

Tuffa intervaller

Lite avvaktande och spänd steg jag upp på Walkern inför kvällens Indoor Walking-pass hos Friskis&Svettis. Det var ett intervall pass som jag vill minnas som ett riktigt tufft pass, ett pass som är en riktig utmaning och ett pass där jag tar ut mig totalt.

Det jag inte mindes, var att det är otroligt kul. Musiken få fart på mig och jag kan ta i ännu mer när jag vet att det bara är för en viss stund. Och jag kan njuta av allt. Ikväll kände jag mig stark. Och glad. Ledaren är min hjälte som peppar så bra.

En del av glädjen kom även från två av mina medmotionärer. Normalt sett ser jag dem inte, jag är fullt koncentrerad på min egen träning. Men ikväll kunde jag inte låta blir att snegla på två herrar. De ene körde oerhört långsamt, oavsett takt i musiken. Man kan tro att han ska somna när som helst och lyser upp först när passet är slut. Då är han jätteglad! Den andre herrn var nybörjare. Han var tuff, självsäker men hade ingen koll på sin Walker. Takten pendlande från jättesnabbt till tvärstopp, balansen fanns inte alls, han tog i så att han nästan ramlade baklänges. Det påminde om en tur genom Lustiga huset, som på Gröna Lund alltså. Allt var helt okontrollerat och jag kunde inte få bort leendet från min läppar. En tapper kämpe som inte var lika kaxig efter passet.

Nu ska det erkännas att inte heller jag var särskild kaxig efteråt. Benen är svajiga och nu behöver de vila. Det behöver hela jag och det är jag värd.

Ljuvaste lördag

Vilken fantastisk lördag! Solen har strålat, gett energi och en och annan vårkänsla. En ledig dag med massor av innehåll och upplevelser. Ljuvlig lördag, helt enkelt.

Inledde dagen med sovmorgon och en lugn förmiddag då jag fick rå om mig själv, sitta och filosofera lite. Första aktiviteten var efter lunch då ett Indoor Walking-pass hos Friskis & Svettis lockade mig. Det var ett extra-insatt pass med schagertema. Kul, tycker jag och jag vill dessutom visa min uppskattning, när en ledare ansträngt sig för att ge lite extra.

Under passet kände jag mig både gammal och stark, en oväntad kombination just denna vackra lördag. Det var ett kort pass och relativt lugnt, så det kändes lite för lätt rakt igenom passet. Jag borde ha lagt på mer motstånd, tagit i mer från början, men det är ju inte lätt att veta innan. Nåväl, all träning som blir genomförd är bra träning, så jag är tacksam för den motion jag fick. Schlagertemat blev en överraskning. Jag kände inte igen alla låtar, kände inte takten, famlade, hamnade fel men det fanns inte två i salen som höll samma takt, därav ingen vägledning. Några var dock välkända; Sean Banan och förra årets vinnarlåtar. Det känns kul att vi kan se så lika på ordet schlager. Här representerades Robin och Anton Ewald men varken Abba, Carola, Herreys eller något annat som är äldre än tio år. Ingen nostalgi – bara bra träning!

Bara några steg från träningslokalen, ligger Akademibokhandeln där det var författarsamtal, denna gång med Gudrun Schyman. Tyvärr missade jag mer är hälften. Jag tycker att Schyman är en god retoriker och det är kul att lyssna på henne, avsett var man står politiskt sett. En kämpande kvinna att lyssna på när det är internationella kvinnodagen.

Stegade vidare till en annan färgstark kvinna i form av Gudrun Sjödéns butik i centrala Stockholm. Här förgylldes kvinnodagen med en operasångerska som sjöng i butiken. En annorlunda shoppingupplevelse. Jag hade tänkt mig en duk eller ett par kuddar men tyvärr gick jag tomhänt där ifrån. Men med ett glatt humör!

Slutdestinationen denna eftermiddag, blev Stadsteatern för en känsloladdad eftermiddagsföreställning. Den förtjänar ett alldeles eget inlägg som finns att läsa här.

Middagen och sedan sitta klistrad framför tv:n och finalen på Melodifestivalen. Jag hade flera favoriter; Sanna Nielsen och Ellen Benediktsson men jag uppskattade även Ace Wilder. Jag är mycket glad över Sannas seger. Så proffsig, begåvad och med en sådan utstrålning. En fin vinnare och förebild och det känns tryggt att Sanna representerar Sverige.

Tärande träning

Det är måndag och jag klev iväg till samma träningspass som jag besökt de senaste två måndagarna och som jag skrivit om här och här. Det är Indoor Walking hos Friskis&Svettis, som jag lärt mig älska. Tre precis likadana pass och tre helt olika upplevelser.

2Kvällens pass var tungt. Lite ont i magen ställde till det och det kändes redan under uppvärmningen. Blev snabbt varm och svajig. Det var svårt med balansen. Jag tog i men hade svårt att avgöra rätt belastning. Jag kämpade vidare. La på tuffare belastning och mådde lite illa. Tog det lugnare och ökade igen. Kände hur lungorna sved. Den var ren vilja som gjorde att jag fullföljde passet och när jag klev av Walkern kändes det ovanligt skönt. Jag fixade det.

Min kropp är unik och det agerar utifrån sina förutsättningar. Ibland ger jag den bra förutsättningar: god sömn, bra mat, lite stress och mycket vatten. Ibland ger jag det motsatta. Ibland sliter jag på kroppen, utan att låta den vila. Ibland är jag omtänksam. Inte så konstigt att den reagerar så olika. Inte så konstigt att den känns starkare vissa dagar men mer trög andra.

Medvetenheten om detta ger mig utveckling och hälsa. Ju mer jag tänker efter, känner efter, desto bättre kan jag må. Jag ger mig själv bättre förutsättningar, både genom att träna och genom att tänka efter att mat och sömn också har sin betydelse. Jag låter medvetenheten mogna. Så får vi se vad det leder till.

 

 

En bra vecka

Har legat på soffan och känt mig vuxen. Det är fredagskväll och jag kom hem i hyfsad tid från jobbet. Efter lite fika, fixande och trixande, fick jag lägga mig på soffan med en pocketbok i handen med en skål gröna oliver som inbjudande tilltugg. Det var så skönt, riktigt skönt.

När jag låg där försökte känna efter stelhet i benen. Gårdagens Indoor Walking-pass var tufft. Jag jobbade med tyngre motstånd än jag brukar, vilket tyder på att det händer något med träningen. Och nu i efterhand känns det bara bra. Träningen har blivit både lustfylld och välgörande. Numera ser jag verkligen fram emot nästa pass. Det är bra. Riktigt bra.

P1000878(3)Stunden på soffan var även tid att reflektera över veckan som hittills varit mycket bra. Jag har fått mycket gjort på jobbet, tränat min planerade pass, haft en kväll för avkoppling och även hunnit med ett teaterbesök. Jag har sovit gott och ätit bra mat. Det finns mycket att glädjas över och balansen i livet känns bra. Och nu har jag hela helgen framför mig. Veckan ska avslutas lika bra som den börjat.

 

 

Nya krafter

Kvällen motion bestod återigen av Indoor Walking, precis samma pass som förra veckan. Däremot var känslan en helt annan. Jag kände mig stark, kände flow och jag svävade fram på min Walker. Efteråt var jag visserligen törstig men kände mig främst stärkt. Ett mycket bra känsla.

skorMin mentala målbild är att kunna ut och springa när våren kommer. Och kanske kunna springa på Söders gator i sommar. Det blir något att se fram emot.

Dojorna väntar på mig.

Ny träningsvecka

När jag sprang från jobbet i kväll, försenad till träningen, kändes det som att jag var tillbaka i gamla vanor igen, både på gott och ont. Det känns bra att träningen är en naturlig del av fritiden, men jag avskyr att känna stressen och att lämna jobbet innan jag känner mig helt klar för dagen.

Hos Friskis & Svettis fick jag kämpa. Kvällens pass var Indoor Walking med en av mina favoritledare och det kändes bra att min träningsväninna fanns på plats. Det var fullbokat och trångt men fullt av träningsglädje. Vi fick kämpa. Jag var rejält trött och svetten dröp. Efteråt kände jag mig riktigt nöjd. Och törstig.

Nu sitter jag och tar igen mig. Låter kroppen få vila. Och planerar för kommande träningspass. Det känns bra att var På Gång!

 

Tacksam för träningsvärk

När träningsvärken sitter på rätt ställe, då har jag anledning att känna mig nöjd. Träning ger resultat och jag är tacksam både för den värk som finns och den som inte finns.

Det blev ett lite för långt uppehåll och i torsdags var det lite nervöst att ställa sig på Indoor Walking-maskinen igen. Jag har visserligen en bra grund i vardagsmotionen men jag trodde inte att jag skulle fixa ett helt pass. Men det gick galant. Walking-maskinen har ju ett reglerbart motstånd och jag ökade allteftersom det kändes bra.

Under fredagseftermiddagen kom träningsvärken, runt bålen och i vissa ryggmuskler. Som jag väljer att se det, har jag inte tappat så mycket benstyrka, tack vare alla promenader, därav att benen känns pigga och utan värk. Däremot ger IW mycket för bål och rygg då man faktiskt tänker på hållning hela passet och dessutom övar balans då man inte håller i sig. Här är det många så muskler som behöver mer träning. Det känns rejält idag.

Egentligen ser jag Indoor Walking som konditionsträning men resultaten är så mycket mer; piggare, gladare, starkare. Det här vill jag ha mer av!

 

Att inte vara uppmärksam

I torsdags kväll tog jag min träningsväska och lämnade jobbet med ett glatt humör. Jag var på väg till mitt favorit-träningspass, Indoor Walking hos Friskis & Svettis City. På vägen dit passerade jag stadsteatern och lämnade tillbaka biljetter och jag gjorde några snabba ärenden på stan. Jag hade gott om tid och strosade runt och tittade på reafynd.

biljett2I omklädningsrummet satt jag sedan ombytt och klar och gjorde mig redo. Jag tog upp min mobiltelefon för att stänga av den. Då såg jag ett oläst sms vilket meddelade mig att kvällens pass var inställt. Det kunde jag ju inte tro på, jag hade ju redan bytt om och hade ju hämtat ut min biljett. Men vi något noggrannare granskning kan man ju klart och tydligt se att det står inställt. Förnekelsefasen höll dock i sig så jag gick ut en runda i gymmet för att se att det verkligen var inställt och jo, så var det ju.

Nåja, det blev ingen träning men en lärdom att kolla sms lite oftare än vad jag gör. Tackar F&S för all information de försöker ge mig och nästa gång ska jag vara mer uppmärksam. Det var dessutom lite skönt med en ledig kväll.