Kallt, halt och änglavakt

Vill inte kalla det sovmorgon men ändå en något lugnare start på dagen. Jag kunde sitta hemma någon timma och förbereda ett möte innan jag tog bilen för att åka till en anläggning och hålla en presentation. Det gick bra men kändes lite konstigt att köra bil fram och tillbaka för en timmes möte. Hann i alla fall med en riktig lunch för att sedan sitta på kontoret och jobba vidare med min rapport och en ytterligare presentation som ska göras under morgondagen.

Det visade sig att jag satt ensam i kontorslandskapet under eftermiddagen. Det blir inte så mycket samverkan när man är ensam, däremot effektiv arbete. Det blev så effektivt att jag nästan missade att gå hem och satt alldeles för länge utan att uppfatta tiden.

Det var halt och mörkt när jag tassade hemåt och jag kände mig glad att jag kom hem utan att dratta på ändan. Dessutom var det skönt att komma in i värmen, fy så kyligt det är ute. Jag har en längtan till vår och värme som jag när genom att läsa romaner med vårtema. Eller rättare sagt, försöker läsa eftersom jag har en tendens att somna efter bra någon sida.

Till dagen hörde även änglavakt. När jag körde hem från anläggning hände något i trafiken, det blev tvärt stopp och jag fick ställa mig på bromsen. Det isigt som tusan och jag fick pumpa och hann mentalt förbereda mig på att styra åt sidan för att inte hamna i stoppet. Bilen bakom mig fick värre problem och fick köra åt andra sidan för att inte hamna i mig. Tack och lov och tack till alla änglar som såg till att vi reagerade snabbt och att inget hände. Hoppas även att den som orsakade problemet framför oss, inser sitt misstag och inte utsätter oss andra för detta igen.

Så mycket man inte förstår

Det blev en effektiv onsdag där jag fyllde dagen med aktiviteter och uppgifter. Min tidseffektivet fick ett slut då jag skulle ta tåget hem och trafiken var inställd pga incident. Det är lite knepigt med alternative resvägar. De finns, men det brukar vara trångt i rusningstrafik. Så när jag gick i regnet och letade buss, såg jag ett café och gick in och satte mig. Datorn var ju med då det vara bara att fortsätta att vara effektiv i trevlig miljö och med en god latte. Ännu ett bra beslut, visade det sig.

Incidenten var påkörning av person, hemma vid min station. Tacksam att slippa se. Vore ännu gladare om jag slapp ta del av andra människors gnäll över incidenten. För mig är den bara tragisk, kanske en medveten handling av någon som mått dåligt, kanske olycka då det förekommer att många genar över spåren vid min station. Tarvliga kommentarer gör ingen nytta, bara skada.

När jag kom hem (via en lång och fin bussresa) höll räddningspersonal på att avsluta sitt arbete vid stationen och trafiken kom igång igen. Nu räcker det med olyckor och död.