Matt och eftertänksam

Sitter i soffan och dricker ett glas vatten. Ute tar vinden i och trädgrenar vrider sig och fäktar i blåsten. Själv är jag alldeles matt. Orkar varken vrida eller fäkta.

Igår var jag på teater. När ska satt i salongen smög sig en konstig känsla in i kroppen, det började strama i mage och rygg. Kanske att kroppen inte är van att sitta still under två timmar. När jag lämnade teatern blev dock känslan allt starkare. Tog mig till centralen och när jag nådde pendeltågetsperrongen bröt kallsvetten ut, benen darrade och illamåendet tog överhand. Tacksamheten att få en sittplats på tåget var stort men efter två stationer fick jag ta mig av. Illamåendet var intensivt och maginnehåller tömdes i en papperskorg. Det blev flera stopp på vägen hem, det var tydligen mycket som skulle tömmas ur kroppen. Ben var slaka när jag promenerade den sista delen genom regnet.

Väl hemma kändes tryggheten större. Närhet till en välkomnande säng och toalett är något som uppskattas. Natten har varit tuff men nu sitter jag här i soffan med ett glas vatten. Det jag tänker på, och anledningen att jag skriver, är ingen reagerade under min ovanliga hemresa. Ingen som frågade hur det stod till och gav en hjälpande hand. Ingen som erbjöd en påse, en servett eller en klunk vatten. Jag ställer inga krav men uppskattar medmänsklighet och empatin. Jag skräms av ett samhälle där vi inte längre bryr oss om varandra.

Värt att tillägga är att jag inte druckit alkohol utan det troligen handlar om matförgiftning. Jag åt en misstänkt sushirulle innan teatern och nu kommer det att dröja innan jag äter något liknande igen.

Glad för en kropp som reagerar

Jag är tacksam för en fungerande kropp utan allvarligare fel. Jag är inte så bra att ta hand om min kropp men jag visar åtminstone lite omtanke. Jag röker inte, dricker sällan alkohol men är överviktigt och tränar för dåligt. Att vandra med packning är ett sätt för mig att utmana mig själv samtidigt som jag lär mig mycket om min kropp.

När jag vandrar påminns jag om att jag inte är så stark och vältränad som jag önskar men samtidigt ser jag att jag oftast orkar mer än vad jag tror. Det fysiska är en del men i vandring är även den mentala delen avgörande. Det kan krävas en hel del mental styrka att vara ute i skrämmande oväder, att fortsätta trots att alla krafter är slut och att fortsätta trots smärta och värk.

För min del handlar det om att våga utmana mig men att samtidigt vara klok. Ibland går jag på, bara för att jag har ett mål, oavsett om det är bra eller ej. Jag vill att mina vandringar ska vara stärkande men jag får erkänna att jag ibland sliter lite för hårt på kroppen. Det är något som jag har att jobba med.

Vid min senaste vandring fick jag kämpa med att hitta en bra teknik att vandra i sand. Jag har ingen erfarenhet och jag fattade inte heller hur hård motvinden var mot mig. Jag behöver även ta paus mer ofta än jag gör. Nu i efterhand vet jag dessutom att jag borde sovit bättre innan vandringen samt att jag borde ha ätit bättre mat.

Glädjande är att kroppen säger ifrån. Brister i kosten syntes i blåmärken på kroppen. Att musklerna blev slitna märktes i frossa och att jag gick lite längre än jag egentligen orkade resulterade i illamående. Genom att vila läkte kroppen sig själv. Det tycker jag är väldigt coolt och imponerande. Kroppen reagerar och jag måste bara lära mig att lyssna, helst i tid.

Feber och värk

De senaste dagarna har varit förfärliga, nästan så att jag tycker synd om mig själv. Nåja, så illa är det inte men i stunden kan det kännas jobbigt.

Natten till fredagen hade jag feberfrossa. Det är en så märklig känsla att frysa så att man skakar när det är 30 grader i sovrummet. Kroppen värkte och jag hade svårt att dricka vatten eftersom jag mådde så illa. Det hade börjat så smått redan under torsdagen då jag sov flera gånger under dagen samt att magen krånglade. Under fredagen sov jag nästan hela dagen. Vaknade några minuter då och då för att försöka få i mig vatten. Ville helst inte röra mig pga av alla värk i kropp och huvud.

Idag är febern inte lika hög och även illamåendet har lagt sig. Det gör det lättare att dricka, kanske att jag även kan äta något. Faktum är att just vätskan är det som oroat mig mest. Att vara så varm och inte få i sig vatten är inte bra.

Att vara sjuk i den här hettan är ingen rolig upplevelse. Jag känner mig verkligen svag. Hoppas kunna sova mig frisk. Tyvärr missar jag även ett 70-årskalas. Så kan livet också vara.

Inget flyt

De senaste veckorna har inget gått enligt plan. Det är möten, väder och nu även hälsan som gör att jag måste rucka mina planer Trots att inget går som planerat, blir det ganska bra ändå.

Min plan för dagen var att ta en tur med en skärgårdsbåt. Vart jag åker är inte så viktigt, det är havsluft och svalkande vind som jag vill njuta av. Allt var packat och klart. Vaknade under natten men yrsel och huvudvärk. Som att huvudet ska spricka om jag vrider på huvudet. Allt snurrade och illamåendet var påtagligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att bli kvitt denna yrsel. Hittills är min enda taktik att ligga helt still och vänta. Det tog några timmar. När jag kunde vrida på huvudet igen, somnade jag om och fick några timmars god sömn. Men missade båtturen.

Det blev ändå en tur in till stan. Svaghet, ont i huvudet och illamående är hanterbart och ett konstmuseum är inte jättejobbigt att besöka. Jag valde Waldemarsudde och såg utställningen med Sigrid Hjerténs konst, som jag skrivit om tidigare. Det var en jättefin utställning, jag var där i flera timmar men ack så varmt. Det var skönt att komma ut i hettan igen, där det fläktar något.

Tog en kortare promenad mot Galärvarvet. Passerade bland annat Gröna Lund, Skansen och Abba-museet. Det var mycket folk överallt. Från Skansen hördes genrepet till kvällens allsång. Det lät förfärligt illa. Jag brukar inte tycka synd om boende på Djurgården men nu förstår jag att de kan lida.

Mitt mål av Galärparken och Parkteaterns föreställning på temat Sovjet, vilken jag också redan skrivit om. Jag fick lov att köpa ännu mer vatten för att klara av att sitta i solen. De hade dragit ut en slang, där man kan fylla på vatten, men jag kände ett behov av kallt vatten. Så även om det är gratis, så bör man nog ta med sig sin börs. Det blev i alla fall en väldigt fin kväll.

Det är en ynnest att ha tillgång till mycket bra kultur. En del är gratis, annat kostar men det får man räkna med. Jag tycker att man får mycket, totalt sett. Huvudvärk och illamående består, likaså drömmen om skärgården. Men det kommer ju fler dagar. Frågan är bara om det ens är något idé att planera. Eller kanske bara ta dagen som den kommer.

 

 

Olustkänsla

Det blev tidig hemgång från jobbet idag. Hade en olustkänsla i kroppen, illamående, det snurrade i huvudet, kände mig varm med frös, ja så där som att något inte stämde. Tog mig hem, slöade lite men orkade inte vara upp så jag la mig på soffan. Fyra timmar senare vaknade jag igen. Känner mig fortfarande konstig men lite lika illamående längre. Fattar ingenting, men låter kroppen få styra. Det här får bli en fortsatt lugn kväll.

Tärande träning

Det är måndag och jag klev iväg till samma träningspass som jag besökt de senaste två måndagarna och som jag skrivit om här och här. Det är Indoor Walking hos Friskis&Svettis, som jag lärt mig älska. Tre precis likadana pass och tre helt olika upplevelser.

2Kvällens pass var tungt. Lite ont i magen ställde till det och det kändes redan under uppvärmningen. Blev snabbt varm och svajig. Det var svårt med balansen. Jag tog i men hade svårt att avgöra rätt belastning. Jag kämpade vidare. La på tuffare belastning och mådde lite illa. Tog det lugnare och ökade igen. Kände hur lungorna sved. Den var ren vilja som gjorde att jag fullföljde passet och när jag klev av Walkern kändes det ovanligt skönt. Jag fixade det.

Min kropp är unik och det agerar utifrån sina förutsättningar. Ibland ger jag den bra förutsättningar: god sömn, bra mat, lite stress och mycket vatten. Ibland ger jag det motsatta. Ibland sliter jag på kroppen, utan att låta den vila. Ibland är jag omtänksam. Inte så konstigt att den reagerar så olika. Inte så konstigt att den känns starkare vissa dagar men mer trög andra.

Medvetenheten om detta ger mig utveckling och hälsa. Ju mer jag tänker efter, känner efter, desto bättre kan jag må. Jag ger mig själv bättre förutsättningar, både genom att träna och genom att tänka efter att mat och sömn också har sin betydelse. Jag låter medvetenheten mogna. Så får vi se vad det leder till.