Hetta

Hetta av Ian McEwan är en satirisk roman om en nobelpristagare som har sina glansdagar bakom sig. Han är överviktig, ganska otrevlig och med osunda värdering, vad jag kallar skitstövel. Han tar sig an klimatförändringar och världens energiproblem och vill utveckla både en vind- och solkraft.

Det är svårt att läsa när man inte har något karaktär att gilla, tycker jag, eller åtminstone något del att gillar. Jag fortsatte att läsa eftersom det förstås är kul att läsa om forskare inom mitt eget område men jag lovar att jag aldrig skulle anlita eller samarbeta med denna typ, oavsett nobelprisstatus.

McEwan skriver bra och några av hans böcker har jag verkligen älskar. Men inte detta. Jag har svårt för burlesk satir och jag tycker att McEwan är bättre i andra genre. I detta fall blev det alldeles för långa utläggningar under bältet som inte gav balans till berättelsen. Således kommer jag läsa mer av McEwan men denna bok får ingen rekommendation från mig.

Amsterdam

Amsterdam av Ian McEwan är en prisbelönt roman som skrev i mitten av 98-talet. Den belönades med Bookerpriset 1998 och kan ses som en samhällssatir. Den kan på sätt och vis även ses som en berättelse om vänskap, men inte en helt okomplicerad sådan.

Berättelsen tar sin start på en begravning där två män, gamla vänner, ska ta sitt sista farväl av en kvinna. De båda männen har tidigare haft förhållande med kvinnan, och det tycks som att hon haft fler älskare. Männen återupptar kontakten, lovar varandra saker och sedan sätter en rad av händelser igång som gör deras löften lite mer ödesdigra än någon anat.

Min läsupplevelse är lite tudelad. Jag gillar McEwans sätt att skriva men jag gillar inte alltid historierna. Satir är svårt och passar inte alltid mig och den här känns lite tveksam. Men när jag påminner mig om att den skrevs i mitten av 90-talet, kan jag förstå den lite bättre. Jag ska i alla fall fortsätta att utforska McEwans författarskap.

På Chesil beach

Det är inte särskilt ofta som jag går på bio. Jag går gärna på mysiga biografer och min favorit är biograf Spegeln i Malmö. Eftersom jag är i Malmö, blev det en biokväll i kväll där jag valde att se ”På Chesil beach” som är baserad på en bok av Ian McEwan. Jag har inte läst boken men är intresserad av McEwans författarskap.

Till att börja med tyckte jag att filmen var lite seg. Vacker men långsam. Men så inser jag, sakta men säkert vad det kommer att handla om. Filmen växer och tillslut är jag helt uppslukad. Den är riktigt smärtsam att se, där känslorna når rakt genom filmduken och ner i tårkanalerna hos publiken.

Det blev en fin biokväll och jag är glad att jag valde att sen ”På Chesil beach”. Filmen ger mig inspiration till mitt eget skrivande och motivation till att läsa fler av McEwans böcker.

Nötskal

Nötskal av Ian McEwan är en roman om en gravid tjugoåttaårig kvinna som har ett hemligt förhållande med sin svåger. Förhållandet till maken är ansträngt och något får henne att önska maken död. Berättaren i historien är det ofödda barnet vilket onekligen ger ett speciellt perspektiv.

Det är välskrivet och välkomponerat. Det har ett alldeles unikt perspektiv. Men det passar helt enkelt inte min smak. Jag tror inte alls att de är fel på boken och texten, den attraherar andra men inte mig.

En tanke, jag vet faktiskt inte, är att mitt ogillande bottnar i att jag inte gillar karaktärerna. De är inte älskvärda och jag önskar att de handlade på ett annat sätt. Å andra sidan tyder det på att jag faktiskt bryr mig, att texten fångat mig.

En annan tanke är att jag hade andra förväntningar. När jag läst McEwans ”Domaren” tänkte jag att jag hittat en ny favorit bland författare. Jag har sett fram emot att läsa mer av honom. Men jag hade inte förväntat mig detta.

Som alltid läser jag ut böcker, även om jag inte tycker om den och i detta fall blev jag belönad med ett bra slut.

Domaren

IMG_4332Domaren” av Ian McEwan har gett en väldigt intressant läsupplevelse. Här blandas dilemman av olika slag och dignitet och de kräver en lösning av en kvinna, en domare.

Jag hade ingen riktigt koll på vad jag skulle förvänta mig när jag började läsa, och var lite skeptisk eftersom omslaget gav mig deckarvibbar. Men redan i inledningen blev jag fast. En kvinna i 60-års åldern, som jobbar som domare, hamnar i en äktenskapskris. Samtidigt som hon ska lösa det, har hon flera knepiga fall att hantera.

Den kvinnliga domaren är mycket korrekt och noga men samtidigt är hon inte mer än en människa. Det gillar jag. För mig är det så livet är – många dilemman som hopar sig. Och just denna kvinna hittar genomtänkta sätt att hantera situationerna på.

Detta är mitt första möte med Ian McEwan och jag måste absolut läsa mer av honom. Jag beundrar hans sätt att skriva, där han zoomar in intressanta detaljer och beskriver dem på ett unik sätt, Även de mest komplicerade förhållanden beskrivs på ett tydligt sätt. Det är välskrivet och man anar en enorm research.

Jag vill varmt rekommendera denna bok.