Två år i perspektiv

Idag är det två år sedan jag skrev och skickade in den ansökan som blev vägen för att få det jobb jag har idag. Ett synnerligen betydelsefullt brev med andra ord, som förändrat mitt liv på många sätt. Ett synnerligen bra beslut att skriva det. Så här två år senare sitter jag med kaffemuggen och funderar på hur annorlunda mitt liv är idag. Och att det faktiskt är jag som bidragit att det är så.

Då, för två års sedan, hade jag inget jobb, ingen trygghet och framtiden var totalt oviss. Jag ägnade dagarna till att söka jobb. Söka efter jobba att söka, sökte kontakt med människor, sökte information om hur man ökar chanser att få jobb och sökte massor av jobb. Jag var långt utanför komfortzonen och det var där som utvecklingen skedde. Minns inte hur jag hittade annonsen, men när jag gjorde det, kändes den som skriven för mig.

Idag, två år senare, har jag två jobb samtidigt och hoppar dessutom in där det behövs då jag har vakanser. Tillräckligt bra lön och stora möjligheter att kunna få en större roll med mer ansvar inom en inte alltför lång framtid, om jag vill. Nu söker jag mer av balans i livet, söker mer tid för fritid och att skriva.

Två år är inte särskilt lång tid men mycket kan hända. Sådant jag inte trodde var möjligt är realitet, sådant jag inte vågar drömma om kan faktiskt vara nåbart om jag kämpar på. Vem vet vad jag skriver om två år. Mycket beror på mig. De brev, de texter jag skriver idag kan vara avgörande. Eller något annat av dagens aktiviteter. Det är spännande att tänka så. Hoppfullt.

Försiktigt lättad

Den här onsdagen är en sådan dag när gränsen mellan jobb och fritid suddas ut och allt hanteras lite huller om buller. Tog chansen att ta en promenad under lunchen när jag hade en lucka bland alla möten men har å andra sidan suttit vid datorn hela kvällen men ena ögat på nyhetsrapporteringen.

Jag känner en försiktigt lättnad över att maktbytet i USA har skett på ett lugnt sätt utan våld. Jag vågar inte ropa hej än men det känns väldigt bra så här långt. Det känns som en vändning och jag känner mig hoppfull.

Ljus framtid

Bortsett från akademi-haveriet känns livet lättare och gladare. Kanske är det våren, ett stärkt självförtroende, en kombination eller något helt annat. Oavsett så känner jag mig glad och fri.

I veckan var jag på en anställningsintervju för ett jobb som flyger högt över mina drömmar. Jag kommer antagligen inte att få jobbet, men intervjun lärde mig massor. Jag var supernervös men lyckades ändå genomföra en ett bra samtal där jag våga visa vem jag är, och låta mina fina egenskaper blomstra. När jag väl insåg hur långt jag kom i processen, insåg jag också mitt eget värde och vilka jobb jag kan söka. Det här har stärkt mitt självförtroende enormt. Det var värt all nervositet och jag känner mig stärkt.

Jag trivs med studierna och är glad att jag inte tackat ja till jobberbjudanden utan håller fast vid målet att få en examen. Jag hade inte fixat kombinera plugg och jobb den här våren. Men förr eller senare behöver jag ett jobb så jag spanar lite för att inte missa några chanser. Den här veckans lärdomar, har gett mig inspiration till att spana in fler typer av jobb och våga mer. Jag blir allt mer hungrig och sugen på att jobba men å andra sidan ser jag fram emot ett sommarlov.

Självklart vet jag inget om framtiden men idag känner jag en stark framtidstro och mig magkänsla säger att framtiden kommer att bli riktigt bra.

Tyst lördag

Lördagen blev av kopplande och lugn. Vaknade hyfsat tidigt och fick därmed gott om skrivtid under förmiddagen. Det är väldigt skönt att få skriva en novell i pyjamas.

Eftermiddagen tillbringade jag i kyrkan. Det var miniretreat vilket innebär några timmar i tystnad. Det ges tid av avspänningsövningar, reflektion, enkel sittande massage, och meditation. Det finns även möjligheter till att läsa, måla, pyssla mm. Allt är frivilligt och man gör det man har behov av. Varje tillfälle har ett tema och lördagens tema var kamp.

Jag kunde inte riktigt relatera till ordet kamp. Jag känner hopp och en stark vilja att skutta in i framtiden. Jag vill göra något mer och jag känner att jag är redo för det. Det känns som att se senaste veckornas behov av att få vara lugn, sörja, vara hemma och bara vara – nu är över. Nu vill jag göra. Jag vill leva stort.

Jag vill göra och vara kreativ. Den här lördagen satte jag mig vid målarbordet. Det fanns mandalas och jag satte fart i färgläggandet. Det passade mig perfekt.

Vad mer jag ska göra med livet vet jag inte just nu. Men något måste ske, det känner jag. Jag är redo. Snart är jag På Gång.