När larmet går

När jag hör att hesa Fredrik ylar så reagerar jag. Jag reagerar lite när det är en måndagseftermiddag och desto mer om det är en annan tid. Precis som många i Stockholmsområdet, så hoppade jag till igår kväll när larmet gick- viktigt meddelande till allmänheten.

Efter att ha kontrollerat att balkongdörrarna var stängda, att jag inte såg någon brandrök eller liknande, så började jag söka information. Det var dock inte lätt. Man hinner söka väldigt mycket under den tid då ingen information fanns. Medan jag väntade på att får höra signalen – faran över – funderade jag mest över vilka industrier som finns i området, vad kan spridas vid en brand samt vilka transporter som kan tänkas gå i mitt område. För mig är brandrök mer troligt än krig, så något skyddsrum letade jag inte efter.

Signalen ”Faran över” kom aldrig men jag kände mig trygg tack vare medias rapportering. Nu ser jag mest fram emot den fortsatta utredningen, hur det kunde hända och vilka lärdomar som dras.

Det var mycket information som cirkulerade i sociala media. Man kan ha åsikter om det. Personligen tycker jag trots allt att de är bra att folk reagerar, att de bryr sig, även om det blir lite mycket och lite fel. Jag är mer orolig för dem som direkt nonchalerade larmet.