Några av året sista dagar tillbringade jag i Helsingborg. Jag gillar att resa dit ibland så det har blivit några besök de senaste åren. Efter att ha vandrat längs Öresundsleden så föll jag för staden och vandrar gärna i omgivningarna, bara att gå längs kusten gör gott.
Vi detta besök var det mest grått. Jag såg naturligtvis vattnet men inte så mycket mer eftersom det var dimmigt. Så här års blir det ju fort mörkt också, så dagarna är korta. Utöver promenader hann jag även med kaffe hos Zoegas, vilket är ett måste för mig. Och Dunkers kulturhus förstås. Det var två väldigt fina utställningen; en om ansikten och Nordisk salong. Ansikten finns i många former och idéen till team kom från alla Teams- och Zoom-möten. Den nordiska salongen var utvalda bidrag från konstnärer från norden, valda av en jury. Båda utställningarna var väldigt fina och något jag rekommenderar andra att besöka. Och det var stora rymliga lokaler men inga besökare så det kändes väldigt säkert att gå där.
Mycket är förändrat i Helsingborg, flera butiker som slagit igen. Själva stadskärnan är inte så levande längre, vilket är trist. Många var där på besök, ville strosa, fika, äta, lunch så jag undrar om det går att vända trenden, att få städer att leva igen.

För mig innebär besök i Helsingborg även att besöka Mariakyrkan. Denna gång såg jag kyrkan från hotellrummet så det kändes extra nära. Jag gillar att tända ljus i kyrkan och i Mariakyrkan finns även en ”klagomur” där man kan skriva av sig sådant man inte vill bära. Jag tänker att det är lättillgängligt för dem som vill.
Tanken var att avsluta året med en heldagsvandring söderut från Helsingborg men den uteblev. Regnet var inte särskilt behagligt. Visst kan man gå men kändes inte så lockande när man bara blir blöt utan att se utsikten som är dold i dimman. Den vandringen får vänta til l annat tillfälle.
