Grå dagar i Helsingborg

Några av året sista dagar tillbringade jag i Helsingborg. Jag gillar att resa dit ibland så det har blivit några besök de senaste åren. Efter att ha vandrat längs Öresundsleden så föll jag för staden och vandrar gärna i omgivningarna, bara att gå längs kusten gör gott.

Vi detta besök var det mest grått. Jag såg naturligtvis vattnet men inte så mycket mer eftersom det var dimmigt. Så här års blir det ju fort mörkt också, så dagarna är korta. Utöver promenader hann jag även med kaffe hos Zoegas, vilket är ett måste för mig. Och Dunkers kulturhus förstås. Det var två väldigt fina utställningen; en om ansikten och Nordisk salong. Ansikten finns i många former och idéen till team kom från alla Teams- och Zoom-möten. Den nordiska salongen var utvalda bidrag från konstnärer från norden, valda av en jury. Båda utställningarna var väldigt fina och något jag rekommenderar andra att besöka. Och det var stora rymliga lokaler men inga besökare så det kändes väldigt säkert att gå där.

Mycket är förändrat i Helsingborg, flera butiker som slagit igen. Själva stadskärnan är inte så levande längre, vilket är trist. Många var där på besök, ville strosa, fika, äta, lunch så jag undrar om det går att vända trenden, att få städer att leva igen.

För mig innebär besök i Helsingborg även att besöka Mariakyrkan. Denna gång såg jag kyrkan från hotellrummet så det kändes extra nära. Jag gillar att tända ljus i kyrkan och i Mariakyrkan finns även en ”klagomur” där man kan skriva av sig sådant man inte vill bära. Jag tänker att det är lättillgängligt för dem som vill.

Tanken var att avsluta året med en heldagsvandring söderut från Helsingborg men den uteblev. Regnet var inte särskilt behagligt. Visst kan man gå men kändes inte så lockande när man bara blir blöt utan att se utsikten som är dold i dimman. Den vandringen får vänta til l annat tillfälle.

Vandring mellan Helsingborg och Domsten

För några dagar sedan gjorde jag en vandring längs Skåneleden. Jag startade i Helsingborg och gick norrut längs kusten. För mig var det ett kärt återseende och många minnen från en vandring jag gjorde 2016. Då gick jag från Ängelholm ner till Landskrona men några övernattningar i vindskydd. Det var en mycket speciell vandring för mig.

2016 var ett tufft år med två dödsfall i familjen och en stökig tid på jobbet som jag senare kom att lämna. När jag gjorde vandringen hade jag nästan precis varit på min älskade ögonstens begravning och det var en mycket jobbig tid. Jag hade nog inte fattar hur mycket sorg även tär på kropp och energi. Det gjorde att vandringen, som egentligen är ganska lätt, blev en utmaning, både mentalt och fysiskt. Jag fick göra om planeringen men vägrade att ge upp.

En kväll när jag närmade Viken, var jag så trött att folk erbjöd mig skjuts. Mitt envisa sinne tackade nej och jag stapplade vidare till ett vindskydd i Domsten. Jag kunde knappt gå och hade ont precis över allt. Tårarna rann av många skäl. Efter några timmars vila, fick jag uppleva den mest magiska och vackra solnedgång jag någonsin sett. Den kommer jag aldrig att glömma. När mörkret lagt sig i augustinatten, såg jag ut över Öresund, och såg hur Danmark glittrade i ljus på andra sidan. Det var så vackert. Hoppfullt på något sätt. Det var många tankar den kvällen, om livet, döden och framtiden. Några insikter föll på plats och jag tog några viktiga beslut. Den platsen och den kvällen har ett eget rum i mitt hjärta.

Min vandring, en disig decemberdag, hade som mål att besöka den magiska platsen, vindskyddet vid Domsten. Jag kunde dock inte njuta så mycket av utsikten, det var mest grått. Men jag hittade vindskyddet och satt där och tänkte på tiden som gått och hur totalt förändrat mig liv är sedan dess. Jag är inte densamma som innan och vill inte vara det heller. Hoppet jag kände då, har växt sig starkare.

Det kändes lite ironiskt att se att vindskyddet ligger precis vid en parkering och att det bara var några minuters promenad till bussen. Det visste jag inte då. Det säger även en del om min envishet, att jag då var beredd att göra vad som helst för att gå vidare trots att kroppen sa ifrån. Det fanns inte på kartan att ge upp och ta bussen till ett hotell. Jag visste nog inte att jag var så envis, närapå dumdristig.

Jag är glad att ha fått besöka platsen igen, även om den inte alls var sig lik. Det var skönt att få sitta i vindskyddet och fundera över framtiden. Det är skönt, att få känna hopp.

Tänk om jag kunde måla

I måndags besökte jag Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg. Jag har aldrig varit där tidigare men hört om teatern. Nu var det växterna och djuren som lockade. Tyvärr såg jag inte så många djur men en del växter. Det var vackert men jag misstänker att den torra och tidiga sommaren har påverkat mycket. Många blommor så relativt små ut och rosorna höll på att tappa sina blad. Lite trist eftersom de har någon form av rosdag i helgen. Med det jag såg väckte ändå en starkt lust inom mig: Tänk om jag kunde måla, och måla av de fantastiska kombinationer av färger och nyanser.

Efter parkbesöket blev det en promenad, sedan en bussresa till Sofiero Slott. Jag har förstås läst om slottet, passerat många gånger men nu var det första gången för ett besök. Parken bjöd in till en frodighet. Alla rododendrons var överblommade, så den prakten missade jag. Även Sofiero planerade för en rosdag och jag upplevde samma ska där, att mycket av prakten redan fallit av och låg på marken. Däremot var det många blommor som var otroligt fina. Det fanns så många olika kompositioner och kombinationer som jag fullständigt älskade. Återigen kom tanke: Tänk om jag kunde måla.

Att kunna måla är en liten dröm, men inget som jag har talang för. Faktiskt inte ens fotografering, trots att jag inte kunde låta bli att försöka. När jag var vid Sofiero, besökte jag förstås även slottet och fick en helt okej fika. Att hitta mysiga ställen att fika på – det är en talang som jag besitter.

Att få vila en stund vid havet

Har tillbringat de senaste dagarna i Helsingborg. Det är soligt och behagligt varmt och vinden svalkar gott. På min lista finns så mycket jag vill göra. Jag tar långa promenader, både i parker och längs havet. Jag älskar den långa strandpromenaden. För mig är dock vattnet lite för kallt, tror jag, så något bad har det inte blivit. Idag väntar 25 grader varmt i luften, så kanske att det blir ett dopp, om jag vågar.

Trots min långa lista med saker att göra, så tar jag mig mycket tid att ta tillvara stunden. Allra bäst trivs jag med att sitta i en av solstolarna vid havet, läsa en bok, skriva lite i skrivboken eller bara titta ut över Öresund och Danmark. Det är något jag inte kan göra hemma, så dessa stunder vill jag inte missa.

Helg igen

Vaknade upp i ett gråtrist Helsingborg igår. Med vetskapen om att det var sista hotellfrukosten på ett tag, så passade jag på att njuta länge. Packa, en stunds skrivande på biblioteket och en fika hann jag också med innan tåget gick för hemfärd under eftermiddagen.

Jag är lite dagvill och tänkte inte riktigt på att det var fredagskväll. Många på tåget var ivriga att komma hem. Jag brukar ju gilla att åka tåg men nu är jag ganska så less på det. Det är samma långa sträcka varje gång. Men, men, snart börjar jag nog längta igen.

Något annat jag inte tänkte på var att pendeltågsstation är flyttad i Stockholm. Tidigare kunde jag byta från tåget, springa till pendeln på närliggande perrong och hinna med ett byta på någon minut. Den tiden är förbi.

Idag är det lördag, ingen mjölk i kaffet men massor av tvätt att ta hand om. Först en maskin tvätt, sedan blir det att handla mat. Kanske en skön lördag på balkongen?

Som en dansk pölse

Torsdagen bjöd på strålande sol. Stranden lockade för min del. En fördel med strand är att det finns bänkar och sittplatser av olika slag, jag kan läsa om jag vill eller skriva för hand i skrivbok om jag hellre vill det. På så sätt får jag lite gjort när jag njuter av solen.

Här i Helsingborg är strandsträckan lång, flera km och jag kan ta promenader mellan olika platser. Jag valde en plats nära Påskogsbadet. Tyckte verkligen att jag hade med mig allt men när en strandbadare tog fram kaffe och bulle så blev jag så enormt kaffesugen. Det blev en promenad tillbaka till stan och ett av stadens kaffeställen, Koppi. Kaffet var gott men lite speciellt. Jag tror att man bör prova sig fram bland deras sorter för att hitta sin favorit.

En ny promenad tillbaka till stranden och denna eftermiddag fick jag leta efter en ledig plats. Ganska snart började solen gå i moln men det var fortfarande skönt: varmt, fläckande vid och alla dofter från havet.

När kvällen kom, kom även den lite bittra insikten att jag bränt mig. Jag var rejält röd, påminde ganska mycket om en dansk pölse. Men med några undantag. Eftersom jag inte tänker på att sola, så tänker jag inte heller på att klocka, mycken, shorts, t-shirt mm kommer att lämna ljusa märken i huden. Så jag ser ut som en dansk pölse med en del vita streck och fläckar.

Ta vara på sommaren

När jag gick från biblioteket i onsdags eftermiddag, hade solen kommit fram. Det var en ljuvlig sommardag och jag bestämde mig för att besöka ett café med utsikt. Jag hamnade på Möllebacken som både är pittoreskt och med utsikt över stad och hav. Tyvärr var kaffet inte det bästa men jag nöjt av en glass i solen. Helt underbart att få koppla av en stund.

Efter att ha lämnat dator mm på hotellet strosade jag runt i solen. En sakta och skön promenad med stopp för kaffe och bokläsning. Satt länge vid stranden och läste. Eftermiddag blev kväll och det kändes som en kväll att ta vara på, att få vara i det kravlösa och njuta. Öresund är vackert!

Det är sådana kvällar jag ofta tänker tillbaka på under kalla vinterkvällar. Då minns jag det som att hela sommaren var så underbar, trots att det kanske bara är några få dagar. Nåväl, minnet får väl göra som det vill. Jag vill i alla fall fortsätt att ta vara på sommaren.

Tåg en fredagskväll

När jag bokade min hemresa med tåg till en fredagskväll, tänkte jag mig en ganska lugn resa. Samtidigt var jag nyfiken på vilka som tillbringar fredagskvällar på tåg.

Klev på tåget en stund före sex på kvällen i Helsingborg, ett tåg som skulle ta mig till Göteborg. Det var fullt med folk, stojigt och stimmig. Det var flera barnfamiljer med små barn vilket innebar trängsel med barnvagnar och högljudd gråt. Ett barn gallskrek och fortsatte så hela resan. Måste var hemskt, både för barn och föräldrar.

En timmes väntan i Göteborg blev en bensträckarpaus med fika. Det jag saknar i stationen är tillräckligt med sittplatser. Jag förstår anledning till att bänkar försvunnit men jag tror att det behövs någon form av lösning så att man kan sitta ner och vänta. Det känns lite trist att travar runt, varv efter varv.

Även tåget till Stockholm var välfyllt. Även här fanns resande barn trots att vi skulle anlända vid midnatt. Men det fanns även del andra som drog till sig min uppmärksamhet. En man var allmänt orolig, satt på olika platser, drogs sig fram genom gångarna. Vet inte om han hade biljett, vart hade skulle eller bara var allmänt orolig. Kanske fanns en sjukdom i bakgrunden, kanske ett missbruk. Sällan som jag ser dessa människor och har därför svårt att göra en bedömning. Vi lever i samma samhälle, ändå i olika världar.

En ung man, kanske 22-23 år, satt bredvid mig. Nyklippt, snyggt klädd och vältränad. Han bodde i Göteborg men var ursprungligen från Sundsvall. Ett telefonsamtal med en kompis gav en annan bild av mannen. De pratade om en kompis som var på väg ut ur fängelse. De pratade som att det var helt naturligt, som att han kom från en resa på Mallorca. Det visade sig att mannen bredvid mig varit med vid tillslag av narkotika, att han hade varit häktat några dygn (”jävligt drygt att vara sitta där…”). Sedan pratade han helt öppet om vad han behövde. Eller rättare sagt, tillräckligt för att en novis som jag ändå skulle förstå.

Sista delen av hemresan var på pendeltåget hem. Hade precis passerat midnatt och kanske var jag den ende som var nykter på tåget. Dofter av utspillt öl, spyor blandades med alldeles för mycket parfym/rakvatten.

Tänker att jag lever i en skyddad del av världen. Och även i trygga del av världen har jag inte sett allt. Det finns mycket att upptäcka under sådan här resor, som säger en del om skicket i vårt samhälle. Allt är tyvärr inte så vackert.

Söndagspromenad en fredag

Fredagen blev min sista dag i Helsingborg för denna resa. Jag avslutade på bästa sätt. Solen sken och vinden var lugn och gav därmed de bästa förutsättningar för en härlig promenad. Kylan var visserligen aningen bitande men det var så vackert att gå längs Öresund. Jag gick i flera timmar utan minsta tanke på om det var en vandring eller promenad.

Det var ett stilla Helsingborg då butiker tagit söndagsledigt denna fredag. Däremot var det gott om flanörer och strövare både längs strandpromenad och i Pålsjöområdet.

Efter en sådan gångtur var jag värd både kaffe, bulle och en värmande bok. Ett perfekt avslut på en minnesvärd vistelse.

Ebbas fik

Självklart gör jag som jag blir rekommenderad, ibland i alla fall och idag gick jag till Ebbas fik. Tack Mie. Fiket är ett femtio-talsfik med extra allt. Det är grejer överallt. Allt är färglatt, femtiotal och aningen amerikaniserat. Just när jag var där var utbudet godsaker begränsat vilket är bra (för min bristande karaktär). Men en god Caffe Latte fick jag.

Men… varför kan skåningar inte lära sig att stänga dörren. Det är otäckt kallt ute och att sitta nära dörren har sin utmaning. Vi var flera som hela tiden fick säga till ”Stäng dörren” eller resa oss upp för att stänga. Hur tänker folk? undrade vi men fick inget svar.

Kul att ha varit på Ebbas fik, en annorlunda upplevelse och en typ av fik som numera är väldigt sällsynta.