Mitt liv som dront

Mitt liv som dront av Helena von Zweigbergk är en självbiografisk inventering. Det är en mogen kvinna, nyss fyllda 60 år, som reflekterar och kommer till kloka insikter om sitt liv och sina beteenden. Det är en innerlig, svårt, delvis smärtsam men ändå varm beskrivning som känns äkta. Min känsla är att läsningen liknar ett djupt samtal med en väninnan och det känns väldigt fint.

Det finns saker jag mycket väl känner igen mig i och annat som är helt främmande. Jag tycker att det är väldigt generöst att bjuda på sina erfarenheter på detta sätt. Det gör mig ödmjuk som läsare och gör även att jag reflekterar över min egna erfarenheter.

Läsningen ger mig en varm och fin känsla och jag är glad att jag läst den här boken.

Totalskada

Totalskada av Helena von Zweigbergk är en roman som utspelar sig i nutid och som på ett brutalt sätt visar hur svårt det kan vara med relationer. I centrum står en kvinna, strax under sextio år. Hon lever med sin man, en nybliven pensionär. Tillsammans har de ett tvillingpar och mannen har en dotter från tidigare förhållande. Barnen är utflugna och de har en nära kontakt.

En katastrof inträffar och mycket kommer upp till utan. Det handlar om vad som är viktigt i livet och hur man kan leva med en skuld. Och det handlar mycket om de relationer som finns inom en familj.

Det är just beskrivningar av relationer som är Zweignbergks specialitet. Hon skriver så att det känns i hela kroppen. Jag kan få ont i magen av vad karaktärer säger till varandra, och det är smärtsamt att se hur mycket man kan såra en annan människa, medvetet eller omedvetet. Ibland behövde jag lägga ifrån mig boken, men samtidigt ville jag läsa vidare. Min upplevelse är att det är en jobbig bok att läsa men en väldigt bra berättelse som gör det värt att obehaget.

Babel

Under eftermiddagen satt jag i en studio i TV-huset i Stockholm. Jag var publik i inspelning av Babel. Det är ett favoritprogram och jag har som tradition att besöka inspelning, någon gång per år.

Som vanligt var Jessica Gedin otroligt professionell. Hon kan sin sak och även en massa andra saker. Gäster denna gång var Hanne-Vibeke Holst, som jag inte vet något om samt Helena von Zweigbergk som är en stor förebild för mig. Det blev väldigt intressanta samtal, tycker jag.

För mig ger dessa stunder massor av inspiration och ny energi.

Spanarna

Mina två absoluta radiofavoriter finns på Sveriges Radio, P1. Det ena programmet är ”På minuten” och det andra är ”Spanarna”. Därför kändes det givet att ta chansen att lyssna till en liveinspelning av ”Spanarna” när chansens gavs. Igår bjöd radion in att bevisa inspelningen som då skedde i Kulturhuset i Stockholm. Programmet leds av Ingvar Storm och spanarna var: Helena von Zweigbergk, Per Naroskin och Jessika Gedin. Det var superbra.

Det är intressant att se hur proffsiga de är, både koncentrerade av avslappande. Det var även kul att se deras samspel, gester och förmåga att ta in varandras kommentarer.

Det var tre väldigt bra spaningar och publiken skrattade hjärtligt åt hög grad av igenkänning. På något sätt är det roligare att skratta tillsammans med andra. Hela eftermiddagen blev en riktig energikick, och jag lämnade med ett leende som fortfarande sitter kvar.

Favoritförfattare

Under åren har jag samlat på mig några favoritförfattare, sådana som jag gärna vill läsa allt av. Här är några som jag gärna vill tipsa om:

De här författarna tycker jag skriver riktigt bra, de inspirerar mig och jag får tankar, insikter och många lärdomar av att läsa dem.

Därtill har jag några författare som jag gillar att läsa, sådan jag mår bra av att läsa. Här är några som jag vill lyfta fram:

Just i detta urval har jag valt att lyfta fram nutida, svenska, kvinnliga författare. Det finns naturligtvis många andra bra författare som jag tycker mycket om.

De behövande

img_6121De behövande är en lite bok skriven av Helena von Zweigbergk. Det innebär att boken är liten, till format och i antal sidor (108). Berättelsen är däremot större, smal men djup.

Det handlar om relation mellan mamma och hennes vuxna dotter. En liten episod, en kort tillbakablick som ändå beskriver så mycket av vilka de är och vilka ryggsäckar de bär på.

Språket i boken är riktigt bra men flera enastående beskrivningar. Det gillar jag. Jag gillar även formatet som är längre än en novell men kortare än en roman. Fler historier borde berättas på detta sätt.

Oförnuft och känsla

Sommar och lediga kvällar innebär att jag tar mig tid att göra sådant som jag normalt sett inte hinner göra. Som att lyssna på P1. Sitter vid datorn och letar fram intressanta program. Det finns mycket gott att välja bland.

En favorit är ”Oförnuft och känsla”. De har sänt fyra avsnitt vilka alla varit intressanta:
– Människans värde
– Mysteriet med musiken
– Attraktionens hemlig
– När hatet stannar.

Helena von Zweigbergk är programledare i denna säsong och det hanterar hon på bästa sätt.

Vill verkligen rekommendera att gå in på http://www.sr.se och leta bland programmen. Men se till att ha gott om tid. Det är lätt att fastna.

Helena von Zweigbergks författarskap

Med biljetten hårt i handen gick jag till Biblioteket i Sollentuna i tisdagskväll för att lyssna till Helena von Zweigbergk. Det var gratis och jag fick var ute i god tid för att få min biljett. Och självklart var det fullsatt. Majoriteten av publiken var kvinnor och jag tillhörde den yngre delen av publiken.

Som läsare uppskattar jag Helena författarskap och jag trodde att jag läst det mesta men det var förstås alldeles fel. Jag hade missat, eller snarare glömt, att hon började sin författarbana med deckare. Helena bjöd på en fin historia där det blev så tydligt hur böckerna växt fram.

Böckerna ”Ur vulkanens mun” och ”Anna och Mats bor inte här längre” intresserade oss i publiken. Helena berättade om önskan att visa på surandets effekt och hur viktigt det var för henne att barn fick ha en tydlig del av berättelsen. Och jag kan intyga att hon lyckades med allt detta. Vi fick inget löfte om fler böcker om Mats, Anna eller deras barn men svaret var så öppet att vi kan fortsätta att hoppas

Under den här timmen hann vi även med att få höra om boken ”Sån’t man bara säger” men mest tid ägnades åt ”Än klappar hjärtan” som är Helenas senaste bok. Vi ville så gärna veta mer om personerna, någon i publiken ville ha en annan utveckling och flera önskar kommande bok om en av de tre systrarna i boken, en syster som intresserar oss och där vi vill se att det går bra för henne.

För mig är det så berikande att få lyssna till samtal kring böcker jag tycker om. Som skrivande människa fick jag inspiration som jag skriver om här. Som läsare ska jag försöka få tag i de tidigare böcker av Helena von Zweigbergk, som jag ännu inte läst. Jag ska försöka börja med ”Tusen skärvor tillit”.