Nässlorna blomma

Nässlorna blomma av Harry Martinsson är en roman om en skör pojkes barndom i ett fattigt Sverige i början av förra sekelskriftet. Pojken har inga föräldrar och flyttar runt som sockenbarn. Det är ett ensamt barn som inte få mycket till kärlek. Trots motgångar kämpar han på, vilket är beundransvärt. Samtidigt blir man väldigt arg över hur barn har behandlats genom tiderna.

Berättelsen är stark men för mig är det språket som gör läsningen värd. Det är ett väldigt vindlande språk med många beskrivningar och formuleringar som är rent njutning att läsa. Det finns beskrivningar som är speglar känslor på ett säreget och ändå precist sätt.

Eftersom jag nyligen läst ”Mor gifter sig” av Moa Martinsson, är det svårt att inte jämföra. Böckerna skrev nästan samtidigt och beskriver respektive författares barndom. Min upplevelse är att Moas berättelse är mer direkt och mer gestaltande och gör mig mycket berörd. Harrys berättelse har språket som sin styrka. Det är två mycket olika sätt att berätta på och jag gillar båda.

Jag har läst denna bok som en del av mitt eget bildningsprojekt ”50 innan 50”.