Drivhuset

Drivhuset av Harold Pinter är en pjäs som har spelats på KulturhusetStadsteatern, Klarascenen. Pinter, som bland annat belönats med Nobelpriset i litteratur, skrev pjäsen redan 1958 men lät den ligga fram till 80-talet. Under våren har den spelats på Stadsteatern och jag fick äntligen chansen att se pjäsen. Och det var tur eftersom det var sista föreställningen.

Det hela utspelar sig på en institution, i en okänd stad och tid. En ledare, eller snarare chef styr och just denna juldagsmorgon upptäckts två ganska grava händelser. Snart anar man vad som kan ha hänt.

Det är en mörk historia och samtidigt rolig. Det är så märklig men fungerar. Peter Andersson är briljant i huvudrollen och hela ensemblen är samspelad och bra. Jag uppskattar särskilt Henrik Norléns karaktär som både har humor och mod.

Jag är glad att jag fick chans att se pjäsen. Kanske inte kan ses som en favorit, men väldigt bra.

Pinters Svek

Pjäsen Svek av Harold Pinter, spelas på Stockholms Stadsteater med Louise Peterhoff, Shanti Roney och Andreas Kundler i bärande roller och Åke Lundqvist i en kryddande roll. Pjäsens spela på Klarascen i glittrande dekor som andas 70-tal.

Emma (spelas av Louise Peterhoff) och Robert (spela av Andreas Kundler)är gifta. Jerry (spelas av Shanti Roney) och Robert är bästa vänner. Emma och Jerry har ett förhållande med varandra. Med dessa tydliga förutsättningar får vi uppleva pjäsens tema, svek, i olika former; svek inom äktenskap, mellan vänner och kanske även svek mot sig själv. Pjäsen utspelas i nio scener där vi får färdas bakåt i tiden. Vi får således uppleva slutet, där sveket uttalas, först och sedan ta oss stegvis tillbaka till handlingens början.

Pjäsens tydlighet ger plats och utrymme för pjäsens tema att växa. Vad är det egentliga sveket? Vem sviker vem? Och vilket svek smärtar mest? Föreställningen gestaltar dessa frågor och ger publiken tankar att bära hem. Till synes ytligt men sinnrikt djupt. 90 minuter känns lagom för att orka bära hem dessa tankar som pjäsen gav. Trots det mörka temat, finns även rappa repliker, igenkänning och tolkningar som gör att våra leenden inte kan hållas borta.

Personligen blev behållningen av pjäsen överraskade god. Det är en skickligt konstruerad pjäs som framförs på ett fängslande sätt. Väl värd ett besök för oss tankfulla och levnadsvisa.