Varm, lång dag

Min lördag blev både varm och lång. Började dagen tidigt för att hinna förbereda mig inför en resa mot Närke. Skrev inköpslistor och packade ner vad jag behövde. Första stopp blev Enköping där det blev besök på bygghandel, trädgårdshandel och stormarknad. Jag söker dekorationssten för att täcka jorden på en grav men har inte hittat rätt nyas. Det gjorde jag inte i går heller, så jag fick köpa blommor och vänta med att göra om graven helt.

Hos mina föräldrar väntade kaffe på deras altan. Passade på att hjälpa dem med diverse olika ärenden i källare, garage och trädgård. Hittar mycket skoj på mina upptäcksfärder. En moster till mig kom dit, vilket jag är tveksam till men får erkänna att hon var föredömlig i att hålla avstånd och alltid vara utomhus. Det var ju så varmt så det var själklart att vara ute i skuggan.

Så var det gravvården som var huvudskälet till resan. En annan moster och hennes man hade synpunkter på gravarna jag sköter. Precis som jag misstänkte, så var kritiken rejält överdriven. Visst kunde jag fixa till men det behövdes inte alls så många nya väster som de påstod. Nu är det i alla fall jättefint och ingen kan klaga. Men den större omplanteringen för ske till hösten eller nästa vår.

Klockan hann passera 23 innan jag satte mig i bilen för att åka hem igen. Svalt och skönt i bilen och inte så mycket trafik – det är toppen. Jag har radion på hög volym och sjunger glatt med. När jag var nästan hemma, efter två timmar bakom ratten, var jag nära att köra på en hare. Jag missade vilket jag är mycket tacksam för. Jag vill inte skada något djur. Bara några minuter senare dök en grävling upp på vägen. Jag hade ingen bil bakom mig och ställde mig på bromsen så att både jag och grävlingen klarade oss.

Kvällspromenad

Att promenera har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag promenerar för motion, för att få se och uppleva, att tänka och filosofera och för att koppla av. Men det finns perioder då det känns svårare med tid för promenader, det finns så mycket annat som ska ske i livet.

Lördagseftermiddagen blev kväll då jag försökte vänta ut regnet. Men regnet ville inte avta och klockan var strax över åtta då jag gav mig ut i mörkret och regnet. Välklädd med träningskläder, regnkläder och reflexer gick jag min favoritrunda och det kändes skönt. Det var helt öde, inte en människa syntes till. Jag mötte en hare, några grodor och paddor. Det var tyst och stilla och luften var frisk. Det var rogivande.

Även om jag kom tillbaka både blöt och kall, så var det en ovanligt bra promenad. Varken regn eller mörker hindrar mig. Jag kände att jag behövde den där promenaden och den blev av. En och annan tanke blev utredd och en ny plan börjar ta form. Jag räds inte höstrusket – här finns kraft att hämta.