Alla prickar och ränder är jag

Efter ett dygn med extrem trötthet, så lyckades jag ta mig till simhallen innan stängningstid ikväll. När jag bytte om råkade jag se mig i spegeln. Min blick mötte en kropp som är prickig av blåmärken, randig av solstrålar som velat bränna men som mött motstånd hos sandaler, shorts, linne och ryggsäck samt dessutom kan ev något oönskat hårstrå finnas där någon kan ha en åsikt. Men jag respekterar min kropp ändå.

Att den är prickig, randig, påverkad av insektsbett och dessutom operationsärr – det visar bara att jag faktiskt lever mitt liv. Det tycker jag är vackert.

Att någon kan ha annan åsikt, det kan jag inte ta ansvar för. Jag är hel och ren och kroppen fungerar i stort som avsett. Precis som jag får jobba med att respektera och känna mig trygg i min kropp får andra jobba med sina frågor. Var och en tar ansvar för sitt och jag tar ansvar för att min kropp får motion och får sträcka ut sig i vattnet.

När kroppen får styra

Igår var jag ute på en jätteskön långpromenad. Solen sken och det var varmt, alldeles för varmt för den jacka jag hade på mig. Jag var ute i flera timmar och gick, något som jag gärna unnar mig en solig söndag.

Men det finns något som gnager i mig. Min ursprungliga plan var att simma. Men när jag såg mina håriga ben, kändes det inte som ett alternativ. Rakhyveln behöver få jobba bort viss kroppsbehåring innan det känns aktuellt med bara baddräktsbar kropp. Nu bör det egentligen inte vara något större projekt, bara att göra, men eftersom solen sken och jag redan var promenadklädd, så valde jag bort det alternativet.

Jag tror för visso att man ska lyssna på sin kropp i lagom mängd men jag vill inte bli styrd av fåfänga. Å andra sidan, fattar jag inte varför några ljusa hårstrån på benen kan ses som onaturligt eller ohygieniskt. Jag förstår egentligen inte min egen logik. Jag är formad av samhället och samhällets ideal. Som självständig och oberoende människa är det ändå svårt att stå emot det samhället sätter som norm. Ska jag acceptera eller kämpa emot?

Kanske att det inte spelar så stor roll vilket val jag gör. Det viktigaste är att jag gör det val som passar mig. Bort med gnagande tankar.

Hur står det till med frihet och normer?

Jag håller mig helt utanför debatten om och var kvinnor bör raka sig. Jag vet vad jag själv vill med min egen kropp och förutsätter att andra kvinnor fattar egna beslut. Tänker att det är upp till var och en att avgöra själv och att göra som man själv vill. Och att vi väljer olika. Men igår kväll i badet fick jag anledning att tänka efter hur fritt samhället egentligen är.

Anledningen är att jag reagerade på en tjej, uppskattningsvis i 25-årsåldern, som hade en enorm buske i varje armhåla. Min reaktion har ingenting med rätt eller fel att göra, jag reagerade eftersom jag inte sett det tidigare.

Hur olika tillåts vi egentligen vara i samhället?

För om det vore upp till var och en, så borde jag ju ha sett fler varianter. Det har jag inte. Normer styr, trots att vi har frihet att välja själva. Eller så väljer vi lika.

 

Lättjan trasslar till det

Mina sköna kvällar må göra mig gott men det gäller inte hela mig. Mitt hår är inte så nöjd med alla bad och den efterföljande lättjan.

Det finns ingen kam eller borste i min väska. Så när jag lämnade bastun i torsdagskväll så gick jag rakt ut i regnet med blött och okammat hår. Och det upprepade jag i går när jag lämnade badhuset. Det kändes befriande och nu syns det på toppen av skallen där det egentligen borde finnas en frisyr. Där finns bara ett fluffigt trassel.

Lättjan trasslar till mitt hår. Lättjan låter det vara. Snygg får jag vara en annan dag.