Vardagliga små utmaningar

Att vara arbetssökande och ha kontakt med arbetsförmedlingen är en alldeles egen erfarenhet. Jag skriver om det här ibland, för att jag inte ska glömma. Kanske att jag någon dag behöver påminna mig. Den här veckan är det dags för mig att ha ett uppföljningssamtal. Jag har inga fysiska möten med Arbetsförmedlingen, enbart via webb och telefon och det fungerar utmärkt för mina behöv. Men helt krångelfritt är det inte.

Jag skulle ringa ett nummer och säga mitt ärende. Tyvärr ville den automatiska telefonisten inte förstå mig och jag fick massor av information som jag inte behövde. Fortsatt och hamnade i telefonkö. Försökte flera gånger knappa in mitt personnummer utan framgång. Den automatiska telefonisten meddelade att jag kunde bli uppringd. Det passade mig utmärkt. Jag har ingen aning om 32 samtal före mig är bra eller dåligt. Hursomhelst så blev jag i alla fall uppringd efter en tid av en trevlig man. Vi hade ett bra samtal, konstaterade att de inte har mycket stöd att ge mig och att jag fick fortsatt förtroende att söka jobb på egen hand. Jag tackade. Jag är inte den kund de satsar mest på. Självklart ska de inte ödsla tid på mig. Det finns andra som behöver hjälpen bättre. Efteråt blev jag uppringd av en automatisk röst som ställde utvärderingsfrågor. Jag ställer nästan alltid upp och blir som vanligt lite besviken eftersom frågorna är sådana att svaren inte riktigt kan bidra i deras utvecklingsarbetet. Nåväl, nu kan jag bocka av denna obligatoriska aktivitet och fortsätta med det som kan göra nytta.

Att handla mat brukar inte vara en utmaning, men idag hade jag glömt att det är pensionärstisdag. Pensionärerna får extra rabatt och det uppskattas. Även jag uppskattar att butikerna lockar olika kundgrupper till olika tider och därmed får jämnare ”besöksantal”. Jag bannar mig själv för att besöka affären vid ”fel” tid. Idag var det mycket folk, som tog gott om tid på sig, pratade med bekanta och konfererade inom äktenskapet kring olika inköp. Jag saknar teknik att ta mig runt hindren av kundvagnar som står på tvärs i gångarna. Till slut hittade jag i alla fall en genväg och kunde går direkt till kassan med det allra viktigaste inköpen. Resten av inköpslistan får jag bearbeta vid annat tillfälle.

Jag har med andra ord ägnat massor av tid utan att åstadkomma särskilt mycket. Inget i världen har blivit bättre av mina insatser. Tur att det finns mycket kvar av dagen och av veckan, och kanske finns en chans även för mig att göra skillnad.

Mellandag

Det känns som att kropp, själ och väder sammarbetar just nu och trycker ner mig i soffan. Gårdagen var tydligen mer påfrestande än jag kunde ana. Kvällen tillbringades under en varm filt jag låg och frös, helt orkeslös. I morse vaknade jag, lite lagom bortkommen, men hann med mejlade och annat under förmiddagen. Det blev även en tur till stormarkanden för handling. Under eftermiddagen har jag deltagit i ett webbinarium och sedan läst en bok.

Det är grått, svalt och man får känslan att regnet hänger i luften. Det bidrar absolut till min energibrist och då känns det helt okej med en mellandag, som är lite lugnare. Ikväll ska jag packa inför en kommande resa och se om jag har allt eller om något behöver kompletteras. Det vankas vandring vilket innebär att jag kollar väderprognoser flera gånger om dagen. Vill ju inte bära mer än nödvändigt och då vill man ha rätt saker med sig.

Nåväl, innan kvällen kommer måste jag få en kopp kaffe, och kanske läsa en stund till. En paus innan packning.