Mentor

Min lunch idag blev utan mat men istället var jag på en digital kick-off som jag länge sett fram emot. Jag ska bli mentor! Jag har anmält mig via ett ideellt arbete som handlar om att främja mångfald och i mitt fall handlar det om att vara mentor till personer från annat land som behöver kontakter med näringslivet. Det är vuxna personer med universitetsutbildning och arbetstillstånd i Sverige och nästa veckan får jag veta vilka adepter jag matchas ihop med. Jag har anmält att jag vill ha två. Som jag förstår det handlar det i första hand om perioden februari – maj, sedan är det förstås upp till var och en hur man vill fortsätta kontakten. Det känns väldigt bra att få bidra till samhället och ökad mångfald på detta sätt samtidigt som man stöttar andra människor.

I mina ledarroller är coaching och mentorskap en del men jag vill mer . Det är inte så länge sedan jag utbildade mig till coach. Jag har funderat mycket på om jag vill ta en roll som handledare, coach eller mentor, om jag vill jobba med yngre eller äldre personer och i vilken omfattning. Jag vill ha relation som inte är arbetsrelaterad, frivillig från båda parter och på så sätt tror jag att detta passar mig utmärkt. Jag är väldigt förväntansfull.

Utöver mentorskapet så får jag ju ett bra nätverk med andra mentorer och redan idag har jag fått kontakt med flera personer över hela landet. Det är jätteroligt. Inga problem att missa en lunch när man får en sådan chans!

Opponering

Ännu en milstople är passerad. Nu är opponeringen på min kandidatuppsats klar. Det känns väldigt bra. Under natten hann jag blir väldigt nervös. Jag satt nästan och studsade under förmiddagen. Nu efteråt är jag lite besviken över att jag inte fick mer kommentarer.

Eftersom jag läser på distans, skedde även opponeringen via en IT-plattform. Det innebar att vi såg presentationsbilder men inte varandra, men så klart hördes vi. Vi var tre studenter som opponerade på varandra och därutöver deltog våra ämnesgranskare och examinator. För min del uteblev tyvärr min ämnesgranskare dvs handledaren på universitetet men däremot var min handledare på företaget var med. Det kändes lite ensamt utan min ämnesgranskare men jag får helt enkelt vara trygg i mig själv. Min ämnesgranskade satt på akuten med en bruten arm, dvs hans sambos arm. Jag får vara glad att han prioriterade sambon före mig.

För min del av den tuffaste utmaningen att opponera på en person vars arbete inte höll måttet. Jag hade förberett mig ytterst noga och hade tänkt igenom både formuleringar och tonläge för vara konstruktiv och ge uppmuntran. Det kändes som att jag krattade manegen inför ämnesgranskare och examinator. Tack och lov fick jag mycket beröm för min opponering. Det gjorde att jag kunde andas ut en aning innan min egen presentation.

Utmaningen med min presentation är att den är för lång eftersom mitt arbete är alldeles för omfattande. Jag fick vara rapp och bestämd och det gick bra. Jag fick bra återkoppling, allra mest beröm. Därutöver fick jag några mindre kommentarer om någon lång mening, några stavfel och annat. Det kan jag leva med. Det var kul att höra där opponenten gav kritik men examinator höll inte med. Det kommer att gå snabbt att åtgärda kommentarerna, vilket känns bra.

Nu ska jag njuta och känna mig nöjd. Hela kvällen!

 

Present

Skoltiden närmar sig sitt slut, det är inte många veckor kvar nu, åtminstone för denna gång. Examensarbetet rullar på och jag är tacksam för det stöd jag får av mina handledare. Skulle gärna vilja tacka handledaren på universitetet och funderar över en present. Jag vet inte riktigt vad kutym är men jag vill hitta något trevligt som visar min uppskattning.

Det som jag åtminstone lyckats förstå är att ge presenten efter opponering och helst efter inlämning. Vill ju inte att gåvan ska betraktas som påstötning eller muta. I mitt fall måste det även vara något jag kan skicka eftersom jag pluggar på distans och läraren troligen bor på Gotland. Min handledare är en man, 60+ skulle jag gissa

Mina tankar går till en bok men jag vet inte vad. En annan tanke är… nja där tog det slut. Med andra ord tar jag tacksamt emot goda råd.

Känslorna åker hiss

Hej och hå så många små händelser under samma dag som gör att känslorna och upp och ner och upp igen i rasande fart. Det är livet!

Det var tungt i helgen, inget gick som planerat och det kändes hopplöst och rörigt. Jag kunde inte känna mig nöjd med mina prestationer. I morse när jag kolla de resultatet såg jag att det inte var så hemskt och att jag faktiskt har mycket att vara nöjd över. Med den insikten jobbade jag vidare, metodiskt och i maklig takt och framåt lunch kände jag mig glad igen. På eftermiddagen höjdes humöret ännu mer då jag fick ett mycket glädjande besked om att en gammal surdeg blivit godkänd och klar. En stor tyngd släppte och jag var så glad.

Gick vidare in till dagens viktigaste möte där jag presenterade mitt arbete för min styrgrupp. Min handledare på skolan var uppmuntrande och kom mycket beröm och kloka kommentarer. Handledaren på företaget sa inte så mycket, men krävde desto mer. Det oroar mig. Jag skulle gärna jobba för hen men är samtidigt rädd att hen kommer att suga ur alla min energi. Hen vill att jag ska göra mer, och fortsätta med det som är bortprioriterat när jag egentligt börjar känna mig klar. Jag kan nog glömma mina tänka semesterdagar. Jag skulle så gärna vilja fokusera på all positivt feedback, men kraven får känslohissen att fara ner några våningar.

Känner mig helt slut och försöker hitta ny energi. Samvetet säger att jag borde fortsätta skriva på min rapport men kroppen säger att den vill vila ett tag. Vi får väl se vem som vinner. Jag tänker att jag ska trycka på hissknappen – den så går uppåt.

Bra kan vara gratis

Bra saker en onsdag i december:

• Jag har visserligen svårt med fokus men när jag väl lyckas fokusera blir det mycket bra och jag får mycket gjort på kort tid.
• Har hittat en ny paradrätt i form av tonfisksås som passar både till pasta och ris. Enkelt och gott.
• Mammas saffransskorpor och en kopp kaffe och gör underverk när det känns tungt i pluggandet.
• En lunch med väninna är nu bokad så att jag har något glatt att se fram emot.
• Samtal med handledaren gav trygghet i att mitt skolarbete inte är helt galet.

När man ser det så här är det lätt att se att bra saker inte behöver vara kostsamma!

 

Stöd efter behov

När jag i mina olika kurser studerat caoching, har vi även studerar likheter och skillnader med andra stödjande roller. Härom veckan skrev jag ett arbete om likhet och skillnad mellan coach, handledare och mentor. Det finns dock fler roller med liknande funktioner bland annat terapeuter av olika slag.

När det gäller coach, handledare och mentor är likheterna stora. Enkelt beskrivet handlar det om en önskan till något form av utveckling eller förändring. En coach har ett samarbetande arbetssätt som lockar fram det bästa ur en person, potential som finns inom var och en. En handledare kan vara något mer praktisk och kan dessutom ge råd vilket en coach inte ger. En handledare har sakkunskap i området som det handlar om. För mentor är sakkunskapen inte lika viktigt däremot lång erfarenhet som mentorn vill dela.

Det jag tycket är intressant, är att alla dessa roller (och fler) utvecklas utifrån våra olika behov. Många av de metoder som används i coaching, handledning och även terapi, är lika men de används på olika sätt. De som har de olika rollerna har lite olika kompetens, men rätt kompetens för just det personen ska göra. Jag som individ, kan ta hjälp för just det jag behöver. Det tycker jag är en mycket bra utveckling.

Tyvärr har det funnit en tid, kanske fortfarande, där man inte talar så mycket om det. Få berättar att de varit på samtalsterapi, har en mentor eller annat stöd. Kanske ser det olika ut i olika sammanhang. Coaching är tex vanligt inom idrottsvärlden.

Själv har jag fått mycket hjälp av coacher, i skolan finns handledare och jag skulle vilja ha en mentor. Terapi av olika slag har jag inte testat, kanske inte insett vad jag behöver. Att sträva efter utveckling, att bli och vara en harmonisk människa är viktigt för mig. Att ta hjälp av kompetens, kan vara ett sätt att nå framgång.