Under min minisemester i Malmö hade jag synpunkter på Hälsans stig. Det var en fantastisk promenadrunda men väldigt dåligt skyltad och därmed svårt att hitta. Jag bloggade och jag skrev även till Malmö Stad.
Idag fick jag besked från staden att de ska ”inventera sträckan” och det är jag tacksam för. Hoppas att de får en intressant promenad och sedan åtgärdar bristerna. Redan nu är jag tacksam att de tagit min återkoppling på allvar. Tack Malmö!
Att vandra längs Hälsans stig, brukar vara ett jättebra sätt att upptäcka vackra stråk i en stad. Jag gillar konceptet och vandra gärna dessa stigar. Och självklart finns en jättefin sling här i Malmö, men ack så svår att hitta rätt.
Det finns kartor och det finns skyltar som visar vägen men det saknas en hel del pilar. Och flera av dem som saknas är där man verkligen behöver vägledning, där man ska svänga och ta en ny väg. Det är förstås inte alls bra.
Jag försökte såväl i torsdagskväll och lördagskväll och nu har jag nästan hittat rätt. I gårkväll var det regnigt och kallt men jag ville verkligen hitta rätt. Jag tror att jag nästan hittade rätt. Gick fel på något ställe men hittade i stort sett rätt, tror jag. Jag blev dock lite skeptisk när jag passerade ett nakenbad. Känns inte riktigt som mitt promenadstråk.
Skulle gärna vilja rekommendera denna promenad men det går ju faktiskt inte utan skyltarna.
När jag är i andra städer är promenader viktiga. Jag får se mycket genom att gå. För att få sköna promenader, följer jag gärna Hälsans stig där det är möjlig. Det är en rundslinga som är tydligt markerad och man vet säkert att man hittar rätt och kommer tillbaka dit man börjat. Det är lättpromenerat och ofta väl genomtänkt.
I söndags testade jag stigen i Visby och den blev en riktigt bra tur trots det trista vädret. Det var alla nyanser av grått och tidvis regn men det var ändå ljust. Delar av promenaden följer strandpromenaden. Att följa det brusande havet känns friskt och det finns en lyster även i det karga.
Sedan svänger stigen av och går lite längre in mot land bland annat genom skog. Den här skogen var för mig som en sagoskog. Att se grön murgröna mitt i vinter kändes magiskt. Det här var en stig jag inte skulle ha gott om det inte vore för uppmärkningen. Stigen följer en brant så det är en mäktig och dramatisk natur man får chansen att uppleva. Det sätter fart på fantasin.
Underlaget varierade och det var blött, isigt, lerig och halt så jag fick verkligen se upp var jag satte fötterna. Därtill fick jag lära mig att det finns massor av taggiga buskar på Gotland. De såg inte så argsinta ut men och så de rev sönder mig.
För min del la jag även till den promenad runt ringmuren. Jag halkade fram på de gröna kullarna och tänkte på att det är många som har halkat fram på samma sätt genom tiderna. Men alla har inte haft förmånen att komma tillbaka till ett varmt hotellrum, lite fika och en skön eftermiddagsslummer.
På Gång 