Att ha koll på sin målgrupp

Läser en kurs som handlar om hållbarhet och verksamhetsutveckling, vilket är värdigt intressant. Det är viktigt och något jag vill jobba med, och jag har redan lärt mig mycket som jag kommer att ha nytta av.

Vår engagerade och ambitiöse lärare har spelat in många och långa föreläsning för oss att lyssna på. Han vill oss väl. Han har en stark kärlek till cement och visar på detaljerade och komplexa lösningar inom cementindustrin. Jag har viss teknisk bakgrund, har jobbat 25 år i teknisk bransch, så jag förstår hyfsat vad han menar även om mitt intresse inte riktigt håller en föreläsning ut. Jag försöker stå ut och lär mig men inspirationen uteblir.

Häromdagen slog det mig att de flesta som går utbildningen inte har en teknisk bakgrund och ännu mindre intresse än vad jag har. Har de ens en chans att förstå? Jag har märkt att ingen vill kommentera eller diskutera. Jag hör bara suckar om jag nämner ordet cement. Som sagt, vår lärare vill väl man jag tror inte att han har koll på sin målgrupp och våra förutsättningar.

Tyvärr gäller det här fler avseenden i utbildningen. Vi har ofta fått se exempel från tillverkande industri medan vi menar att framtiden handlar mer om andra sektorer såsom tjänster, service mm. De flesta av oss kommer att vara i andra branscher än tillverkning. Här behöver utbildningen hänga med i tiden.

Inget gratismaterial

Igår såg jag ett inslag på TV4 om en kvinna som minimerar sina sopor. Hon var verkligen hängiven; tygtrasor i stället för hushållpapper, menskopp istället för tampong och bindor, tandborste i bambu som går i komposten. Hon hade många tips, några lättare och några mer utmanande.

Ett av råden sammanfattades: Inga gratisprodukter. Bakom det kryptiska låg en grundläggande filosofi där knepet är att inte ta in sopor i hemmet från början. Det är så lätt att ta emot en gratispenna eller reflex, trots att man egentligen inte behöver. Det där tycker jag lät klokt. Så otroligt mycket onödigt som kommer med hem till mig utan att göra mig lycklig. Att tänka till redan innan, känns väldigt smart. För mig gäller det inte enbart gratissaker och även om jag blivit bättre på att mest köpa det jag behöver, så finns det ju massor av prylar här hemma som är mer än tveksamma.

Jag tror inte att man kan göra alla förändringar på en gång. Men genom att göra en liten förändring i taget blir det stort på sikt. Den här veckan ska jag ta med mig av kvinnans råd och undvika att släpa onödigheter som bidrar till sopor.

Stress i studiehörnan

Tidig morgon för att vara både välklädd och förberedd för en webb-workshop dvs grupparbete via webben. Det var en obligatorisk skoluppgift men det var inte så tydligt vad den handlade om mer än etik-kvalitet-hållbarhet som rubrik.

För mig är det jättesvårt att grupparbeta via en okänd webbapplikation. Det skramlade och tjöt i hörlurar, någon hade en ylande hund i bakgrunden och det tog ett tag innan jag förstod hur vi kunde skriva tillsammans. Att dessutom komma med kloka kommentarer och analyser, kräver mycket av mig. Men det gick bra förstås, jag behöver bara sänka kraven (på mig själv) en aning. Efter två timmar var jag ganska trött så det smakade gott med lunch.

Under eftermiddagen förlorade jag mig i ett annat grupparbete. Jag jobbar med en förenklad livscykelanalys och vips var klockan efter fyra. Och massor av akutmejl väntade på mig.

Men, ibland bara måste man få en paus och jag gick ut för en kort promenad. En ganska regnig sådan men luften var frisk och det var det jag behövde. Nu är jag pigg och glad igen och kan börja förbereda mig för kvällspasset. Ett nytt skypemöte med studiegruppen väntar och det kommer troligen att ta en stor del av kvällen.

Det är sådan här dagar jag känner lite stress i min studiehörna. Eller är det trötthet jag känner?

Fulltecknad dag

Måndagen blev så där fylld av olika saker som jag inte riktigt räknat med. Intressant hur det blir så.

Satt på ett kontor inne i stan och pluggade mitt vanliga plugg, denna dag om hållbarhet. Hade kontakt med min studiegrupp och insåg att jag behövde rycka in och vips så var förmiddagen borta. Fick slänga i mig lunchen inför eftermiddagens andra utbildningen.

En kortkurs i att presentera sig själv stod på mitt program. Att presentera sig själv på tre minuter är inte lätt. Men att träna gör det lättare. För mig var det lätt att hitta en röd tråd, däremot supersvårt att hålla tiden.

Kvällen fortsatte med ännu mer grupparbete, varefter jag behövde läsa 14 grupparbeten om hållbarhet, fem amerikanska artiklar och några kapitel i studieboken. Idag har vi någon form av workshop. Jag vet inte vad som förväntas av mig, vad vi ska ta upp eller hur det ska gå till (jo, alla deltar på distans, vi loggar in på en sida och diskuterar). Personligen föredrar jag skrivövningar och mer konkreta inlämningsuppgifter, men vi får väl se vad detta leder till.

En vanlig studiedag som ser helt annorlunda ut. Så är mitt liv.

Perspektiv på vad som är viktigt

Som en del av mina studier, har vi nu haft en övning i att ”utrusta ett rymdskepp”. Idén handlar om att tänka på vad som han behövas för att 100 personer ska kunna bege sig ut på en resa på 6000 år.

Fokus finns förstås på vatten, syre, växter, djur och människor för att kunna bygga upp ett ekosystem med ett kretslopp som håller, generation efter generation. Men vilka människor? Var och en av oss i gruppen har gjort listor. I min lista uteslöts allt som inte kan brytas ner eller återvinnas eftersom jag inte vill skapa nya avfallsproblem. Mitt fokus är överlevad på ett hållbart sätt.

En stor skillnad på min lista och på listorna från mina yngre studiekamrater. är att deras listor innehöll mer av sportutrustning, underhållning och inte minst preventivmedel.

Det blev en väldig kul diskussion. Min största behållning är att min livserfarenhet har gett mig perspektiv på livet och vad som är viktigt. Jag har också ett annat perspektiv på tid och geografi. Jag försökte ta upp att andra länder ha andra förutsättning än vi, att vi inte bör vara helt låsta i vår egen situation. Oj vilka härliga diskussiner sådant ger!

Kryddor

Rensar i köket och inser att jag har många kryddburkar där kryddorna för länge sedan passerat bäst-före-datum. Vad innebär det egentligen? Tappar det av smaken? Eller kan de var behandlade med något som inte mår bra av för lång tid? Hur länge kan man använda kryddor?

Om någon vet, eller har tips om vart jag kan hitta mer information, tar jag tacksamt emot tips.