Tågresa

När jag vaknade strax före fem i morse såg jag fram emot en drygt sex timmar lång tågresa. För att ta tåget så tidigt fick jag starta hemifrån väldigt tidigt då pendeltåget inte går så ofta och jag vill ha lite marginal. Den marginalen åt jag upp direkt. Jag kom knappt från ytterdörren till pendeltåget på pga av halka. Det var isgata då trottoar-underhållaren (eller vad hen kallar sig) inte kommit igång än. Jag kom fram hel till stationen men jag missade ett pendeltåg. Turligt nog gick nästa pendeltåg i tid så att jag hann med mitt fjärrtåg som planerat.

Under resan hann det bli en del förseningar så tågresan tog drygt sju timmar. Det positiva är att jag hann plugga på tåget. Jag hade gott om tid att både läsa och tänka. Däremot är det segt att sitta still så länge. En lite tur till restaurangvagnen räcker inte som motion. Jag önskar mig lite skönare fåtöljer för längre tågresor. Av snålhet hade jag bokat andra klass. Visserligen tyst kupé men kanske att det hade varit skönare i första klass.

Åh, så skönt det var att kliva av tåget och checka in på hotellet. Jag har bekantat mig med min destination under eftermiddagen och nu har jag några fina dagar att se fram emot.

Isig promenad

Idag var det dags för andra turen på min 5-km-runda, den som ska ta mig mot min dröm att bli en joggare. Det blev en halkig promenad. Hu, så halt det var. När jag tittade ut, såg jag snö men det visade sig att gångvägarna är plogade och skrapade och har nu en tunna hinna is över sig. Jag gjorde misstaget att inte ta mina icebugs-kängor med dubbar, vilket förstås var dumt. Efter ett tag fick jag även ta av gummitassarna på stavarna. Tyvärr blev det inte så stor hjälp, då istäcket är tunt men halt. Jag fick inget grepp.

Promenaden gick i vackert vintersolsken, därmed slapp jag lösa reflexproblemet. Å andra sidan är det så vackert att jag ibland glömmer tiden. Ibland kan jag inte låta blir att stanna och njuta av vyer och utsikter, eller att jag ser en fågel som jag måste fotografera. Det är en del av njutning men för konditionens skull vore det bättre om jag satte fart.

Halka och distraktioner till trots, så blev den en skön promenad. Den tog tyvärr 5 minuter längre tid än i söndag, vilket främst beror på halkan. Jag prioriterade att komma hem hel.

Besvärande underlag

Den efterlängtade långpromenaden blev både lång och långsam. Lång, om man ser det tidsmässigt. Trots att jag distansmässigt kortade av promenaden, så tog den nästan dubbelt så lång tid som den vanligtvis brukar göra. Och många steg blev det. Små, korta steg. Allt för att klara av att hålla mig upprätt på isiga trottoarer. Det var förfärligt, rena isgatan. Grymt halt.

Nej, jag har inga broddar och jag har inga planer på att skaffa några heller. Jag tänker inte ge mig ut på fler promenader till dess att underlaget ändras. För mig är hela tjusningen med promenaden borta som det är nu. Friheten finns inte där när jag måste stirra ner i marken hela tiden. Tankarna får inte utrymme att utvecklas när jag måste tänka på varje steg jag tar. Promenader är så mycket mer än att bara gå. Och när isen nu tar över – ja, då försvinner stora delar av tjusningen med promenaden.

Hoppas nu på snar bättring så att det besvärande underlaget snabbt försvinner. Jag vill ha mina sköna promenader tillbaka.

Kvällshalka

Stressade runt på mörka gator i jakt på julklapparna när jag plötsligt insåg att något var på väg att hända. En kille snubblade till och bara några steg längre fram for en dam rakt ner i backen. Med ens blev vi alla medvetna om att halkan var ett faktum. Det gick så fort och få var förberedda. Men halt blev det.

Det är en lömsk halka. Det syns knappt. Men jag vill mena att vi även är onödigt oförberedda. Det är många som har ganska usla sulor för halt underlag. Det är ju förstås upp till var och en men självklart önskar jag att vi alla är rädda om oss själva och varandra. Det är även många arbeten på vägar och trottoarer med tillfälliga lösningar i exempelvis trä och metall som blir extra hala. Det känns inte så genomtänkt. Vi utsätter oss för onödiga risker.

Låt oss slippa onödiga olyckor. Ta det lugnt i halkan. Var rädd om dig själv. Och hjälp en medmänniska som kan behöva lite extra stöd i halkan.

På ändan

Helt plötsligt insåg jag att det varken fanns fäste eller balans. Många tankar senare satt jag på backen. Väskan med datorn klarade jag fint. Jag satt kvar. Kände efter. Det kändes okey.

Trots att det går väldigt fort, hinner man ändå tänka. Jag hann tänka smärta. Det var omtumlande. Det är så lätt att halka i det underlag som nu råder. En väldigt stor och välpolerad isfläck låg dold under ett tunt lager pudersnö. Det blev mitt fall. När jag sedan kom fram till kontoret, var jag fortfarande omtumlad. Vågade knapp tro att det gicks så bra. Vågade knappt tänka på hur illa det kunder gått. Jag är helt oskadd. Tanken på smärta var både obefogad och onödig.

Vi bör vara med rädda och varandra och oss själva. Jag bör se upp på ett bättre sätt och vara mer beredd på halkan. Fastighetsägarna bör ha koll på trottoarer och ta tak. På samma sätt behöver snöröjningen fungera. De ansvariga har ingen rätt att risker våra hälsa.

Var rädd om er! Ta det försiktigt och utsätt er inte för onödiga risker.