Förberedelser

Ägnar kvällen åt att plocka undan här hemma. Imorgon ska det ske någon form av stamspolning som kräver åtkomst åt kök och badrum. Jag är inte alls förtjust i att släppa in folk här hemma. Det går inte att hålla avstånd i ett hem så det är inte så konstigt att det här i hemmen smittspridning sker. Jag har gjort allt i min makt för att inte släppa in någon under det senaste året men detta har jag ingen rätt att hindra. Dessvärre har jag ingen möjlighet att hålla mig borta i morgon. Surt men så är det. Håller tummarna för att vi alla är friska, både jag och stamspolarna. Och alla andra som stamspolarna besökt innan mig. Självklart förstår jag att det behöver göras men jag hade hoppats att de kunde vänta lite.

Har känt mig håglös hela dagen. Fixar här hemma men får inte så mycket gjort. Har inte ens kommit ut, tyvärr. Men det är väl så det är ibland, livet är inte enbart solsken.

Annons

Biverkning

Har känt mig trött och håglös under dagen. Pang, boom och vips så slog dunderhuvudvärken till. Eftersom jag var så motvillig till TBE-vaccinet, som jag tog i går, så skyller jag genast på sprutan. Kanske att värmen spelar in men när jag äntligen har en så ”bra” förklaring, så håller jag fast vid den. 😉

Så noga är det ju inte.

Vem vill jag vara?

Nu när jag är nere i en tillfällig svacka, när håglösheten hägrar och när livet känns mörkt och tung finns ju anledning att fundera över alternativen. Hur skulle livet kunna vara och hur skulle jag kunna vara?

Tänker att allt vore så mycket enklare om jag vore en person tänker betydligt mer på mig själv, om jag vore en person som bara kan strunta i andra människor och tycka allt är andras fel. Tänk om jag kunde skylla allt negativt på andra. Att skeenden är andras ansvar. Så mycket enklare livet vore då. Eller vore det verkligen det?

Djupt i hjärtat kommer jag fram till att det faktiskt inte är jag, inte så jag är eller ens vill vara. Jag är en person som har stor glädje av min empati, som tar mig fram genom att ta ansvar och vill vara en del av samhället. Mitt ledarskap handlar mycket om att lyfta andra, inte tysta dem. Även om jag ibland skulle vilja skrika ut min besvikelse, skälla ut någon som gör orätt, så vet jag ju att det inte leder någonstans. Ingen tar åt sig genom att blir beskylld, anklagad eller förminskad. Inget blir bättre av den typen av argumentation.

Jag vill fortsätta att vara nyfiken på andra, även om jag inte alltid förstår dem och inte håller med dem. Jag vet att jag kommer bli sårad av hårda ord men jag vet att kan lära mig att hantera det. Ska bara försöka klättra upp ur mitt mörka hål och hämta ny kraft. Med en liten bit choklad, avslappnande musik och därpå en gnutta sömn, så hoppas jag livet är ljusare i morgon.