Tiden som rann och försvann

Efter en dag på kontoret med mitt exjobb, fick jag rusa hem för att vara med i ännu ett webbaserat seminarium. Vår lärare är ambitiös och det visade sig ett en i vår grupp är det också. Seminariet skulle ta max en timme men tidigare sessioner har varit klara på 15-20 minuter så jag hoppades på att bli klar i förtid. Det skulle nämligen innebära att jag hann till en tidig bio, något som jag sett fram emot den senaste veckan. Men det bli ju inte alltid som man tänkt sig.

Var och en av oss i gruppen skulle presentera en fråga med ett svar, en kort presentation på 3 minuter. Den första tjejen i vår grupp valde dock att prata i dryga 25 minuter. Det var inte ens möjligt att koncentrera sig på vad hon sa till slut, det var ju inget nytt eftersom vi alla läst samma material. Tiden rann. När vi sedan skulle få feedback fortsatte svadan genom att kommentera precis allt. Det innebar tyvärr att vi inte hann med allt på våra 60 minuter. Tiden försvann.Och någon bio blev det inte heller.

Jag är mycket medveten om att jag inte har något rätt att vara sur. Tjejen tog för sig. Kanske att hon ville visa framfötterna, även om det blev alldeles för mycket och tog över på ett besvärande sätt. Men jag tycker att jag var värd det där biobesöket och hade verkligen hoppats på tur med tiden. Så det känns lite sur ändå. Men nu har jag ”skrivit av” mig det och kan gå vidare med andra kvällsaktiviteter. Det finns fler ju inlämningsuppgifter att göra!

Plus och minus tar ut varandra

Tog ett avbrott i pluggandet och åkte iväg för att byta lampan till halvljuset i min bil. Jag har sedan länge köpt en ny lampa men låtit bilen stå i avvaktan på bättre tider (=varmare). I avsaknad av plusgrader, åkte jag till ett köpcentrum med garage. Att byta lampa med frusna fingrar är inte kul. Nu tycker jag överhuvudtaget inte att lampbytet är kul, tvärtom trångt och bökigt. Denna gång det gick oväntat bra vilket gör mig helt orimligt belåten, löjligt nöjd!

Körde vidare till Ica för att kompletteringshandla det jag missade igår. När jag står i kön får jag förvirrade meddelande från mina kurskamrater om att vi har ett möte inom en kvart. Obligatorisk närvaro. Det visade sig att vår lärare bytt dag för vår grupp, från tisdagar till måndagar, vilket ingen av oss hade uppmärksammat. Bråttom, bråttom och med en halv minuts marginal satt jag vid datorn och låtsades vara förberedd.

Den insättning på energikontot som det lyckade lampbytet gav, kompenserades med ett uttag av stressigt möte med läraren. Är det detta som är balans i livet?

Trevligt, trevligt

Fin dag idag. Sitter frusen i soffan med en kopp kaffe och känner mig glad. Idag har jag varit en tur in till stan. Hade tyvärr för lite kläder på mig, det var kallare än jag trodde, därav att jag behöver värma mig. Måste lära mig att ta på mig mössa och halsduk.

Det blev en ganska slarvig förmiddag. Jag pluggade men hade ena ögat mot teven för att se Annie Lööfs presskonferens. Det dröjde och dröjde och spekulationerna virvlade. Tror tyvärr inte att denna utdragna situation är bra för förtroendet för våra politiker.

En lunch i stan med en väninna gjorde gott. Så underbart skönt att få lämna studentlivet för en stund. Att få prata om vanliga och viktiga saker. Och äta lagad mat! Tiden går så fort. Fortsatte till Stadsbiblioteket för att lämna ett gäng kursböcker och låna ett nytt gäng. Det krävs karaktär och passera igenom den vackra salen med alla romaner utan att fastna där. Ångrade att jag inte tog en ryggsäck eftersom böckerna väger en del.

Nu är jag tillbaka vid tangentbordet igen. Skriver på en uppgift, försöker få en grupp att slutföra en annan uppgift som ska in i dag, samt förbereder kvällens gruppmöte. Det är nog bara att dricka upp kaffet och få upp farten igen.

Måndag igen

Kände mig som en flitig myra under förmiddagen och fick mycket gjort. Vid lunch kom domen i den rättegång i tingsrätten som jag följde för två veckor sedan. Jag beställde domen, läste noga och sedan kände jag att jag behövde en paus. Det blev fängelse för kvinnan, vilket jag anat.

Pausen bestod i att handla och att tvätta bilen. Numera är det ett sätt att få lämna datorn och komma ut i ljuset. Men inte för länge. Eftermiddagen har ägnats åt att läsa, skriva och leta vetenskapliga artiklar. Kvällen var tillägnad gruppmöte. Nu är jag aningens för trött för att skriva något bra så jag överväger att läsa en stund i en roman innan läggdags. Känns som att hjärnan vill ha något gott att tänka på innan jag somnar.

Förmiddagskaffe

Sitter med mitt förmiddagskaffe och känner mig ganska nöjd. Morgonens möte med min studiegrupp förlöpte väl. Jag hade nästan gjort alla mina uppgifter vilket ingen annan hade. Det märks att det är en kämpig tid för många med mycket stress. Jag har en stor fördel i att ha lätt för att skriva.

Efter mötet skrev jag ihop ett förslag till en annan studiegrupp. Jag måste ha tänkt på det hela natten för i morse var anteckningsblocket vid sängen fullklottrat. Det gällde bara att försöka tyda vad jag skrivit. Det var så skönt att skriva rent och sedan klicka på sänd. Nu är de upp till de andra i gruppen att komma med egna förslag samt kommentera.

Nu gäller straffrätt och processrätt. Kanske inte det mest upplyftande en solig lördag men jag tar mig an lektioner, böcker och uppgifter med gott humör. Med fokus och lite tur blir jag klar innan kvällen. Samtidigt ser jag med viss kluvenhet fram emot måndagen. Det är då domen kommer i den rättegång jag besökte. Det är med viss bävan som jag ska läsa den, se hur det går för den unga kvinnan.

Belöningspaj

Förmiddagen innehöll effektivt pluggande som avslutades med ett gruppmöte (Skype) över lunchen. Det är en ny grupp och jag hoppas att det blir bra. Eftersom jag har ont i halsen och huvudet, är humöret inte på topp idag, så jag behöver ta det lite lugnare med studierna. Det är dock både seminarium och gruppträff (igen) ikväll, så vilan blir kortvarig.

Under eftermiddagen har jag i alla fall jobbat med en novell och även bakat paj. Jag har fortfarande massor av äpplen att ta hand om. För att få plats mer fler pajer i frysen, tog jag ut ett paket blåbär för att få blåbärspaj till kvällskaffet. Det doftar alldeles ljuvligt i mitt kök!

Pajen är belöning för bra resultat på en tenta. Vi fick besked idag. I alla fall delvis. Tyvärr är våra lärare inte så bra på nya IT-system så det vi fått idag är enbart besked på antal poäng av max möjliga. Däremot ville systemet inte ge besked om betyg, ej heller något om återkoppling och bedömning. Vi kan alltså inte ifrågasätta rättningen. Det här med implementering av nya IT-system är tyvärr ingen stark sida hos min skola. Det är bara att försöka stå ut.

Ursäkter jag inte hört tidigare

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta och det gäller i högsta grad de skolgrupparbeten som jag genomlider. Jag har tänkt att det nog inte kan bli värre men tydligen kan vissa personer överträffa det mesta.

Igår hade vi möte, i en grupp på tre. Vi har en deadline nästa veckan. Men vi var bara två som deltog och gjorde vad vi kunde för att få tag i nummer 3. Efter ett tag fick vi kontakt och fick svaret: ”Jag är på AW och kan inte vara med”. Nähä. Vi andra blev först tysta och valde sedan att börja skratta. Ingen av oss har i våra långa karriärer hört den ursäkten tidigare. Person nummer 3 vill dessutom att vi ska vara klara tidigt eftersom hen ska resa bort. Men när vi försökte hitta nya mötestider fick vi nej på den ena efter den andra förslaget. Hen kan inte vardagar då hen jobbar, tydligen inte kvällstid heller, helgen går bra dock ej för tidigt på morgonen (10.00 är alldeles för tidigt), ej heller över lunch då hen äter mat. Tack och lov var min andra gruppkompis tålig och lyckades till slut hitta en tid. Puh.

Jag och den andra närvarande personen bestämde oss för att slutföra och vårt bästa. Om nummer 3 behagar bidra till arbetet eller ej, ids vi inte bry oss om. Vi kan ställa upp på mycket men vi tänker inte offra våra betyg. Samtidigt känner jag en mycket stor tacksamhet över alla kollegor och medarbete som jag haft genom åren, som alltid ställt upp på gott samarbete.