Slutförararvecka

Att somna på söndagskvällen var inte helt lätt eftersom jag sovit en mycket stor del av helgen. På något sätt ville ryggen inte vara horisontellt läge och sa ifrån. Men jag måste ju har somnat eftersom jag vaknade trött och med värkande kropp i morse. Lite feber och mycket huvudvärk gjorde att jag valde att plugga hemifrån idag. Började med ett gruppmöte där två (av fyra) personer valde att inte närvara. Ursprunglig deadline var igår men vi har fått uppskov till i morgon att lämna in vår rapport. Hade gärna önskat mer support från de andra att slutföra rapporten men å andra sidan blir det väldigt bra när jag gör det mesta själv. Men det tar av min dyrbara tid.

Efter lunch tog jag en kort promenad till affären för att köpa kaffefilter. Det är ju nästan lika viktigt att ha hemma som kaffe och mjölk. Det var inte långt men regnigt och det känns i kroppen att den inte mår bra. Skulle gärna sova en stund men det vågar jag inte eftersom jag vill kunna sova i natt. Får se till att vila på aktivt sätt innan nästa pass drar igång.

Den här veckan är nämligen veckan då mycket ska slutföras. Tre rapporter och två presentationer ska jag hinna med. Åh så jag längtar till söndag då allt ska vara klart.

Frusna vårkänslor

Efter gårdagens urladdning var det nya tag idag. Jag pluggar hemifrån och har haft grupparbete. Vi är i slutfasen och det är en hel del kvar att göra. Några var kreativa, andra blev stressande. Själv bidrar jag mycket och har läget under kontroll. Idag blev jag dock lite besviken på en person i gruppen som bara hjälper till när man ber henne och som dessutom inte delar med sig av information. Känns inte som ett aktivt deltagande. Det här är en person som glidit igenom hela utbildningen genom att låta andra jobba i grupparbeten. Det är en strategi som fungerar men det är å andra sidan en person som jag inte kommer att rekommendera till anställning.

Tog en lunchpromenad. Fy bubblan. Vintern är tillbaka, det är snö på backen och det kommer mer i form av snöblandat regn. Jag var rejält blöt redan när jag kom till en butik för att handla och efter det försvann allt lust till längre promenad. Jag följde dock planen att gå förbi blomsterhandeln. Jag hade först tänkt att köpa blommor, typ påskliljor, till balkonglådorna. Det kändes inte alls rätt idag så jag föll istället för frestelsen att köpa små färgglada primulor. De är så söta och kan få mina frusna vårkänslor att tina.

Nu väntar kaffe innan nästa pass drar igång. Jag har som mål att blir klar med två uppgifter idag. Är jag riktigt flitigt kan jag få lite ledigt i helgen och det skulle verkligen passa mig.

Ljuset i tunneln

Söndagens huvudvärk håller i sig och gjorde uppstigningen i morse till en mindre kamp. Hade dock bråttom till kontoret för att hinna med både skrivarbete och presentation av ett arbete. Eftersom jag behövde gå tidigt, hann jag ingen lunch men åt en liten macka till kaffet i alla fall.

Eftermiddagen innebar ett jättemärkligt grupparbete tillsammans med ytterligare en grupp via Skype. Men nu är de gjort och det känns ju bra. Har sedan fortsatt mitt skrivande och varvat med föreläsningar. Jag tycker egentligen inte om att blanda tre olika kurser samma dag utan brukar välja att fokusera men det tyvärr inte möjligt idag.

Samtidigt är jag mycket medveten om att det bara är några veckor kvar av denna tillvaro. Om tre veckor är de vanliga kurserna slut och då återstår ”bara” examensarbete. Det innebär att jag nästan kan räkna kvarvarande inlämningar på händernas knubbiga fingrar. Ljuset i tunneln blir allt klarare.

Dock, än är jag inte där än och det är bara att bita ihop och fortsätta kämpa hela terminen fram.

Rivstart

Rivstart på terminen. Här finns ingen möjlighet till egen takt utan man får hänga på så gott man kan. Två av kurserna har massor av inspelade föreläsning, vilket jag satt med igår, timme efter timme tills ögonen inte längre orkade.

En av kurserna är på en plattform, där föreläsningarna/filmer avbryts med jämna mellanrum där det ställs kontrollfrågor. Dessutom kollar systemet så att man ser allt, annars markeras inte filmen som sedd. Känner mig som en liten oansvarig plutt igen, som inte har förtroendet att läsa på egen hand. Vår lärare älskar cement och har lagt upp filmer om cementtillverkning! Frågorna var helt irrelevant för temat för kursen men det var bara att bita ihop och försöka svara på frågor om förvärmare och frånavskiljare.

Även en annan kurs är välstrukturerad med massor av dokument att läsa. Den kursen innehåller massor av småuppgifter varje vecka och förstås grupparbeten. Det tar tid att sätta sig in i allt samtidigt som det ska presteras. Igår var det möte med läraren, idag möte med gruppen. Å andra sidan brukar det lugna ner sig. Har noterat att många lärare väljer strategin med rivstarter för att sedan ge mer arbetsro.

Än så länge handlar det om fyra inlämningar denna första vecka! Kanske kommer fler då ytterligare kurs drar igång i eftermiddag. Känner mig tacksam att jag förberedde mig redan förra veckan, annars hade det inte varit möjligt att hinna med allt.

Pust vilken presentation

Sitter lite skakig i fåtöljen. Har precis avslutat en gruppredovisning via Skype. Den var helt annorlunda än vad vi trott. Vi blev rejält utmanande och alla fick hjälpas åt för att hantera situationen. Turligt nog är vi bra på olika saker och kunde komplettera varandra. Då är det skönt att vara i en bra grupp.

Två i gruppen fick en helt annan behandling än två av oss andra. Två personer har träffat läraren tidigare då de studerat på Campus och läraren tilltalade dem på ett annat sätt och pratade mycket om hur de lärt sig och vuxit som personer. Läraren tyckte att de gjort dem gott att få samarbeta med ”de två damerna på distans”. Jag och den andra ”damen” undrar vad det handlade om egentligen. Märklig känsla.

Nu ska vi ”bara” ta hand om några restpunkter, sedan är åtminstone en kurs klar för denna termin. Det ska jag fira!

In i dimman

En produktiv förmiddag avslutades med ett Skypemöte. Ett av mina grupparbeten, hade möte med vår lärare. Mötet gav inte mycket. Helt okej för mig men lite stressigt för de som tagit ledig från jobbet för att delta. Men å andra sidan, tycker jag, visste de om detta när de valde att börja plugga.

Åkte till affären för att handla medan det är relativt lite folk där. Det är en stor fördel med att vara fri med sin tid. Efteråt kände jag inte alls för att åka hem, så jag tog en tur med bilen, via Täby ut mot Vaxholm. Det brukar ju vara vackra vyer. Idag såg man nästan ingenting. Allt låg gömt i en dimma. Jag vet att havet finns där ute men jag såg nästan inget vatten alls. Min tanke var att kolla några stigar för kommande vandring, och jag kan konstatera att det är jätteblött. Nu krävs det bra skor och kläder, om man ska ge sig ut.

Tyvärr har en huvudvärk tagit över min eftermiddag. Min väninna hade huvudvärk igår, så det är nog hennes som jag har ärvt. Den drar ner mitt tempo men böckerna väntar inte på mig så jag försöker göra vad jag kan. Ikväll väntar ytterligare ett Skypemöte. Kanske att jag kan skriva ”grupparbeten på distans” på mitt CV.

Paus och sedan vidare

Skolterminen är i slutspurts-fas. Igår lämnade min grupp in en opponering på en annan grupps arbete. Så otroligt skönt, dels eftersom det var sista uppgiften i den kursen, dels för att stämningen i gruppen inte är på topp. Det har varit slitsamt att samarbeta. Nu är det bara att vänta in resultatet för att försäkra sig om att inga kompletteringar behöver göras.

Igår kväll fick jag även svar på två andra skoluppgifter i en annan kurs (två grupparbeten). Det blev inte full pott vilket inte heller var väntat men jag tror att vi får vara nöjda. Lärarna är mycket hårda i bedömningen och sådant kan man ju inte veta i förväg. För mig var det i alla fall skönt att få besked så att man jag lämna det bakom sig.

För att fira, tog jag ledigt från annat pluggande och satte på balkongen. Har hittat min MP3-spelare och kunde lyssna på musik. Det var en ljum kväll och jag satt ute till midnatt, barfota men med en tunn. kofta över klänningen. Mer behövdes inte. Med levande ljus blir det så mysigt och det blev en riktigt avkopplande och fin kväll.

På lördag är det sluttenta och jag försöker repetera allt jag lärt mig. Det känns svårt. Jag kan se att jag lärt mig mycket men det finns fortfarande fallgropar. Och som dessutom är det en stor och omfattande tenta på korttid, vilket brukar göra mig stressad. Men, men, det är långt till lördag och det är bara att kämpa på. Men först ska jag till biblioteket och lämna de böcker som jag använt i olika grupparbeten. Jag orkar inte se dem mer.

Tillbaka till verkligenheten

Efter dagar med högsommarvärme, har den vanliga försommaren kommit tillbaka. Idag är det svalt och skönt, lite grått och med en mjuk vind som får blad, fröer och pollen att virvla runt. Det är ett behagligt lugnt som jag välkomnar. Jag är dålig på att tåla värmen och får mindre gjort då.

Igår kväll hade jag en inlämning på ett grupparbete. Jag är så lycklig att det är klart och att jag överlevde. Det är knappast något mästerverk men det är i alla fall klart. Nu ska vi bara opponera på en annan grupps arbete, sedan är kursen klar. I den andra kursen återstår ”bara” sluttentan.

Jag borde alltså plugga till tentan men jag behöver lite tid för återhämtning efter gårdagens deadline. När man lämnar en sådan studiebubbla – är det skönt att få vara tillbaka i verkligenhet. Jag vill vara i denna verklighet innan jag går in i nästa studiebubbla. Då är det skönt att även verkligheten är som den ska – med alldeles vanligt svenskt försommarväder. Att få frysa på balkongen, hör till, så nu blir det förmiddagskaffe med en filt över benen.

 

Vila ögonen

Har suttit framför datorn från tidig morgon till långt i på kvällen för att redigera ett utkast till utredningsrapport. Det är ett av mina hopplösa grupparbeten och deadline är på onsdag. Det innebär att de närmaste dagarna kommer att vara intensiva innan allt är klart. Igen. Jag har inte en kunnat ta en paus för att gå ut i det vackra försommarvädret och jag har till och med ätit framför datorn.

När orken tog slut så kände jag för bästa sortens avkoppling. En god bok på balkongen är ju perfekt. Mitt problem är dock att ögonen inte orkar med mer läsning. Vad gör man då? Bara sitta och blunda?

Min lösning blev att gå in igen och lyssna på ”Spanarna” via Sveriges radios webbplats dvs via datorn. Det är avkopplande. Samtidigt känner jag att musik skulle passa bra en sådan här kväll. Måste skaffa mig en teknisk lösning så att jag kan lyssna på musik på balkongen. Det får bli nästa veckas uppdrag.

Ursäkter jag inte hört tidigare

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta och det gäller i högsta grad de skolgrupparbeten som jag genomlider. Jag har tänkt att det nog inte kan bli värre men tydligen kan vissa personer överträffa det mesta.

Igår hade vi möte, i en grupp på tre. Vi har en deadline nästa veckan. Men vi var bara två som deltog och gjorde vad vi kunde för att få tag i nummer 3. Efter ett tag fick vi kontakt och fick svaret: ”Jag är på AW och kan inte vara med”. Nähä. Vi andra blev först tysta och valde sedan att börja skratta. Ingen av oss har i våra långa karriärer hört den ursäkten tidigare. Person nummer 3 vill dessutom att vi ska vara klara tidigt eftersom hen ska resa bort. Men när vi försökte hitta nya mötestider fick vi nej på den ena efter den andra förslaget. Hen kan inte vardagar då hen jobbar, tydligen inte kvällstid heller, helgen går bra dock ej för tidigt på morgonen (10.00 är alldeles för tidigt), ej heller över lunch då hen äter mat. Tack och lov var min andra gruppkompis tålig och lyckades till slut hitta en tid. Puh.

Jag och den andra närvarande personen bestämde oss för att slutföra och vårt bästa. Om nummer 3 behagar bidra till arbetet eller ej, ids vi inte bry oss om. Vi kan ställa upp på mycket men vi tänker inte offra våra betyg. Samtidigt känner jag en mycket stor tacksamhet över alla kollegor och medarbete som jag haft genom åren, som alltid ställt upp på gott samarbete.