Bättre tisdag

Märkte ju direkt i morse att denna tisdag skulle bli mycket bättre än måndagen. Jag är inte alls lika sjuk som igår. Kaffesmaken är tillbaka och genast känns livet ljusare.

Idag har jag kunnat varva möten med eget arbete vilket jag uppskattar mycket. Införde även en ny regel här hemma – numera är det inte tillåtet att äta framför datorn. Därmed fick jag en fin paus med lunch utan att jobba samtidigt.

Nästa vecka kommer ett ombyggnadsarbete av vinden påbörjas i mitt hus. Arbetet ska ta två veckor. Denna vecka började arbetet i huset bredvid. Det har bankat hela dagen, vilket jag inte alls är attraherad av. Den är veckan bör jag jobba hemifrån efter måndagens sjukstuga men nästa vecka tänker jag inte sitta i detta oväsen. Då måste jag få vara på kontoret.

Nu ska jag ta min dagliga tur till grovsoprummet. Det finns mycket som behöver rensas ur mitt hem.

Solsken

Det är så härligt med solsken. Det är visserligen inte varmt, men det är i alla fall solsken. Det gör gott. Kånkande iväg med saker till grovsoprummet. Skulle förstås gå hem igen men det var så fint ute att det blev en längre promenad. Tyvärr var jag fördåligt klädd, och blev kall och frusen. Det försöker jag åtgärda med en filt här hemma. Tycker ändå att det var värt det – att få en stund i solen.

Lägger även en del tankar på min pappas kommande 75-årsdag. Det är ett par veckor dit och firande kryper för varje vecka som går. Det var egentligen inte så stort tänkt från början, ett kaffekalas, sedan ett mindre kaffekalas och nu är det ju tveksamt om det blir något alls. Jag inser förutsättningarna men vill ändå inte att de ska bli en stor besvikelse. Vill gärna att jag och pappas bästa kompis ska kunna vara där med honom. Däremot vill jag inte att ytligt bekanta ska riskera att smitta ner honom och mamma. För egen del handlar det ju om att inte smitta mina föräldrar. Om jag blir sjuk, kan jag hantera sjukdom, sitta i karantän och jobba hemifrån. Får jag ligga sjuk under påskhelgen så lär ju knappt någon ens märka av det. Behöver ju inte ta beslut nu men behöver börja förbereda mig mental, och framförallt börja förbereda mina föräldrar.

I övrigt behöver jag inte ta så många beslut eftersom andra tar beslut. Bokcirkeln är inställd, bion är inställd och möten är inställda. Det tycker jag är bra eftersom då slipper olika deltagare göra olika bedömningar.

Slutet på veckan

Nästan allt på helgens att-göra-lista är avklarat men jag känner mig inte riktigt nöjd. Det är så mycket mer som jag skulle vilja hinna med att göra. Det är så mycket mer som jag skulle vilja ha ork att göra. Även om denna februari är varmare än vanligt så kan jag ända sakna sådant solljus i ögonen som ger energi och ett leende på läpparna. Jag skulle vilja sitta med kaffetermosen på en klippa vid havet och njuta med näsan mot solen. Inte stå och huttra på en blåsig strand och stirra in i dimman. Ge mig vår.

Tog en tur till grovsopsrummet i dag och trodde att jag skulle blåsa bort. Vinden är inte jättekraftig här oss mig, inte som på västkusten, men när vinden tar tag i en sopsäck något större åbäke så är det inte så lätt att hålla emot. I byarna är vinden verkligen kraftfull. Men förra helgens äventyr i färskt minne så är jag inte jätteförtjust i oväder. Hoppas att ingen skadas i ovädret.

Det kändes skönt att få koppla av och njuta av att läsa i helgen. Har haft både ont om tid och svårt att koncentrera mig på sistone. Nu har jag precis börjat med Svindlande höjder av Emely Brontë. Jag tar fram skämskudden är jag måste erkänna att jag blandar ihop systrarna Brontë och Jane Austen. Jag tänker att det enda sättet att råda bot på det är att läsa för att själv uppleva skillnaden. Jag har nog mest sett filmer och tv-serier baserat på deras böcker, men inte läst så mycket själv. Nu är det dags.

Ni ser jag fram emot en ny vecka där jag hoppas få lite mer kontroll över läget. Jag har både roliga möten, luncher, bokcirkel och teater att se fram emot. Det ska bli en bra vecka.

 

 

 

 

Får inget gjort

Uppe tidigt och dagen började bra. Pluggade och fixade här hemma ända till det blev dags att skura efter en kaffefadäs. Det tog sin tid. Tog med mig soporna ut och tog även en sväng förbi grovsoprummet för att slänga gamla kläder. Lite förvånad av att upptäcka en trafikolycka där en SL-buss dundrar in i en bil och sedan ett cykelställ. Det är oklart vad som hänt men det väcker tankar.

Den första tanken var att jag faktiskt inte hört något trots att jag bor nära. Ingen smäll, inga sirener. Allt har gått hyfsat lugnt till. Den andra tanken var en få blivit skadade, troligen bara två personer. De är naturligtvis allvarligt nog men insikten finns att det kunde blivit värre. En söndagsförmiddag är det ganska folktomt i området men det till vardags är fullt med människor och framförallt många barn.

Andra gator i området har fått hastigheten sänkt till 30 km/h. Övergångsställen har gjorts om och smalnat av vägen. Utanför mig finns en skylt som blinkar rött när någon kör för fort och tackar i grönt när de saktar ner. Många sänker hastigheten men långt ifrån alla. Nu vet jag inte om hastigheten har betydelse i olyckan men jag är övertygad om att längre hastigheter ger lindrigare konsekvenser.

Nu är jag hungrig och kylskåpet är tomt. Tankarna är mer på trafiken och olyckor än på att plugga. Jag får helt enkelt ingenting vettigt gjort. Tråkig söndag.

Vem är det som gräver bland grovsoporna?

I området där jag bor har vi flera olika soprum. Ett litet hus för hushållssopor och komposterbart, ett soprum för sopsortering och ett grovsoprum där vi även kan kasta elavfall. Soprummen är låsta och enbart boende med nyckel kommer in. Låssystemet är nyligen bytt så det är helt nya, elektroniska nycklar. Grovsoprummet är kodad så att den enbart är öppet vissa tider.

När jag lämnar grovsopor händer det ofta är det är folk i soprummet, som bara är där. Det är äldre personer med krökta ryggar. När jag kommer tillbaka med ett nytt lass är mina kastade saker i en röra. Vissa saker är isärplockade, andra står uppställa längs väggen, och några saker är helt försvunna. Det här händer varje gång. Några personer har tydligen tagit sig som uppgift att rota i soporna: sortera, röra runt, förstöra, förädla. Jag vet inte vad som är syftet eller vad de gör med grejerna. Vissa saker kan säkert återbrukas, med samtidigt förstör de en hel del i rotandet. Att ångra sig, och hämta något man kastat av misstag, är inte längre möjligt. Men det mesta är verkligen skräp. Eftersom det finns en loppis och en second hand butik i området, så skänks allt användbart dit. Bara skräpet finns kvar att rota i.

Vilka är dessa människor? Vad driver dem? Är det en äldre generation som är vana att snåla? Är det en form av att känna att man har en uppgift? Eller är det en klok form av återbruk?

Rensa bland papper

Det här mer att rensa är inte riktigt min grej. Spara är jag bra på. Mycket bra.

Idag försöker jag rensa bland papper. Jag sparar. Typ allt. Fakturor och kontobesked. Anteckningsböcker och tidningar. Jag vet inte varför jag spar på allt detta, jag behöver inte ha allt kvar. Insikten för det inte lättare att kasta. Några påsar har det blivit. Snart väntar nästa tur till pappersåtervinningen. Och en tur till grovsoprummet.

Det sägs att det ska vara skönt att rensa ut. Jag känner mig tveksam. Det här är en ganska gråtrist dag, tycker jag. Men det kommer att bli fint. Bara jag rensar lite till.