Långsöndag

Min sovmorgon uteblev idag. Istället väntade en biltur på ca 20 mil för att besöka mina föräldrar. Morgonkaffet drack jag i bilen medan jag körde. Ömsom sol, ömsom dimma och lite regn på det gjorde dagen lite grå. Hos föräldrarna väntade först fika sen åkte vi en tur för att göra fint på våra fyra gravar. Numera är det en alldeles lagom utflykt för dem.

På eftermiddagen plockade jag äpplen så att jag har till vintern. Några ska sparas och några ska bli äppelpaj. Det är tradition hos mig, något som jag bara måste baka och ha i frysen. Stannade hos föräldrarna hela kvällen för att sedan köra de 20 milen tillbaka igen. Märker att det blir allt jobbigare att köra sent på kvällen och i mörker. Jag håller mig alert genom musik på högvolym som jag skrålar med i. På så sätt går resan fort.

Tänker att den blev en riktig långsöndag som ändå gick väldigt fort. Bara minuter kvar till dess att den är över.

Många mil

Denna soliga och fina lördag har jag tillbringar i bil och på kyrkogårdar. Jag har kört till  Örebro och planterat blommor på fyra gravar på fyra olika kyrkogårdar. Å ena sidan blev det väldigt många mil, drygt 45 mil totalt, men det gav även väldigt mycket avkoppling. Jag har inget emot att köra bil, det ger mig tid att tänka utan att grubbla eftersom man måste vara alert och fokusera på trafiken. På vägen hem hittade jag någon radiokanal med bra musik. Jag diggade och sjöng med. Det var så länge sedan jag lyssnade på musik och sjöng med så det var kul. Jag kände mig glad.

Det känns även fint att gravarna som jag sköter är vårfina. Det är förstås svårt att pyssla mycket när man bor så långt bort men det finns en del tåliga växter. Tre av gravarna ligger hyfsat skyddade och som har lite skugga under delar av dagen, vilket växterna mår bra av. Men den fjärde graven ligger helt oskyddad med mycket sol vilket gör att det torkar hopplöst fort. Måste hitta en ny lösning nu när inga andra släktningar kan hjälpa till att vattna.

Nu ska det bli skönt att sträcka på rygg och ben och sjunka in i en bra bok.

 

Helg i mörker och ljus

Även denna helg har passerat i rasande fart. Jag började tidigt i fredags med att ta bilen västerut. Det var några plusgrader och dimma och jag hann även passera regnväder. Jag har fortfarande sommardäck på bilen så jag körde lugnt med full koll på väglag och temperatur.

I örebrotrakten har jag fyra gravar som behövde vintersmyckas och där ljus skulle tändas. Det tog nästan hela lördagen men jag hann även med lite shopping med mamma. Idag har jag fortsatt och på vägen hemåt hann jag med ytterligare gravar för att tända ljus. Alla gravar som jag besöker är utspridda runt om Mälaren och Hjälmaren så jag behöver hela helgen för att hinna till alla platser.

Resan innebar även besök hos mina föräldrar. Det är alltid mycket som de behöver hjälp med så det blir intensiva besök. Den här gången var det bl.a. pappas mediciner som krånglade. Jag begriper inte riktigt hur det fungerar men han fick inte ut all medicin när vi besökte apoteket i fredags. För något recept behövde han vänta till söndag för att få ut nästa omgång trots att den tidigare tog slut. Han väckte mig väldigt tidigt i morse för att vi skulle vara på apoteket när de öppnade i morse. Inga problem för mig men för honom var det besvärliga dagar.

Nu är jag i alla fall hemma igen. En rejäl huvudvärk innebär att jag redan längtar till sängen. Måste ju vila upp mig innan det blir vardag igen.

Heta, intensiva dagar

Har precis jag tre långa, varma och intensiva dagar bakom mig. Jag har varit hos mina föräldrar och hjälpt dem. Det är 70+ men ganska krassliga så de är inte uppe mer än några timmar per dag. Samtidigt vill de så mycket även om de inte orkar.

Jag har handlat och fixat i hem och trädgård, tagit hand om smultron, hallon, vinbär och krusbär i trädgården som nu finns i deras frys. Jag har tagit hand om ”mina” fyra gravplatser på olika kyrkogårdar. Några krävde bara vattning, vid en fick jag rensa ogräs och en grav krävde omplantering och nya blommor. Solen stekte och det kändes ganska tungt med allt trädgårdsarbete.

Tog med pappa för att handla på onsdagen vilket gjorde att han sov hela torsdagen och jag fick inte upp honom förrän lunch på fredagen. Tog med mamma på en tur på torsdagen, ca en timme, sedan dess har hon vilat upp sig. Nu är det inte bara jag som är påfrestande, utan även värmen. De vill ha lite tid med mig, blir glada, men trötta. Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket de klarar av.

Det har varit påfrestande dagar pga av mängden arbete i hettan, drygt 30 grader. För mig är det även påfrestande mentalt. Det är inte lätt att se sina föräldrar bli sämre och sämre. Det är inte alltid så lätt att avgöra hur mycket hjälp de behöver, och vad de behöver göra själva för att hålla sig igång. Det här upptar ganska mycket av mina tankar just nu.

Jag tycker också att det är svårt att vara deras lilla flicka och deras fixare på en och samma gång. Min pappa kan säga ”Du kan väl laga gräsklippare när du är här…” eller tvättmaskinen, ett elfel i köket eller något på hans bil. I nästa stund kommer förmaningar såsom ”Du måste ta med dig en tröja om du ska resa bort i helgen” eller ”Du åker väl inte tunnelbana för sent på nätterna…”. Det är som att jag behandlas som både stor och liten på en och samma gång och kan knappt hålla mig för skratt. Jag är helt enkelt inte van vid denna situation. Därtill upplever jag att det förändras hela tiden. Det är sådant jag går och tänker på. Självklart kan jag hantera det, men lika självklart vill man ju hantera det på bästa sätt och det är inte lika lätt.

Nåväl, hoppas att det inte låter som att jag är otacksam eller klagar. Jag är glad att ha dem i livet och har inget emot att hjälpa dem. Behöver bara skriva av mig lite, för att tankarna inte ska bli grubbleri.

Gravar och kalas

Vaknade till första dagen i maj i gråväder. Efter en skön sovmorgon tog jag bilen och körde mot Eskilstuna men gjorde ett första stopp i Södertälje. Jag hade fått för mig att leta efter min farmors föräldrars grav. Jag vet att jag varit där med farmor, då var jag i 7 års åldern, så mina minnen är vaga. Men efter granska mycket googlande och olika eftersökningar i filer och foton så hade jag lite koll. Åtminstone tillräckligt för ett liten upptäcksfärd. Och jo, jag hittade familjegraven, fann att flera av min farmors syskon också ligger där. Farmors syskon har jag träffat men inte hennes föräldrar då de dog redan tjugo år innan jag föddes. Jag blev faktiskt lite berörd när jag stod vid graven, det blev så konkret att de funnits och levat före mig.

I Eskilstuna väntade födelsedagsfika för en 28-åring. Det är min brorsdotter som blev firad. Hon har fått uppleva alldeles för många jobbiga år så jag blir så glad att hon börjar må bättre och börjar skapa ett vanligt liv igen där hon orkar ta emot oss för firande. Det betyder väldigt mycket för mig. Tycker nog att även min bror ser ut att må bättre vilket gläder mig mycket. Jag gick även hälsa på tre olika hundar. Min brorsdotter har en labrador, hennes morbror har en liten jycke och hennes moster en stor lufs. Jag är inte så bra på hundar men jag kan i alla fall njuta av deras sällskap, det räcker långt.

På vägen hem stannade jag vid en annan kyrkogård och besökte graven där min brorson och hans mamma vilar. Det gör fortfarande ont i mig när jag är där men känns viktigt och fint. De är båda väldigt saknade, inte bara vid dagens kalas utan hela tiden.

Det blev en fin dag med många olika känslor. Känner att jag behöver vila för att samla kraft till resten av veckan.

Helg med många ljus

Sitter hemma i fåtöljen igen efter en intensiv helg. Jag har varit hos mina föräldrar, som bor ca 20 mil bort. I hemstaden har jag fyra olika gravar som jag vinterbonat och tänt ljus. På vägen dit och hem har jag ytterligare två gravar där jag tänder ljus. Jag behövde använda hela helgen för att hinna med. Nu behöver jag resten av kvällen för att tänka, landa och koppla av.

Mina föräldrar är skruttiga och båda har haft flera händelser det senaste åren där det varit ytterst nära att de förlorat livet. De har en rädsla för döden. Samtidigt pratar de om sjukdom och död hela tiden. Det tär. Jag förstår att de behöver prata och jag är nog inte den bästa lyssnaren, tyvärr. Jag har svårt att ta ut oro och sorger i förskott, jag ser ingen anledning till det. De kommer tids nog ändå.

Jag tycker att det finns något vackert och hoppfullt med alla ljus som lyser upp i mörkret. Det finns något vackert i att minnas. Så även om det känslomässigt är en påfrestande helg, så finns det mycket gott i den.

 

Julförberedelser

Är i stort sett klar för att fira jul. Men för mig finns en del av julen som jag ännu inte lärt mig att hantera. 2016 var ett år med flera förluster och en av dem var min älskade ögonsten, min brorson som tog ifrån oss alldeles för tidigt. Att åka till hans grav och önska god jul är fortfarande väldigt svårt, till och med svårt att skriva om. Jag smyckar många gravar inför julen men hans grav är svårast av dem alla att besöka. Det gör ont i magen, tårarna rinner och det är lätt att falla ner i mörker och tycka att livet är orättvist.

Jag är oändligt tacksam för tiden jag fick med honom. Jag är tacksam för allt han gav och jag är även tacksam över att han inte lider och inte känner av sin kropps begränsningar längre. Men jag saknar honom. Jag vill skämma bort honom med massor av leksaker och kramar. Nu har jag en grav att gå till istället.

Det här är en del av julen. Jag ska förstås göra det bästa av det. Jag ska lära mig att hantera det. Jag ska med stolthet tända ljus för honom, hans mamma och alla andra som inte finns med mig längre och sända mina tankar till dem.

Tända ljus och visa gemenskap

Efter en lång vecka där Hallowen dominerat i samhället har vi nu nått helgen med Alla helgons dag och Alla själars dag. Idag tänder jag ljus i närområdet och redan under torsdag-fredag och jag gjort ordning gravar för olika släktingar.

I min barndomsstad har jag gravar på fyra olika kyrkogårdar som jag tar hand om. I veckan har jag tagit bort de sista av sommarens blommor, planterat ljung, lagt på granris, kransar och andra dekorationer och tänt ljus. ”På vägen”, har jag även besökt två andra kyrkogårdar för att tända ljus.

Några av de gravar som jag sköter om, är personer som jag aldrig träffat. När jag var liten fick jag följa med min farfar när han tog hand om gravarna för sina föräldrar och syskon. Han berättade om dem och jag fick veta mycket om släkten och vår historia. Det var fina stunder som vi hade tillsammans. Efter att farfar och farmor dött, brukade mina pappa och farbror vara med men numera är det så sjuka att jag får utföra uppdraget själv. En annan grav som är viktigt för mig är min mammas brors grav. Han dog som sjuåring, så jag har inte träffat honom men mamma har minnen. Genom att vi pysslar om graven, så hålls minnet levande. Genom mitt engagemang så får jag vara en del av släkt och historia och föra minnen och traditioner vidare. Inte minst så förs även information vidare. Det är lätt att glömma att vi generellt sett har lärt oss mycket av tidigare generationer, som vi har stor nytta av. Men ibland kan det vara så enkelt att påminnas om sjukdomshistoria som finns i släkten, som kan ge svar på gåtor i våra egna liv.

En annan del av helgen är gemenskapen. Att vi tänder ljus under samma helg innebär att vi delar sorg och minnen med andra. Vi ser, rent konkret, att vi inte är ensamma i sorg och saknad. Våra ljus, tillsammans, visar att det ljusa är så mycket starkare än mörkret. Dessutom skapar vi något väldigt vackert.

För mig finns det således många olika skäl till att vårda minnen, gravar och tända ljus. Det är kravlöst och något som betyder mycket för mig samtidigt som det betyder mycket för andra.

Mellandag

Så har ännu en jul passerat. En annorlunda och lugn jul som jag är glad att ha bakom mig.

I år firande jag med mina gamla föräldrar och en farbror. Det är gamla och inte så krya så det blev enkelt. Det passar mig utmärkt bra. Däremot tycker jag att det är jobbigt att se förändrarna förlora sin kraft, där inte sig själv längre och de vill mer än de orkar. Det gör ont att se.

Under julen har jag även varit på sex olika kyrkogårdar och tänt ljus vid gravar. Det är bland annat far- och morföräldrar, en morbror, pappas farföräldrar och fastrar. Och så min ögonsten och min svägerska. Jag tycker att det är fint att tända ljus men just hos min brorson är det så svårt. Att önska god jul till honom vid en grav känns så oändligt fel.

Att besöka min bror är inte heller lätt. Det blev en väldigt jobbig jul för honom och det är inte så mycket bror kvar. Fysiskt finns han ju där men det är inte samma glada brorsa som jag växt upp med. Under året har han förlorat sin fru och sin son och nu är sorgearbetet tungt. Det är inte bara förlust och saknad som ska bearbetas utan alla jobbiga år som låg före dödsfallen. Det är mer är än tungt. Och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa honom.

Nu är det mellandag och jag ska ta hand om mig själv. Även om det varit en lugn jul så har den varit mentalt påfrestande. Skönt att det är ett år till nästa jul.

Några tillbakablickar på julhelgen

Det är söndagskväll och jag är hemma igen efter några dagar hos släktningar. En jul som trots allt gått hyfsat fort och nu ser jag fram emot att jobba i morgon igen. Känns skönt med vardag igen.

Under julhelgen har jag varit på fem olika kyrkogårdar och tänt ljus. Och planterat! Redan i våras kom jag på idéen att jag skulle sätta krokus på några av ”mina” gravplatser, att planera lökar redan på hösten. Men det blev inte av. När det var så varm och fint väder på julaftonen, så tänkte jag på att chansa. Tyvärr blev vädret sämre på juldagen. I regn och rusk stod jag på knä vid gravstenarna och försökte få ner lökar i backen. Hoppas att ingen såg mig. Men jag hoppas att lökarna har det varmt och gott nere i jorden och väntar tills våren innan de kommer upp.

Antagligen enda gången jag planterar krokuslökar på juldagen.