Sköna dagar

Att plugga på universitet innebär tyvärr inte läslov. Det är full fart som vanligt. Jag har dock unnat mig några dagar i Göteborg. Att kunna sitta var man vill, är ju en fördel med att plugga på distans. För mig är resor i Sverige ett sätt att orka med. Jag kan inte vara helt ledig, så böckerna är med, jag pluggar och har möten som alla andra veckor. Jag kan dock unna mig att vara ledig flera timmar per dag då jag kan insupa den västkustska atmosfären.

Naturligtvis ingår långa promenader och efterföljande fika på några av Göteborgs fina caféer. Jag har många favoritfik och letar ständigt nya. Har även suttit och skrivit på biblioteket vid Götaplatsen. Idag var jag hos en frissa och sedan blev det lite shopping. Det kändes alldeles förträffligt att få ta hand om sig själv under några timmar.

Ikväll har jag varit på Göteborg Stadsteater. Jag är mycket förtjust i teatern men den här gången valde jag tydligen fel pjäs. Jag såg ”Till varje pris” som var någon form av politisk fars, som utspelade sig i Almedalen. Åh, det var så fånigt så jag ville gömma mig bakom en skämskudde. Min upplevelse är att pjäsen bara är billig, utan finess. Visst fanns några repliker som var träffsäkra men alldeles för få för en hel kväll.

Allt har ett slut, så även denna vistelse. Nu är det tid att packa inför hemresa. Tyvärr har min väska gått sönder och nu ska det fixas och trixas för lösa problemet. Tydligen ska man alltid ha något litet problem, för att livet inte ska blir alldeles ör lätt.

Höstsonaten

Höstsonaten spelas nu på Göteborgs stadsteater och igår hade jag nöjet att se den. Det är en annorlunda tolkning vilket är väldigt intressant.

Höstsonaten är skriven av Ingemar Bergman och jag tror att det ursprungligen skrev för film. Det handlar om framförallt om en dotter och hennes mor. Modern, en känd konsertpianist, besöker dottern efter att de inte setts på 7 år. Dottern lever i ett äktenskap med en präst som hon inte riktigt älskar och hos dem bor även hennes handikappade syster.

Jag har sett två andra tolkningar, dels Dramaten och dels på Stadsteatern i Stockholm. Så här tyckte jag . Man kan kanske tro att jag älskar pjäsen, men det är nog snarar så att jag har dåligt minne. Men det är jag glad för. Det är verkligen berikande att så se så olika tolkningar.

Göteborgsuppsättningen är stor till formatet, den är vacker och den är fysisk. Scenografin är fantastisk. Det är videoprojektioner som ger nya dimensioner. Den handikappade systern rör sig genom rummet, på väggar, överallt. Det är musik som förstärker stämning och känslor. Den är bitvis drömsk. Den är väldigt mycket och olik hur den brukar gestaltas. Det är väldigt intressant, för mig betyder det mycket men jag inser att det också är krävande, svår att ta till sig, svårare att förstå handling.

Nu gillade jag det mycket. Men om jag inte sett pjäsen tidigare, så hade jag nog inte hängt med i handlingen.

Efter föreställningen var det samtal för de som ville med den konstnärlige ledaren för teatern. Även det var mycket intressant, om än väldigt sent. Vi var en mindre skara som diskuterade våra intryck. Det gav mervärde!

Rör inte min hallontårta

En så solig och fin lördag att jag helst inte ville vara inomhus. Det har varit sommar Göteborg. Inga strumpor idag!

Skyndade ut tidigt för att hinna med att besöka tre favoritbutiker innan lunchdax. Inte för lunchens skull, men för teater. Jag hade lyckats skaffa biljett till Driving Miles som spelas på Göteborgs stadsteater. Pjäsen är skriven av Henning Mankell och spelas av Sven Wollter och en orkester som finns på scen. Allt är utsålt, troligen mycket beoroende av att många tror att detta är Wollters sista roll på scen. Det vill man ju inte missa.

Efter föreställningen blev det nästan chockartat att komma ut i sol och värme igen. Jag skyndande till ytterligare en favoritbutik. Butiken, med det danska klädmärket UNO, ska läggas ner eftersom hela UNO företaget har lagts den. Sista chansen att få handla ut deras sortiment. Så sorligt.

Efter allt fyndande behövde jag förstås en kopp kaffe och dagen till ära skulle jag få unna mig något gott till kaffe. Det blev en bit hallontårta. Och för att vara helt ärlig så blev det den godast hallontårta som jag har ätit i hela mitt liv. Jag satt i solskenet på en uteservering och njöt av varje tugga. Gudomligt gott. Så gott att jag behövde påtår. När jag kom tillbaka med mitt kaffe, hade en kille tagit min plats, satt all disk från två bord på min bricka och satt och kletade med servetter i min tårta. Jag blev så otroligt sur. Bad honom flytta på sig från min plats, varvid han undrade om jag inte kunde sitta på ett plats. Sedan bad jag honom sluta förstöra min tårta. Han såg lite chockad ut men tyckte inte att han kunde vet. Sen var jag sur en lång stund. Jättefånigt, jag vet, men jag var verkligen värd den tårtbiten.

Helt slut i kroppen har jag nu haft en lugn kväll på hotellet. Ätit en god sallad, skrivit på mina noveller och även kollat in alla tv-kanaler som jag inte har hemma. Tänker att det här har varit en riktigt bra dag, med undantag för tårtincidenten.

Machinal

Mitt allra första besök hos Göteborgs Stadsteater blev en stor kärlek. Jag uppskattade huset, scenen, stämningen och det genomgående goda skådespeleriet.

Jag såg ”Machinal” som hade Sverigepreimär i Göteborg för några veckor sedan. Det  är 30-tal i New York med hets och nöjesliv. En ung, vilsen kvinna kommer att gifta sig med sin chef men lyckan finns inte där. Vilsenheten ökar med tiden och slutar i katastrof och ett grovt brott. Hela historien är baserad på ett verkligt rättfall från 1927.

Vad som är rätt och fel är kanske inte så svårt att inse men vägen dit, vad som påverkat ger mycket blandade känslor. Ensemblen gestaltar allt på bästa sätt. Det är bara 11 personer som spelar mer än 40 roller och det fungerar alldeles utmärk.

Teatern har en vridscen och de använder den på ett mycket effektfullt sätt. Scenografin är lite mörk men bra.

Ja, för mig blev mitt första besök på denna teater en stor kärlek. Hit kommer jag gärna tillbaka.