Att inte gilla trängsel

I torsdags morse bestämde jag mig att lämna centrala Göteborg, är jag var, för att åka ut i Södra skärgården. Vädret var strålande och hettan gjorde det lite jobbigt att gå omkring i stan och svettas. Redan när jag gick på spårvagnen började jag bli tveksam. Det var trångt, ont om sittplatser och många stod alldeles för nära varandra. Det här var långt ifrån den situation jag ser på pendeltågen i Stockholm där man inte sätter sig bredvid varandra. Jag rörde mig vagnen och lyckades få en egen plats.

Efter någon hållplats klev en alkis ombord som inte var särskilt trevlig. Flera fick flytta på sig. Han förstökte ta på folk, typ klappa på armen vilket inte uppskattades. Allt fler flydde från hans del av vagnen. Naturligtvis trängdes vi tillfälligt för att skydda alla från alkisen. Så klev en man på som lyckades lugna hela situationen. Hela han utstrålade lugn och hjälpsamhet och vann alkisens förtroende. Vilken hjälte! I denna situationen var mannens lugn det som behövdes, inte gnat eller ilskna blickar vilket bara gjorde situationen värre. Så snart mannen gick av, blev det dock värre igen när någon tant började snäsa. Situationen blev otrevlig. Och värre blev det. Vår spårvagn kunde inte åka enligt sin rutt pga en olycka så helt plötsligt var vi en annan linje med annan slutstation. Alkisen lyckades inte komma av i tid, började gå mot föraren, bröt avspärrningen och började gorma. Som tur var satt föraren i en liten kur och klarade sig fint. Och alkisen kom av. Först då kunde vi andra pusta ut. Det var riktigt obehagligt och jag är glad att det inte blev mer bråk eller att någon person blev skadad.

Eftersom jag inte längre var på väg mot skärgården, valde jag att göra om min plan för dagen. Jag ville inte åka mer spårvagn, eller trängas bland folk. Då jag insåg att jag var nära Botaniska trädgården, gick jag dit. Åh, vilket paradis. En så vacker och härlig oas. Inte mycket folk heller och eftersom de flesta var äldre var de noga med att hålla avstånd. Lugnet och tryggheten bestod ända tills jag blev kaffesugen och gick till cafét. Där var det väldigt mycket sjukhuspersonal som åt lunch. Att de kom från sjukhuset var tydligt då de hade sjukhuskläder och namnskyltar. Detta förvånade mig mycket. Som ung när jag jobbade i långvården var det en självklarhet att aldrig lämna sjukhuset utan att byta om. Oavsett vad man jobbade med. Jag har tagit förgivet att detta gäller fortfarande men tydligen har jag helt fel. Men i dessa tider kan jag nog tycka att man ska vara extra försiktigt och att byta om känns mer än rimligt.

Det blev en fin dag i parken och varm promenad mot stan igen. Men trängseln i spårvagnarna undviker jag gärna, även om det krävdes en kall dusch när jag kom tillbaka till hotellet. Men jag är fortfarande irriterad över att en argsint alkis kan ta sig rätten att förstöra dagen för så många andra. Ingen uppskattade den resan.

Äntligen svalka

När jag i måndagskväll, nära midnatt, gick in i hotellet var utetemperaturen ca 25 grader. När jag klev ut igen på tisdagsmorgonen hade temperaturen sjunkit med 10 grader. Det kändes svalt, faktiskt skönt, även om vinden var lite vass. Jag var lite för tunt klädd men det kändes skönt att kyla ner kroppen.

Första stopp blev Göteborgs Stadsmuseum. De har en jättefin utställning som heter ”Göteborgs garderob”. Det handlade om mode men även en del om hur vi tar hand om våra kläder. Det var många intressanta kreationer och några klänningar hade grymt smal midja. Jag tycker även att skorna såg väldigt små och smala ut. Det var även kul att få testa några hattar!

Fortsatte till Göteborgs konstmuseum. Jag brukar alltid försöka hinna med ett besök när jag är i Göteborg. På så sätt kan jag se en liten del i taget. Jag är väldigt förtjust i museet och kan gå där länge om jag har tid. Det var även kul att se att det stod ”Pizzeria” på fasaden till museet. Det är en del av ett verk. Det tog ett tag innan jag reagerade.

Innan hemfärd han jag även med att tända ljus i domkyrkan, fika och fönstershopping i Göteborg. Staden har så många fina fik och jag hinner ju inte med alla. Men det betyder mycket att få sitta ner en stund med en koppkaffe, så det unnar jag mig. Däremot kan jag inte få tilltugg vid varje ställe, det vore inte hälsosamt.

Hemresan gick bra, det var lugnt och tåget kom fram i tid. Tog mig lätt hem även den sista biten för att landa hemma i fåtöljen. Hemmet stod förstås som jag lämnat det, och det är väl tryggt. Jag längtar redan till nästa Göteborgsbesök, så jag får väl hålla tummarna för att det bli snart igen.

Ännu en resdag

Det blev inte många timmars sömn i natt. Jag kom hem sent, försökte landa, packa om och sedan upp igen tidigt för att ta tåget till Göteborg. Eller rättare sagt Skövde. Pga av banarbete så var det planerat med bussresa mellan Skövde och Göteborg. Jag måste säga att jag hade ofantligt tur. Jag hade en förstaklassbiljett (billigast) och i min vagn fungerade ventilation och kyla. Det var svalt och skönt, tyst och fridfullt. Efter ett tag kom dock fler in i vagnen. I någon vagn var det bastuvarmt och det var mycket tacksamma att få byta till vår svala tillvaro. I Skövde fanns inte en enda skylt om var bussarna fanns eller vilken buss vi skulle med. Informationen var befintligt men vi satte oss i en buss som skulle till Göteborg. Det fungerade. Utmärkt. Vi kom fram ca en timme före utsatt tid. Hur ofta händer det? Det kalla jag tur.

I Göteborg är det varmt och mycket folk. Det känns som sommarstämning med massor av turister från hela Europa. Jag strosade runt, åt en fantastisk god lax till lunch och satt sedan i parker och läste. Det är skönt med en lat och ledig dag och samtidigt får räta ut benen efter resan. Helt ärligt orkar jag inte göra så mycket i värmen.

Resan, värmen och allt som hänt tidigare i veckan gör att jag känner mig trött. Jag ska unna mig en ganska tidigt sänggående. Jag sover väldigt bra på hotell och denna gång bor jag riktigt bra. Det ska jag ta vara på.

Ett eget hotellrum

Det blev en grå och regnig dag i Göteborg idag. Jag ville ta vara på dagen men en del av gnistan slocknade i vätan. När man är fel klädd så blir det fuktigt och kyligt. Tåget hem var försenat men hem kom jag till slut.

Jag sover fantastiskt gott på hotell. Det är en mycket stor fördel med mina resor. På tågresan hem satt jag och funderade över hur jag kan göra om mitt sovrum till ett hotellrum. Jag vet att jag borde byta säng men idag tänker jag att jag borde göra om helt. Jag vet inte hur men det ska jag nog kunna komma på. Tänker att det är något med lugna, harmoniska färger och mörkläggningsgardiner som är en del av lösningen. Roomservice och städning får jag nog inte in i min budget. Detta är dock inget högprioriterat projekt men tids nog ska jag nog fixa mig en riktigt fin hotellsvit.

Under min vistelse köpte jag bland annat en prydnadssak med två clowner som gungar. I gjutjärn. Hmpf så tungt det var i väskan. Särskilt eftersom jag även köpte några böcker. Jag hade bara en bag med mig och känner mig som en amatör som inte tar ryggsäck eller rullväska. Vissa saker har jag tydligen väldigt svårt att lära mig.

Nu ska jag gå till mitt alldeles vanliga sovrum och drömma om det som en hotellsvit. Med stor risk att jag blir besviken är hotellfrukosten inte finns uppdukad när jag vaknar.

Sköna dagar

Att plugga på universitet innebär tyvärr inte läslov. Det är full fart som vanligt. Jag har dock unnat mig några dagar i Göteborg. Att kunna sitta var man vill, är ju en fördel med att plugga på distans. För mig är resor i Sverige ett sätt att orka med. Jag kan inte vara helt ledig, så böckerna är med, jag pluggar och har möten som alla andra veckor. Jag kan dock unna mig att vara ledig flera timmar per dag då jag kan insupa den västkustska atmosfären.

Naturligtvis ingår långa promenader och efterföljande fika på några av Göteborgs fina caféer. Jag har många favoritfik och letar ständigt nya. Har även suttit och skrivit på biblioteket vid Götaplatsen. Idag var jag hos en frissa och sedan blev det lite shopping. Det kändes alldeles förträffligt att få ta hand om sig själv under några timmar.

Ikväll har jag varit på Göteborg Stadsteater. Jag är mycket förtjust i teatern men den här gången valde jag tydligen fel pjäs. Jag såg ”Till varje pris” som var någon form av politisk fars, som utspelade sig i Almedalen. Åh, det var så fånigt så jag ville gömma mig bakom en skämskudde. Min upplevelse är att pjäsen bara är billig, utan finess. Visst fanns några repliker som var träffsäkra men alldeles för få för en hel kväll.

Allt har ett slut, så även denna vistelse. Nu är det tid att packa inför hemresa. Tyvärr har min väska gått sönder och nu ska det fixas och trixas för lösa problemet. Tydligen ska man alltid ha något litet problem, för att livet inte ska blir alldeles ör lätt.

Tända ljus

Ett av mina huvudskäl för Göteborgsresan var att besöka Domkyrkan.

För två år sedan gjorde jag en liknade resa: bokade långt i förväg, bodde på samma hotell, planerade för ”Lotta på Liseberg” och massor av fika. Så dog min älskade ögonsten. Jag var tveksam till att resan, det var direkt efter begravningen men jag tyckte att jag behövde göra något för att inte fastna hemma och allt var redan bokat och betalt. Jag tog begravningen mycket hårt, det var då jag verkligen förstod, så resan till Göteborg blev inte så lätt.

Jag minns inte så mycket av den tiden, det mesta är borta i någon form av dimma. Jag minns att jag skrev lappar till mig själv. Som någon form av dagsplaner. Jag fixade inte att tänka klart, så jag kollade på lappen, gjorde som det stod och kunde pricka av. På så sätt blev dagarna fyllda av promenader och jag såg till att få i mig mat och fika. Det fungerade ända tills att jag besökte Domkyrkan för att tända ljus.

Det var förstås känslosamt att gå in en kyrka men samtidigt väldigt fint med ljusrummet som finns där. Tårarna rann och det är helt okey. Men så gick jag in i kyrkorummet, hörde orgelmusik och allt brast. Jag satt i en bänk och hulkade, oförmögen till annat. Jag vet inte hur länge jag satt där eller hur jag kom där ifrån, allt var bara mörkt.

Den här resan var annorlunda. Jag har under åren som gått lärt mig mycket om min egen sorg. Jag har lärt mig att leva med den. För att visa för mig själv att det inte är tomma ord, gick jag in i Domkyrkan och kände efter. Jag tände ljus. Jag minns händelsen men mitt fokus är inte på den. Nu kan jag vara i nuet, tända ljus, tänka på alla fina minnen min ögonsten gav och bära med mig honom i hjärtat med stolthet och värme. Det känns bra.

Ibland kan jag behöva denna typ av konkreta handlingar för att visa för mig själv att allt blir bättre. Det blir påtagligt. Det är fint.

Liseberg

För mig innebär sommarbesök i Göteborg, även besök på Liseberg. Jag kände mig lite trött men så snart jag gick in genom grindarna blev jag pigg och glad. Det är något med stämningen. Trevligt! Det är jag inte ensam om att tycka. Det var väldigt mycket folk, mer än under mina tidigare besök.

Efter att ha strosat, fikat och kollat på folk drog jag mig mot Stora Scen för allsång ”Lotta på Liseberg”. Jag hade dock ingen sittplatsbiljett och hade ett hopp om en sista-minuten-plats. Men ack, jag var alldeles för sent ute. Kön var jättelång. Jag kom ungefär två timmar innan men de som köat längst hade redan suttit där några timmar. Jag valde att säkra en bra ståplats. Jag stod längst fram. Det innebar att jag såg allt från sidan men jag hade å andra sidan inte folk framför vilket gjorde att jag såg bra.

Det var väldigt bra stämning när programmet väl kom i gång. Lotta är inbjudande och artisterna bidrar med värme. Däremot fick jag se hur vakterna får kämpa i samband med insläppet. Folk som kommer försent, missar sina platser dvs efter ett visst klockslag fylls på med publik från sista-minuten-kön, för att så många som möjligt ska få komma in och sitta. Men de som kommer försent är inte trevliga. Det var som att det handlade om liv eller död. Jag förstår att det kan vara jobbigt att missa något som man sett fram emot under längre tid men samtidigt har man nog själv ett visst ansvar. Som jag ser det finns det gränser för hur otrevlig man kan vara mot en vakt, när man själv gjort del. Å andra sidan, en kvinna var så upprörd att hon skakade, det gick inte att lugna henne. Då kan man ju ana att det ligger bakom, att det finns annat som gör att hon inte mår bra.

Efter programmet var det skönt att få sitta ner en stund eftersom jag stått upp under så många timmar. Jag fortsatte att njuta av Liseberg och studera människor. Det var en så skön och fin kväll att jag ville njuta så länge som möjligt.

Att strosa i Göteborg

Tåget i söndags morse tog mig till Göteborg. Det var väldigt skönt att få lämna hetta och komma ner till ett somrigt och mer uthärdligt Göteborg. Jag har haft riktigt fina dagar.

Söndagen och måndagen ägnades allra mest om att strosa runt och ta in atmosfären. Det blir väldigt många steg och jag kan i efterhand ångra att jag inte hade bättre skor. Mina sandaler är bra men benhinnorna skriker efter dagar på kullersten. Jag promenerade i stan, fönstershoppade, besökte några butiker som inte finns i Stockholm, gick i parker och besökte caféer. Göteborg är ett paradis för en café-älskare som mig.

Tyvärr var jag lite dagvill. Jag tänkte inte på att jag reste på en söndag. Min plan var att besöka ett antal museer men dessa är förstås stängda på måndagar. Det vet jag men som sagt, jag hade inte koll på dagarna. Det gjorde att det fanns än mer tid för strosade, att fika och att sitta på en bänk i trädgårdsföreningen och läsa en bok. Det är så avkopplande, underbar egentid och effektiv återhämtning.

Spännande tågresa

Kom i säng strax efter två i natt, vid tre-tiden var jag fortfarande vaken men måste ha somnat eftersom jag vaknade igen vid fyra-snåret. Somnade om, vaknade kvart i fem och då var det ingen idé att fortsätta att sova eftersom jag skulle upp klockan fem. Det blev inte många minuters sömn men en väldigt tidig morgon för att hinna med tåget söder ut.

Blev lite förvånad då jag insåg att jag bokat nattåget som kom från Luleå för att gå mot Göteborg. Det fanns sittplatser och vi var inte många i vagnen. Kan väl säga att de flesta med svenska traditioner gör annat än att åka tåg under midsommarnatten. Jag var en av få som talade svenska och de andra två som talade språket var fulla. Jag gillar inte att bedöma personer utifrån utseende men i detta fall jag åtminstone säga att jag knappast skulle göra affärer med mina medresenärer.

Då jag enbart hade femton minuter för tågbyte, var jag lite orolig för tiden. Men oj vilken obefogad oro. Vi kom fram till Göteborg en halvtimme före utsatt tid! Jag hann ju knappt äta upp mina goda mackor.

Nästa tåg hade lite annan karaktär. Tåget från Göteborg söderut mot Malmö, går längs den halländska och skånska kusten och är bitvis mycket vacker. Jag njöt av kaffe, bulle och utsikt. Det var många ovana medresenärer. Två brittiska killar hade med sig bmx-cyklar vilket troligen inte är tillåtet. Konduktörer krävde att de skulle skruva av hjulen vilket de gjorde. Inte helt oljefritt varken för cyklisterna eller de resenärer som ville passera. Konduktören var även noga med att kolla rabattkort och för mig var det första gången som jag fick visa studie-leg på tåget. Många hade inte giltiga kort. Något annat som förvånade mig var ett par vars dotter inte ville sova om hon inte fick ligga i sin vagn. Då tar föräldrarna fram vagnen som rullar och far i mittgången. Mycket märkligt att både cyklar och barnvagnar får blockera utrymningsvägar på det sättet.

Jag är i alla fall glad att resan gått bra och att både jag och bagage kommit fram till ett soligt och blåsigt Skåne. Nu känns det som semester. Ser redan fram emot att få sova gott i hotellsängen.

Alla andra får ju

”Alla andra får ju vara där”. Precis som en nybliven tonåring, låter mina tankar. ”Jag vill också”.

När man följer så många facebooksidor och bloggar om litteratur, som jag gör, så känns det som att alla är i Göteborg. Alla, utom jag. Det är bokmässa och det är något jag måste skriva upp på lista med framtidsdrömmar. Jag har nämligen aldrig besökt bokmässan. Jag längtar. Det ser fantastiskt ut.

Nu får den tjuriga tonåringen i mig, sitta still i fåtöljen och behagas av alla bilder, beskrivningar och rapporteringar från Göteborg. Men nästa år…