Storytelling, dag 4

Oj så trött jag var i morse trots att jag sovit gott under natten. Det tar på krafterna att vara på en sådan här kursvecka, trots att det är trevligt.

Idag fick vi testa på att skriva en saga och sedan var det dags för dikt. Vi hade uppläsningar och fick även läsa varandras texter. Därtill jobbar vi vidare med en novell och förbereder morgondagens uppläsning.

Våra raster blir allt längre. Vi har så mycket att prata om och vi kommer varandra allt närmre. Några deltagare som hittills varit mer tillknäppta öppnar upp allt mer vilket är trevligt.

Mellan kurs och middag hann jag sitta några timmar på stranden och läsa. Det är så härligt med solen, vinden och havet. Jag läser en bok som utspelar sig några hundra meter ifrån där jag satt vilket ger en extra dimension

På skola pågår även en gospelkurs och ikväll hade de konsert i en kyrka inne i Helsingborg. Jag tog chansen att ta mig dit tillsammans med en annan deltagare på min kurs. Vi fick en väldigt trevlig kväll tillsammans och det kommer jag att minnas länge. Vi har så härliga samtal och jag har verkligen saknat att samtal med andra på detta innerliga sätt. Det ger perspektiv.

Gospel från filmens värld

I lördagskväll valde jag gratisnöje i form av en gospelkonsert i kyrkan. Temat var filmmusik och det var som en galakväll. Sångarna för festklädda med massor av glitter och paljetter. Uppläget var som en filmgala där de presenterade nominerade filmer i olika kategorier och sedan sjöng sånger från vinnande bidrag. Det var finurliga kategorier och nomineringar vilket lättade upp stämningen. Det var kreativt och kul.

Jag bli imponerad av hur många bra solister det finns en lokal kör. Kul att se hur personer blommar ut på scen. Gospel är ju ofta medryckande och det var bra stämning i lokalen. Vissa låtar var så bra att taket nästan lyfte, vilket är bra i vår betongkloss till kyrka.

Eftersom jag själva var sjuk satt jag tyst i ett hörn utan att sjunga med. Det passar mig utmärkt bra och tackar för underhållningen. Konserten varade i en timme vilket var alldeles lagom, tycker jag.

Under filten

Humöret och energin är på en nedåtgående trend då en förkylning försöker göra intrång i min kropp. I halsen gör det skärande ont, kroppen värker och jag känner mig känslig mot dofter och smak. Vaknade av detta i natt och i morse tog jag febernedsättande tabletter och åkte iväg för att handla. Om jag blir mer sänkt av sjukdom så vill jag ha kylen fylld så att jag klarar mig några dagar. Den lilla turen var precis vad jag klarade av, sedan har jag ägnar resten av dagen till att sova och läsa. Jag fryser och tycker att bästa platsen är att ligga under filten.

Nu ikväll har jag varit iväg en timme för att lyssna på en gospelkonsert, något jag ångrar. Konserten var visserligen jättebra men jag orkade inte riktigt. Tänkte innan att det inte kan vara så svårt att sitta och lyssna men jag är helt slut. Alltså, tillbaka ner under filten.

Luciagospel

Igår kväll var jag på någon form av lucia/gospel/konsert/mässa i kyrkan. Jag gillar förnyelsen och just den här formen är lyckad. Det började dock inte så bra. Rundgång i ljudsystemet gjorde att alla hoppas högt och att alla spädbarn vaknade och började skrika. Det tog en stund innan lugnet la sig igen. Då skred ett långt och vackert luciatåg in och bjöd på stämningsfulla och traditionella sånger. Ibland fick även vi i publiken sjunga med men jag ville helst inte förstöra det vackra.

Efter några låtar tog lucia av sig kronan, tärnorna släckte ljusen och en gospeln drog igång. Det var glädjefullt och bra. Det är en häftig känsla när en tärna börjar rappa! Mellan några av låtarna fick prästen säga några ord. Det var församlingens lustigkurre bland präster vilket uppskattades av många. Mot slutet tände lucia och tärnor sina ljus igen, och kvällen avslutades i luciastämning. Det blev väldigt fint och en mycket lyckad kombo.

I likhet med en adventskonsert för några veckor sedan, kom jag för sent och fick en sämre plats längs kyrkväggen. Dessutom blev jag utputtad hela tiden av folk som kom och satte sig. Det gjorde att jag fick en ännu sämre plats och dessutom kallare då de nya gästerna tog min uppvärmda yta. Den här gången noterade jag att fotografen lärt av förra konserten och satt kameran högre upp på en annan pelare. Jag tror hen fick en bättre film denna gång.

Det blev en hoppfull kväll och jag önskar allt mer att jag kunde sjunga.