Slutet på veckan

Nästan allt på helgens att-göra-lista är avklarat men jag känner mig inte riktigt nöjd. Det är så mycket mer som jag skulle vilja hinna med att göra. Det är så mycket mer som jag skulle vilja ha ork att göra. Även om denna februari är varmare än vanligt så kan jag ända sakna sådant solljus i ögonen som ger energi och ett leende på läpparna. Jag skulle vilja sitta med kaffetermosen på en klippa vid havet och njuta med näsan mot solen. Inte stå och huttra på en blåsig strand och stirra in i dimman. Ge mig vår.

Tog en tur till grovsopsrummet i dag och trodde att jag skulle blåsa bort. Vinden är inte jättekraftig här oss mig, inte som på västkusten, men när vinden tar tag i en sopsäck något större åbäke så är det inte så lätt att hålla emot. I byarna är vinden verkligen kraftfull. Men förra helgens äventyr i färskt minne så är jag inte jätteförtjust i oväder. Hoppas att ingen skadas i ovädret.

Det kändes skönt att få koppla av och njuta av att läsa i helgen. Har haft både ont om tid och svårt att koncentrera mig på sistone. Nu har jag precis börjat med Svindlande höjder av Emely Brontë. Jag tar fram skämskudden är jag måste erkänna att jag blandar ihop systrarna Brontë och Jane Austen. Jag tänker att det enda sättet att råda bot på det är att läsa för att själv uppleva skillnaden. Jag har nog mest sett filmer och tv-serier baserat på deras böcker, men inte läst så mycket själv. Nu är det dags.

Ni ser jag fram emot en ny vecka där jag hoppas få lite mer kontroll över läget. Jag har både roliga möten, luncher, bokcirkel och teater att se fram emot. Det ska bli en bra vecka.