Glädje

Ikväll fick jag ett sms som fick mig att spritta. Min medarbetare som varit med om en olycka, skickade ett meddelande på telefonen. Så skönt att läsa hens ord. Hen är långt ifrån frisk men att kunna skicka meddelande är bra, tycker jag.

När jag läste märkte jag hur mycket spänningar i kroppen som släppte. Så mycket oro som jag gått och burit på utan att riktigt veta om det.

Nu ska jag sova riktigt gott i natt.

Glädjas med andra

Av allt som avhandlas under dagens alla möten är jag allra mest glad över de två medarbetare som igår fick sin första vaccindos. Båda är i riskgrupp och det känns väldigt fint att vaccinet når dem först. De flesta av oss andra får vänta ett tag till och det känns helt okej, ändå så hoppfullt att vaccineringen är på gång. Det är så himla mysigt att glädjas med andra tycker jag och idag gladdes hela gruppen tillsammans.

Wow, vilken dag

Vaknade solvarm då morgonsolen redan hunnit värma både rummet och mig. Släntrade ner för trappan och tog upp min tidning. På måndagar och tisdagar får jag veckotidningar, jag har två prenumerationer. Slog upp innehållsförteckningen och skrek till. Min novell finns med i tidningen.

Jag är förstås medveten om att jag har sålt novellen. Det gjorde jag för ett år sedan. Men jag visste inte om den skulle komma med i tidningen eller enbart bli ljudnovell. Och jag visste inte att den kom idag. Oj så glad jag blev. Det är något alldeles speciellt att se sin text tryckt i en tidning. Det är  inte alls som på datorskärmen här hemma. Faktum är att jag inte kunde var tyst. Så när vi hade avdelningsmöte var jag bara tvungen att berätta. Jag kunde ju inte sitta still. Normal sett pratar vi inte om sådant men ibland kan man få göra ett undantag och bjuda lite på sig själv.

Nåväl, efter mötet var det ju dags för tandläkarbesöket så jag kom fort ner på jorden igen. Hela eftermiddagen gick i rasande fart och jag lyckade faktiskt avsluta långt innan chefen ringde.

Kvällen har ägnat en del åt Facebook och det positiva med sociala medier. Jag delade en bild av min novell och jag är så tacksam för att många vill dela min glädje. Det betyder mycket. Har även vilat en stund med en bok och kommit gång med nästa.

Nu är det dags att lyssna på radio och fundera över morgondagen. Vilka överraskningar kan den dagen ha? Kan de överträffa dagens?

 

Spännande vinter att se fram emot

För en tid sedan fick jag höra ett hemligt ryckte om att min kusin ska bli mamma i slutet av januari. Det är hennes första barn och förstås stor glädje. Känns väldigt roligt med varje nytt barn som kommer till släkten.

Och det kommer mer. Det är bara några veckor sedan som min brorsdotter berättade om tillökning i familjen. En barn är beräknat till februari vilket vi alla se fram emot. Det har ju varit så mycket sorg i familjen att det känns väldigt roligt att se fram emot en ny familjemedlem.

Igår berättade jag stolt nyheten om min nya roll som gammelfaster, för en tidigare kollega som kontrade med att han ska bli morfar i månadsskifter januari/februari. Wow, vilken bebisrik vinter vi har att se fram emot.

Det verkar som att denna vinter är populär för familjetillökning. Jag är visserligen rädd för barn, men gläds med alla. För min del är det inte aktuellt att skaffa barn men jag skulle gärna utöka familjen med en kanin eller kanske en fisk. Men det räknas nog inte. Det är glädjande nog att se fram emot andras familjelycka.

Känslor som virvlar

Kände mig nervös och rastlös idag. Sena eftermiddagen hade jag ett styrgruppmöte i mitt exjobbsprojekt. Jag skulle redovisa hela upplägget och planering och få godkänt för att gå vidare. Samtidigt vill jag ha en bra dialog med mina handledare, både på skolan och på företaget. Jag var väl förberedd men hade ändå svårt att koncentrera mig på annat under dagen.

Mötet gick över förväntan bra. Jag fick bra synpunkter, enbart stödjade och det kändes att jag är på rätt väg och har handledarnas förtroende. Efter mötet, när jag slappande av igen, översköljdes jag av massor av olika känslor som jag inte riktigt kunde reda ut. Men när jag en stund senare stod vid diskhon, kom jag på mig själv med att le med hela ansiktet. Jo, det var ren lycka jag kände. En lycka som det var länge sedan jag kände senaste.

Diskborsten fick vila, jag blev helt enkelt nödd att gå ut på en promenad för att lugna ner mig själv. Mitt lilla projekt är sådant jag under många år drömt om att få jobba med på heltid. Dagens mötet var ytterligare ett steg på väg mot den drömmen. Inte så konstigt att hela ansiktet ler.

Värdefulla droppar

Det började pirra i kroppen när jag hörde att smatter mot balkongtaket. Regnet kom, så efterlängtat. Det var glädje som pirrade i magen. Jag blev så glad att jag till och med fick fram kameran. Det varade inte speciellt länge men varje droppe känns värdefull och välkommen. Hurra!

Glädje och sorg

Lördagens kalas blev en utmaning för många av oss som närvarande. Självklart var vi glada att fira min brorsdotter. Samtidigt kände många av oss ett det var mycket som saknades. Min svägerska dog för drygt två år sedan och det var hon som fört oss samman dvs det var hon som sett till så att alla vi som var där, har lärt känna varandra genom året. Så klart är hon saknad och det blev så tydligt. Vi skrattade och log men med en viss klump i magen.

När min brorsdotter skulle hålla ett tacktal, så kunde hon inte stå emot tårarna. Och det var ju svårt även för oss andra. Samtidigt var det väldigt skönt att vara bland vänner, där alla kände likadant. Det tog några minuter, sedan hade vi feststämning igen.

Min tanke är att vi måste få ha glada kalas, även om saknaden är stor. Om jag känner min svägerska rätt, hade hon blivit rejält putt om vi fokuserat på hennes bortgång istället för hennes dotters framgång. Därför var det extra viktigt för mig att ge all uppmärksamhet till min brorsdotter och visa att det var hennes dag. På något sätt kändes det som en vändning, en nystart för glada firanden.

På vägen hem stannade jag vid graven där både min svägerska och min brorson ligger. Självklart saknar jag både något oerhört. Det är så det är och måste jag förhålla mig till.

Rött

Jag har blivit förtjust i rött. Har visserligen alltid gillar färg, har en del rött i hem och garderob men jag har nog ännu mer cerise. Jag passar bäst i kalla färger. Rött som går mot orange är inte min färg och utesluts därför av mig. Andra röda nyanser är välkomna.

Härom veckan råkade jag ramla över en klarröd tröja. När jag provade den, förvandlades hela jag – jag såg så mycket piggare ut. Jag köpte tröjan och älskar den. Jag har även målat naglarna röda och börjat leta fram mina röda väskor och sjalar. Det var länge sedan jag använde allt detta.

För mig är inte utseendet det allra viktigaste och just i detta fall är det känslan jag älskar. Jag känner mig glad och fri, öppen och nyfiken. Den känsla vill jag vara kvar i.

Egenreflektion

Personlig utveckling, att lära känna sig själv och utvecklas, är teman som intresserar mig. Det var anledningen till att jag anmälde mig till seminarierna på temat ”Mitt hållbara jag”. Första dagen, som var i måndags, var jag inte så imponerad av. Andra delen skedde på onsdagen och den dagen blev något mer givande.

Vi kom bland annat att tala grundkänslor som vi alla tycks ha, även om vi kanske inte lärt oss att känna igen alla delar och kommit på hur vi ska använda dem. Känslor, finns i olika styrkor och som jag förstår syftar känslor i grunden till att hjälpa och skydd oss. Jag har många gånga mött människor som bara tycks ha två lägen – av eller på. De kan gå snabbt från glada till exploderande ilska. Min tanke är, efter seminariet, att de har hela skalan men kanske inte lärt sig känna igen de olika steg och lärt sig agera. Det kräver träning. Känner jag igen hela skalan för alla känslor? Nej, troligen inte, om jag är brutalt ärlig mot mig själv. Vissa känslor har jag tränat mer på: glädje, ilska sorg, men andra är lite mer diffusa för mig tex äckel och skam.

Jag vill vara tydlig med att jag inte lägger värdering i hur andra agerar. Det är ett eget ansvar i att vara den person man vill vara. Ibland är det dock lättare att se på andra, för att upptäcka saker i sig själv. Allra bäst är förstås ärliga och goda vänner som vågar ge värdefull återkoppling i hur jag uppfattas av andra. Egenreflektion fungerar, även om det kan vara svårt. Alla sanningar är ju inte så roliga att ta emot, vissa kan vara riktigt svårsmälta. Men även om det kan kännas, så är det viktigt för mig att kunna vara ärlig mot mig själv. Jag vill inte lura någon, allra minst mig själv.

Lycklig

När oron försvinner kommer glädjen fram. Så var det för mig idag. I morse var jag hos tandläkaren, efter gårdagens uppdagade tandproblem. Jag kom till en mycket bra kvinnlig tandläkare som tog väl hand om mig. Hon kunde visserligen inte fixa en permanent lösning, men gjorde en undersökning och en provisorisk lagning. Hon gav även några olika alternativ till lösningar och en ny tid om en månad.

Allt känns genast mycket bättre. Oron försvann och hela livet känns genast mycket lättare. Jag känner mig lycklig.